Varför tror kvinnor att lögner är "social kompetens"?

För att kvinnor förväxlar social kompetens med att det ska vara trevlig stämning.

Edit: I övrigt är även män lättkränkta numera.

Att bara sträva efter trevlig stämning på bekostnad av ärlighet ser jag mer som en svensk egenskap. I Sverige handlar trevlig stämmning om att alla tycker lika och håller med alla. Därför pratar man helst om ytliga saker, som om vädret och undviker att prata om djupare saker där det är svårare att hålla med alla.

Med finnarna ska man vara ärlig om man vill bli omtyckt och uppskattad. Det betyder inte att man är ute efter att bråka om man säger högt sin motsatta åsikt, de väntar sig att du ska säga vad du tycker. De är inte heller rädda för att prata om djupare saker även med främlingar. I Italien tycker man att man inte ens får i gång en intressant diskussion om inte alla tycker olika. De älskar långa, djupa och passionerade diskussioner där de försöker övertyga den andre. Om man inte förstår språket kan man tro att de bråkar. Många araber tycker att man aldrig skall avslöja sina svaghet för en annan, medan en finne berättar öppet om sina värsta sidor för att han vill vara ärlig. Det finns mycket kulturella skillnader om vad man är ute efter när man sällskapar. Det handlar inte bara om hur kvinnor/män kommunicerar.

För att kvinnor förväxlar social kompetens med att det ska vara trevlig stämning.

Edit: I övrigt är även män lättkränkta numera.

Det är, om inget annat, härdande. Vilket folk uppenbarligen behöver.

Jag kan nästan garantera att alla män här har varit med om detta många gånger. Kvinnor ljuger, men de själva ser det inte som lögner, utan som social kompetens.

För kvinnor handlar mycket om att hålla god stämning i gruppen. I företagsvärlden kan man ibland prata om begreppet "toxic positivity", vilket alltså innebär att kolleger inte ska kritisera varandra för att den goda stämningen då kan förstöras. Det finns även "mood managers" på arbetsplatser sedan en tid tillbaka.

All den här skiten härstammar från kvinnor och deras låga testosteronnivåer som gör dem fega och konflikträdda.

Kvinnors sociala kompetens handlar alltså att de ska läsa av omgivningen och sedan navigera i den med en perfekt blandning av lögner och sanning. Det värsta de vet är konflikter eller att såra andras känslor. Här utgår kvinnor från sig själva, eftersom många fruntimmer inte klarar av att hantera sina känslor.

Här är några översättningar från fruntimmerska:

- Du är en jättefin människa, men inte min typ (Fy fan vad ful du är)
- Jag har redan pojkvän (jag har ingen pojkvän, men det är den perfekta lögnen för att få bort dig)
- Oj, såg du vad fin hon var (snälla säg att jag är finare så mår jag bättre)
- Stringtrosor är det fulaste som finns (de passar inte på min tantrumpa, och då ska de inte vara fina på någon annan heller)
- Sex nu? Nej men ... vänta, inte just nu. Senare, OK? (Är han helt dum i huvudet, jag vill bara ha sex med män jag tänder på)
- Men gumman, du är jättefin i den där klänningen (Helvete vad hon ser ut, nu kommer jag få all uppmärksamhet istället!)

MÄN SINSEMELLAN
Din jävla nolla, nu får du fan ta och skärpa till dig!
*när nollan är utom hörhåll*
Fan, han var rätt cool alltså.

KVINNOR SINSEMELLAN
Fina du, du ska veta att vi verkligen uppskattar ditt sällskap!
*när "fina du" är utom hörhåll*
Vilken jävla slampa, vem fan tror hon att hon är?

Det värsta är att män också börjar ljuga, för vi vet att man inte kan vara ärlig mot kvinnor på grund av deras oförmåga att hantera sina känslor. Det finns en anledning till att män frågar andra män om tjejer, för vi vet att män är betydligt ärligare än fruntimmer. Frågar du en tjej kommer hennes svar fokusera på att inte såra dina känslor, medan en mans svar kommer fokusera på en lösning som faktiskt fungerar.

Är kvinnors sociala kompetens bara en täckmantel för lögner?
Vad skulle hända om män helt plötsligt blev ärliga mot kvinnor, istället för att styras av rädslan att såra deras känslor?
Är kvinnor biologiskt kapabla att vara ärliga, eller är de hårdkodade att ljuga för att undvika konflikt och behålla sin plats i gruppen?

Det verkar som att på din arbetsplats så handlar konversationerna bara om sex, string och om någon är ful eller snygg.

Man undrar vad för typ av arbetsplats du är på.

Jag kan nästan garantera att alla män här har varit med om detta många gånger. Kvinnor ljuger, men de själva ser det inte som lögner, utan som social kompetens.

För kvinnor handlar mycket om att hålla god stämning i gruppen. I företagsvärlden kan man ibland prata om begreppet "toxic positivity", vilket alltså innebär att kolleger inte ska kritisera varandra för att den goda stämningen då kan förstöras. Det finns även "mood managers" på arbetsplatser sedan en tid tillbaka.

All den här skiten härstammar från kvinnor och deras låga testosteronnivåer som gör dem fega och konflikträdda.

Kvinnors sociala kompetens handlar alltså att de ska läsa av omgivningen och sedan navigera i den med en perfekt blandning av lögner och sanning. Det värsta de vet är konflikter eller att såra andras känslor. Här utgår kvinnor från sig själva, eftersom många fruntimmer inte klarar av att hantera sina känslor.

Här är några översättningar från fruntimmerska:

- Du är en jättefin människa, men inte min typ (Fy fan vad ful du är)
- Jag har redan pojkvän (jag har ingen pojkvän, men det är den perfekta lögnen för att få bort dig)
- Oj, såg du vad fin hon var (snälla säg att jag är finare så mår jag bättre)
- Stringtrosor är det fulaste som finns (de passar inte på min tantrumpa, och då ska de inte vara fina på någon annan heller)
- Sex nu? Nej men ... vänta, inte just nu. Senare, OK? (Är han helt dum i huvudet, jag vill bara ha sex med män jag tänder på)
- Men gumman, du är jättefin i den där klänningen (Helvete vad hon ser ut, nu kommer jag få all uppmärksamhet istället!)

MÄN SINSEMELLAN
Din jävla nolla, nu får du fan ta och skärpa till dig!
*när nollan är utom hörhåll*
Fan, han var rätt cool alltså.

KVINNOR SINSEMELLAN
Fina du, du ska veta att vi verkligen uppskattar ditt sällskap!
*när "fina du" är utom hörhåll*
Vilken jävla slampa, vem fan tror hon att hon är?

Det värsta är att män också börjar ljuga, för vi vet att man inte kan vara ärlig mot kvinnor på grund av deras oförmåga att hantera sina känslor. Det finns en anledning till att män frågar andra män om tjejer, för vi vet att män är betydligt ärligare än fruntimmer. Frågar du en tjej kommer hennes svar fokusera på att inte såra dina känslor, medan en mans svar kommer fokusera på en lösning som faktiskt fungerar.

Är kvinnors sociala kompetens bara en täckmantel för lögner?
Vad skulle hända om män helt plötsligt blev ärliga mot kvinnor, istället för att styras av rädslan att såra deras känslor?
Är kvinnor biologiskt kapabla att vara ärliga, eller är de hårdkodade att ljuga för att undvika konflikt och behålla sin plats i gruppen?

TS är förmodligen arbetslös. Det är på arbetsplatsen man lär sig vad som är sociala koder, inte hemma. Ingen kommer tycka att dina ”brutalt ärliga åsikter” är nice att lyssna på, du hade blivit avvecklad fort kan jag säga.

Att inte säga mer än det man behöver är absolut något man borde kunna begripa på egen hand. Och desto mindre behöver du ljuga.

Att bara sträva efter trevlig stämning på bekostnad av ärlighet ser jag mer som en svensk egenskap. I Sverige handlar trevlig stämmning om att alla tycker lika och håller med alla. Därför pratar man helst om ytliga saker, som om vädret och undviker att prata om djupare saker där det är svårare att hålla med alla.

Med finnarna ska man vara ärlig om man vill bli omtyckt och uppskattad. Det betyder inte att man är ute efter att bråka om man säger högt sin motsatta åsikt, de väntar sig att du ska säga vad du tycker. De är inte heller rädda för att prata om djupare saker även med främlingar. I Italien tycker man att man inte ens får i gång en intressant diskussion om inte alla tycker olika. De älskar långa, djupa och passionerade diskussioner där de försöker övertyga den andre. Om man inte förstår språket kan man tro att de bråkar. Många araber tycker att man aldrig skall avslöja sina svaghet för en annan, medan en finne berättar öppet om sina värsta sidor för att han vill vara ärlig. Det finns mycket kulturella skillnader om vad man är ute efter när man sällskapar. Det handlar inte bara om hur kvinnor/män kommunicerar.