Stora skillnader i hushållsekonomi, små skillnader lönemässigt

Nej det är det inte. De som anses ha det bra är de som bor i dyra bostäder OCH har en fet båt, en fet bil, åker på feta resor och unnar sig övrig lyx. Det är INTE löntagare i 9 av 10 fall utan folk som lever på kapitalinkomster eller avkastning av kapital.

Det är INTE läkaren, juristen eller VDn. Det är de som ärvt kapital och/eller har ett eller flera bolag. Tony som driver målerifirma som går hyfsat bra med 10 anställda kan pissa på Sveriges bäst betalde överläkare eller marknadschef ekonomiskt.

Exakt, men vänstern anser att de är lyxlirare.

Fruktansvärt tragisk läsning men välskrivet.

Jag har nog inte direkt låg inkomst men är heller inte höginkomsttagare. Däremot är jag ekonomiskt lagd och jag är inte intresserad av att spendera pengar på onödigheter. Inga utlandsresor, dyra bilar och annat. Det blir pengar över varje månad som investeras för framtiden. Ja inte för min framtid för jag kommer inte att behöva dem utan för nästa generation/generationer. Jag vill ge dem en framtida trygghet. Det är vad jag vill göra med mina inarbetade och högt beskattade pengar.

Du tycker alltså att staten bör lägga beslag på en stor del av dessa pengar istället för att de går till det jag vill. Att jag redan har skattat för inkomsten spelar ingen roll?

Om jag väljer att slösa upp pengarna på en gång är det bra och ska belönas, men om jag sparar för framtida behov är det dåligt och bör bestraffas? Skulle de återinföra arvsskatten kommer det att leda till tre åtgärder från min sida:
- Jag ger bort så mycket som möjligt innan skatten införs.
- Skatteplanering på alla tänkbara sätt för att överföra pengarna till dem jag vill utan att de konfiskeras.
- Jag slutar jobba och börjar leva på mina tillgångar istället. Varför ska jag jobba ihop en massa pengar som bara blir till skatt?
Skulle detta gynna samhället i stort tycker du?

Nu är jag inte för arvsskatt på något sätt men en sådan skulle garanterat kombineras med en gåvoskatt så det är kört för din plan isf.

Det rimliga är att skatta konsumtion högt och arbete och flit lågt. Återinför en procentuell fastighetsskatt (alla länder utom sverige har det i princip) och fimpa reavinstskatt och lagfart för din primära bostad. Beskatta övrig konsumtion högre. Sänk därefter skatten på arbete kraftigt

Så är det inte heller.

Det ärvda sparande är redan beskattat av föräldrarna.

Sedan är det mer sparare och höginkomsttagare som betalar den sk välfärden. Arbetarna är parasiter.

Om vi tar bort skatt och sk offentligt finansierad välfärd så kommer dina arbetare skrika som stuckna grisar.

Sparare beskattas på inflation så sparkapitalet krymper för varje år.


Därför att det är en överföring av redan beskattade inkomster.


Snarare så att decennier av propaganda från S+V som går ut på "rösta på oss så ska vi ta av dom och ge till er".
Dvs ren kriminalitet. Men när folk är mottagare av stöldgods så har dom inga bekymmer med kriminalitet.

När Bengt Westerberg en gång förklarade att om staten tog rubbet i förmögenhetsskatt så skulle inte de ge mycket till statskassan, tog det hus i helvetet i Sverige. S+V politiker blev hysteriska för att deras starkaste valargument eliminerades. Och S+V väljarna blev hysteriska för dom mådde ju bra av att veta att dom parasiterade på "dom där".
Och så kommer Bengt Westerberg och menar att det där inte var sant.

Det där är något av ett tankefel jag tycker folk kör med lite ofta. Ponera om ni så vill, Bytok, direktör över Svensk väg AB som i detta fallet gör vägarbeten, ja jag låter mina små underordnade göra det förstås, för en synnerligen billig peng, säg 23 000 i månaden för sakens skull, själv unnar jag mig förstås betydligt mer, hela 120 0000 i månaden, kostar på att vara som man är.

I detta exempel skulle alla mina arbetare vara parasiter som lever på välfärden och jag själv bidra till den, men så är det ju inte ärligt talat. Produkten som hela Svensk väg AB leverar och därmed även mitt egna leverne är ju synnerligen beroende av att jag har arbetarna som utför tjänsterna. Utan dem hade jag varit lika mycket "parasit". De är vitala i det totala värdeskapandet, om vi vänder på det och jag hade betalat dem 40 000 i månaden och självt tagit mig en mager lön på 20 000 där jag sitter som direktör och gör lite administrativa arbeten och säljer in tjänster som vanligt, är jag plötsligt parasiten och arbetarna de som bidrar? Summan är densamma men har bara skyfflats om.

Nej det är värdeskapandet på högre nivå än individnivå man får se till, att se till inkomst och säga att den och den bidrar inte är missvisande lm du frågar mig.

Du har helt rätt – de så kallade “små” löneskillnaderna är bara ytan på en djupare ojämlikhet som bygger på generationsfördelar och skuldburden. Att en liten grupp kan låna upp till öronen med familjehjälp och sedan förpliktas att ge tillbaka i form av hög skuldsättning gör hela systemet farligt. Det är inte ett felfritt socialt skyddsnät, utan en bubbla som snart poppar när räntorna stiger eller när de första lånekraven blir svåra att möta. Vi kan inte fortsätta tro att lika löner betyder lika liv – vi måste titta på hur kapitalet fördelas och hur skulderna påverkar varje generation. Det är dags att stoppa den här skenbara jämlikheten och ta itu med den verkliga ekonomiska klyftan.

Mja, men om du gör ett gediget arbete som direktör och hela tiden ordnar fram full sysselsättning och har framgångsrikt investerat i effektiva arbetsmetoder och effektiv utrustning så har du levererat ett värde som motsvarar din lön.

Men om du bara lutar dig tillbaka och tror att det bara går ta ut lön utan att leverera ett motsvarande värde har du fel. Då kommer Ekbo väg AB och konkurrerar bort ditt företag. Så du blir arbetslös och inte ens får jobb hos mig för 23 k i månaden.
Ingen vill anställa dig eftersom du signalerar att du mest vill slöa.

Klassiskt "gini index" är ett oerhört bra mått på ekonomisk ojämställdhet. Det avser nämligen skillnader i just inkomst från lön. Små skillnader innebär med nödvändighet att intäkterna av det värde som skapats vid arbete går till mer eller mindre passivt kapital istället för till producenten. Därför får länder som sverige och ryssland en sådan enorm skillnad mellan fattig och rik - för det spelar i princip ingen roll vad den fattiga producerar, det monetära värdet går ändå till den rike (samt såklart staten).

Du har fått lära dig både i skolan och från SvT att det är tvärt om. Antingen fattar du det nu och polletten kommer att trilla ned (då förstår du plötsligt väldigt, väldigt mycket du inte förstod förut). Eller så börjar du gråta och kontrar med någon statlig propaganda du plockat upp. Oavsett om det gäller svenskar eller ryssar har jag lärt mig att acceptera det.

Brytpunkten för statlig skatt i sverige är 1:-.

Ja, jag vet att du menar den skatt som hamnar på bruttolönen över en viss summa, men ett grundproblem är just att du likt många andra svenskar inte fattar något om hur sverige fungerar. Inte ens saker som berör dig direkt som individ.

Den skatt du syftar på är pytteliten jämfört med den statliga skatt som träder in vid första kronan.

Varje gång han köper något för de där 50 miljonerna betalar han in moms.
Han kommer betala in ca 7-8 miljoner i moms (allt är ju inte 25%)
Sedan tar staten vinstskatt för de där andra 40 miljonerna han betalar så där är 8 miljoner till.

Så, runt 16 miljoner drar Staten in på "parasiten" om han spenderar varje krona.