Skrevs Shakespeares verk av William Shakespeare?

Hittar ett tjugotal (!) olika fb-trådar om Shakespeare, men inget om detta spännande och omdebatterade ämne.

Var skådespelaren och affärsmannen William Shakespeare från Stratford-Upon-Avon verkligen original- eller huvudförfattaren till de verk som tillskrivits honom, eller bearbetade han bara redan existerande verk skrivna av andra? Eller var han inte författare överhuvudtaget utan bara ett täcknamn för en annan person som ville vara anonym?

Accepterat konsensus är ju att Stratford-Shakespeare är författaren till de verk som tillskrivts honom. De anförda bevisen är vittnesmål från samtida författar- och skådespelarkollegor, samt titelsidor där den 1623 utgivna Mr. William Shakespeares Comedies, Histories & Tragedies, mer bekant som the First Folio, är den mest kända.

Men det finns många frågetecken och flera alternativa teorier:

Även de som är övertygade om att Stratford-Shakespeare skrev verken har haft svårt att riktigt förklara det märkliga att det hos privatpersonen William Shakespeare inte går att hitta ens en antydan om att han skulle ha haft en litterär karriär. Stratford-Shakespeare efterlämnade inga böcker, manuskript, anteckningar eller dagböcker och skrev, såvitt känt, aldrig ett enda brev. Hans namnteckningar ser ut att vara gjorda av en knappt skrivkunnig person och inget av de dokument där signaturen finns kan kopplas till någon litterär verksamhet.

Om man antar att Stratford-Shakespeare ändå etablerade sig som en framgångsrik pjäsförfattare så finns det ett uppmärksammat samtida dokument, sannolikt syftande på Shakespeare, som talar om honom som en "upstart crow" med lånta fjädrar. En simpel plagiatör alltså, som tog verk skrivna av andra och utgav dem för att vara hans egna.

Men samtidigt finns det alltså vittnesmål från samtida om att Stratford-Will var en exceptionell naturbegåvning som skrev med lätthet och enligt författarkollegan Ben Jonson aldrig strök en enda rad. Men frågan man inte kan komma ifrån är hur denne Stratford-Shakespeare med sin enkla bakgrund utan någon såvitt känd högre utbildning kunde ha så djupa kunskaper inom de mest skilda områden, veta något om hur det gick till i kungliga och aristokratiska miljöer eller skildra de italienska miljöer som han sannolikt aldrig besökt?

Här finns de övertygande huvudargumenten till att Edward de Vere passar betydligt bättre in som författaren till de verk som attribuerats till Shakespeare . de Vere hade till skillnad från Stratford-Shakespeare en bred bildning inom de mest skilda områden, vistades i kungliga och aristokratiska miljöer, var språkkunnig och hade spenderat en tid i Italien där flera av Shakespeares verk utspelar sig.

Det var vanligt att adelsmän på den tiden skrev under pseudonym för att inte stöta sig med kungligheter eller andra viktiga personer. Intressant är att Shakespeares produktivitet tycks ha avtagit efter 1604, som var det år då de Vere dog, samt att the First Folio tillägnades en person som av en händelse var en svärson till de Vere. Ett problem med denna teori är dock att det inte finns några konkreta bevis som kopplar de Vere till Shakespeares verk. Starka indiciebevis kan duga i en tingsrätt men avfärdas konsekvent av forskare som stöder Stratford-Will som författaren. Vissa har avfärdat teorin med att de dikter de Vere skrev under sitt eget namn är rätt medelmåttiga alster.

En annan teori är Marlovian-teorin som gör gällande att Christopher Marlowe är författaren till de verk som tillskrivits William Shakespeare. Teorin är att Marlowe av politiska skäl skulle ha fejkat sin död tillsammans med två medkonspiratörer, gått i exil under ett annat namn och fortsatt att skriva under författarnamnet William Shakespeare. Argumenten för denna teori är bland annat den stora likheten mellan Marlowes och Shakespeares språk, återkommande anspelningar på ett liv i exil i Shakespeares verk och den märkliga tillfälligheten att den första gången Shakespeare attribuerades som författare till ett verk var bara ett par veckor efter Marlowes förmodade död.

En mer långsökt teori är att Francis Bacon, utöver allt annat han sysslade med, också skulle vara författaren till de verk som tillskrivits Shakespeare men den nämner jag bara här i förbigående som en mindre sannolik teori.

Historia är knepigt, har inget att tillföra topic och vill bara rekommendera tv-showen ”upstart crow”, mkt kul mix av subtila såväl som övertydliga referenser till Shakespeares pjäser och sonetter.

När jag läste svenska B på gymnasiet så minns jag att läraren tog tog upp det faktum att författaren Shakespeare var son till en handskmakare och att dessa, på den tiden, varken kunde skriva eller läsa.

Författare har typiskt inte högre utbildning. Och bildning kan man skaffa sig genom att läsa böcker, se på pjäser med mera.

I övrigt är väl antistratfordianer av samma sort som ufo-troende, plattjordare och elvis-lever-fans.

Det mest intressanta ska ju vara att han mer var samlingsnamn bara. Dvs som man kan idag ha böcker av ett visst märke hade Shakespeare blivit det för alla dessa pjäser. Så det kan ju vara flera olika idag okända författare. Om nu det påminner något om varenda textmässigt kan ju Shakespeare varit den som bara skrev ihop det.

Jag var för massvis med år sen på en föreläsning om just detta faktiskt och där lades det fram en teori där det skulle röra sig om en grupp människor som skrev. De kunde av olika anledningar inte ha sina namn med i verken och så gavs de ut under just denna person.

Det fanns också en teori om vem det var som skrev om alla verk så det skulle kunna antas vara från samma person. Jag kommer dock inte ihåg vilka andra namn som figurerade kring detta. Men jag kände mig ganska övertygad om att Shakespeare inte är den han sägs vara.

Shakespeare scholars see no reason to suspect that the name was a pseudonym or that the actor was a front for the author: contemporary records identify Shakespeare as the writer, other playwrights such as Ben Jonson and Christopher Marlowe came from similar backgrounds, and no contemporary is known to have expressed doubts about Shakespeare's authorship.
While information about some aspects of Shakespeare's life is sketchy, this is true of many other playwrights of the time.
Of some, next to nothing is known. Others, such as Jonson, Marlowe, and John Marston, are more fully documented because of their education, close connections with the court, or brushes with the law.

Literary scholars employ the same methodology to attribute works to the poet and playwright William Shakespeare as they use for other writers of the period: the historical record and stylistic studies, and they say the argument that there is no evidence of Shakespeare's authorship is a form of fallacious logic known as argumentum ex silentio, or argument from silence, since it takes the absence of evidence to be evidence of absence.

https://en.wikipedia.org/wiki/Shakes...rship_question
Shakespeares pappa var borgmästare i staden som han växte upp, Stratford. Det skulle inte jag kalla "enkel bakgrund" iaf.

Hans familj kanske inte tillhörde eliten, men de var definitivt närmare eliten än vad någon annan var.
Kul teori och "övertygande argument" men det finns inte ett enda bevis för att de Vere var Shakespeare.
Och då är han som sagt, "den troligaste kandidaten".

Detta stämmer ju inte. Det är välkänt att den samtida dramatikern Robert Greene år 1592 utpekade Shakespeare som en plagiatör med lånta fjädrar, snarare än att vara originalförfattaren till verken:

"There is an upstart crow, beautified with our feathers, that with his tiger's heart wrapped in a player's hide supposes he is as well able to bombast out a blank verse as the best of you: and being an absolute Johannes Factotum, is in his own conceit the only Shake-scene in a country."

"tiger's heart wrapped in a player's hide" anspelar på en rad i Shakespeares Henry VI som på senare år har attribuerats som "written by Christopher Marlowe, Thomas Nashe and Anonymous, and adapted by William Shakespeare", vilket stärker teorin om att Shakespeare bara bearbetade redan existerande verk skrivna av andra, snarare än att han skulle vara vara originalförfattaren.

Argument för att Christopher Marlowe var huvudförfattaren till de verk som tillskrivts William Shakespeare:

• Marlowe är den ende av de alternativa kandidaterna som bevisligen kunde skriva på Shakespeare-nivå.

• Första gången namnet William Shakespeare attribuerades som författare till ett verk var mindre än två veckor efter Marlowes förmodade död.

• Stora likheter mellan Marlowes och Shakespeares språk har noterats. Detta kan förklaras med: 1) Marlowe var Shakespeares stora förebild och läromästare som han lärde sig att skriva pjäser av. 2) Shakespeare plagierade eller omarbetade verk ursprungligen skrivna av Marlowe. 3) Shakespeare och Marlowe samarbetade att skriva verken, eller 4) Marlowes och Shakespeares verk skrevs av samma person, nämligen Christopher Marlowe under författarnamnet William Shakespeare.

• Marlowe rörde sig i breda sociala kretsar bland både adelsmän och gemene man, vilket passar bra in på den rika och breda människokännedom som återfinns i Shakespeares verk.

• Återkommande teman i Shakespeares verk som passar in på Marlowe-teorin om en fejkad död, ett förlorat rykte och ett liv i exil: "Shakespeare is obsessed with resurrection: 33 characters in 18 Shakespeare plays are wrongly thought to be dead. The author repeatedly returns to slander, false accusation, and loss of name and reputation. Nineteen plays explore exile."

• I sonnetterna meddelar författaren att hans namn blivit "a brand", samt gör flera anspelningar på en död som Shakespeare-forskare har haft svårt att riktig tolka: "“Though I (once gone) to all the world must die” (91); “I to none alive” (112); and “You are so strongly in my purpose bred / That all the world besides me thinkes y’ are dead.”

• En sonnett kan tolkas som en direkt anspelning på händelserna 1593 när Marlow skulle ha dött i en krogincident: "Sonnet 74 can be interpreted as referring explicitly to the events of May 1593, referring to the author's “body being dead, / The coward conquest of a wretch’s knife,” and death as “that fell arrest without all bail.”

• En samtida författare omtalar i början av 1600-talet Marlowe i presens som om han fortfarande var en levande och verksam författare: “Kynde Kit Marlowe, if death not prevent him, shall write [Hero’s] story.”

https://shakespeareanauthorshiptrust.org/marlowe

Problemet med denna teori är dock att det inte finns något konkret bevis på att Marlowe skulle ha levat efter 1593.

Att dokumentationen över 400 år senare, efter två inbördeskrig och två världskrig, bitvis saknas är inte förvånande. Men det finns dokument som först nu kommit upp i ljuset, som alla rättsprocesser John Shakespeare (pappan) var inblandade i.

Författare, dramatiker och filosofer har alltid baktalat andra författare, dramatiker och filosofer. Både för att försöka minska konkurrensen, och för att skapa uppmärksamhet kring sig själva. Så att en engelsk dramatiker anklagar Shakespeare för plagiat låter som normalt bakgrundsbrus snarare än en välgrundad anklagelse.

En intressant teori som skulle förklara både varför Shakespeare blev så framgångsrik trots bristen på formell utbildning och status, samt bristen på dokumentation är teorin att Shakespeare senior var en framgångsrik ullsmugglare. Ull var länge Englands främsta exportprodukt (det regniga klimatet ger ull som är vattenavstötande och därmed mycket eftertraktat) och var hårt beskattat av kronan. Därför smugglades det mängder av ull, vilket var ett mycket lönsamt men riskabelt upplägg. Tänk på dagens knarksmugglare.

Enligt denna teori tjänade det shakesperianska hushållet massor av pengar som de dock inte kunde redovisa eller visa offentligt. William Shakespeare skickades då till London för att "göra affärer" med pappans pengar och hade samtidigt resurser att själv studera, gå på teatern, läsa böcker, umgås med författare mm för att denna väg skaffa sig utbildning. Det gjorde också att Shakespeare, till skillnad från sina samtida, inte behövde skriva en pjäs på 9 dagar för att få pengar, utan kunde ta några extra dagar på att finslipa meningsutbyten, personligheter och dekor.

Om pappan var en storsmugglare som ville hålla sina tillgångar dolda förklarar det också bristen på dokumentation kring både Shakespeare senior och junior. På den tiden använde skattmasen sträckbänkar ...

En aspekt som ibland hävdats är att historiker möjligen kan ha förväxlat olika personer med ett liknande namn. Shakespeare sägs ha varit ett vanligt namn på den tiden med olika varianter på stavning. Stratford-Shakespeare tycks ha stavat sitt namn Shakspeare, medan författaren ibland attribuerades som Shake-Speare.

Argument - eller starka och otvetydiga bevis som de själva kallar det, trots att författarna medger att det saknas något dokument som konkret bevisar det – för att handskmakarsonen William Shakspeare från Stratford-Upon-Avon, skådespelaren William Shakespeare i den teatertrupp som spelade Shakespeares pjäser, Globeteatern-ägaren William Shakespeare och poeten och pjäsförfattaren William Shakespeare var en och samma person.

Slutsatsen är de vanliga bestämda påståendena från Stratfordianerna:

Frågan är hur pass beläst Stratford-Shakespeare var? Ifall man kan bevisa att han hade tillgång till många och viktiga böcker samt läste dessa, så skulle väl detta kunna vara en ledtråd?