Alltså, frågan är om du vill må bättre?
Du måste förstå hur din hjärna fungerar, och inte ta dessa tankar som någon slags sanning.
Självömkan är jävligt beroendeframkallande. Det är riktigt nice att tycka synd om sig själv. Om du vill må bättre så måste du förstå att du hamnat i en rutt där hjärnan helt enkelt tycker det är lättast att få dopamin genom att tycka synd om sig själv. För att bli av med detta så måste du tvinga dig själv att tänka positivt. Träna KBT.
Du är så nihilistisk nu att du enbart tänker att andra lurar sig själva att vara glad. Vet du vad, du lurar fan dig själv att vara bitter så förklara för mig vad skillnaden är, förutom att dem mår bättre?
Gällande målen så måste du också förstå att man inte bara kan drömma fram ett mål på en sekund och bli aspepp på livet. Din hjärna är en advancerad grå smek med nervtrådar gjorda av mat du slaskat i dig under livet. Det är en biologisk klump som tar tid att ändra sig. Dina tankar påverkas av så sjukt mycket mer än bara vad du tror att du själv vill tänka. Den påverkas av din miljö, dina vanor, maten du äter, hur mycket du tränar eller sitter stilla, hur social du är, fan allt. Missköter du dig, ja då är oddsen att din hjärna kan lyckas producera nåt mål jävligt dåliga.
Det låter mest som att du går till ett trist jobb, sen sitter hemma ensam och doomskrollar Flashback och YouTube. Din hjärna är en trög smörja, inte undra på att den säger ifrån nu.
Det GÅR att vända på detta. Som jag skrev förut, livet är allt bra meningslöst, du har inte fel där. Men vad gör det i så fall om du väljer att bara bli en av dem som försöker leva lite gladare? Kör för fan. Jag har varit i din sits, jag lovar dig att livet som glad är jäkligt mycket mer uthärdligt än att vara konstant deprimerad. <3
Du måste förstå hur din hjärna fungerar, och inte ta dessa tankar som någon slags sanning.
Självömkan är jävligt beroendeframkallande. Det är riktigt nice att tycka synd om sig själv. Om du vill må bättre så måste du förstå att du hamnat i en rutt där hjärnan helt enkelt tycker det är lättast att få dopamin genom att tycka synd om sig själv. För att bli av med detta så måste du tvinga dig själv att tänka positivt. Träna KBT.
Du är så nihilistisk nu att du enbart tänker att andra lurar sig själva att vara glad. Vet du vad, du lurar fan dig själv att vara bitter så förklara för mig vad skillnaden är, förutom att dem mår bättre?
Gällande målen så måste du också förstå att man inte bara kan drömma fram ett mål på en sekund och bli aspepp på livet. Din hjärna är en advancerad grå smek med nervtrådar gjorda av mat du slaskat i dig under livet. Det är en biologisk klump som tar tid att ändra sig. Dina tankar påverkas av så sjukt mycket mer än bara vad du tror att du själv vill tänka. Den påverkas av din miljö, dina vanor, maten du äter, hur mycket du tränar eller sitter stilla, hur social du är, fan allt. Missköter du dig, ja då är oddsen att din hjärna kan lyckas producera nåt mål jävligt dåliga.
Det låter mest som att du går till ett trist jobb, sen sitter hemma ensam och doomskrollar Flashback och YouTube. Din hjärna är en trög smörja, inte undra på att den säger ifrån nu.
Det GÅR att vända på detta. Som jag skrev förut, livet är allt bra meningslöst, du har inte fel där. Men vad gör det i så fall om du väljer att bara bli en av dem som försöker leva lite gladare? Kör för fan. Jag har varit i din sits, jag lovar dig att livet som glad är jäkligt mycket mer uthärdligt än att vara konstant deprimerad. <3