Hur hållbart är ett barnafödandesystem som bygger på att vissa män tvingas finansiera

Hur hållbart är ett barnafödandesystem som bygger på att vissa män tvingas finansiera barn de aldrig ville ha?

Vi pratar mycket om att fertilitetstalen sjunker. I Sverige ligger de kring 1,43 barn per kvinna – och trenden är fortsatt negativ. Politiker talar om generösare föräldraförsäkring, ökad jämställdhet och fler incitament för kvinnor att föda barn.

Men man undviker systematiskt en annan orsak till att födelsetalen, trots att de är låga, ändå är så passhöga som de är. En faktor som de skulle vara ännu lägre utan:

- Ett icke obetydligt antal barn föds genom oplanerade graviditeter där pappan aldrig gav sitt informerade samtycke till att bli förälder – men ändå tvingas ta fullt juridiskt och ekonomiskt ansvar.

Det handlar inte om att skuldbelägga kvinnor som väljer att behålla ett barn. Det handlar om att förstå:

Att det juridiska systemet inte erkänner att samtycke till sex inte automatiskt betyder samtycke till föräldraskap.

Att män som protesterar mot att bli föräldrar ändå hålls betalningsansvariga i upp över 18 år, även om relationen var kortvarig och kommunikationen brast.

Att kvinnor har reell reproduktiv makt (mödravård, abortbeslut, behålla barn), men män saknar både veto och exitmöjlighet.

I praktiken innebär det att en betydande del barn finansieras av män som aldrig ville ha dem – men som inte ges något legitimt sätt att inte bli pappa.

Om den här gruppen män blir mer medvetna om detta rättsläge,
– och börjar agera därefter (t.ex. genom sterilisering, digital avhållsamhet, utträde ur det sexuella kontraktet) –
då är risken att födelsetalen inte bara sjunker vidare, utan imploderar.

Frågan är:

- Kan ett samhälle där ansvar tvångsutkrävs utan ömsesidigt samtycke verkligen upprätthålla ett stabilt barnafödande?

Och om inte:Hur ersätter vi den försörjningsbörda som idag ligger på män som försökte undvika att bli fäder men som inte lyckades med sitt mål?

Eller ska vi förlita oss på att det även fortsättningsvis går att lura dem till något de helst undviker?

- Kan ett samhälle där ansvar tvångsutkrävs utan ömsesidigt samtycke verkligen upprätthålla ett stabilt barnafödande?

Nej. Inte om män vaknar upp ur sina "white knight"-fantasier och börjar inse hur systematiskt diskriminerade och missgynnade de är av samtliga familjerättslagar, där lagarna endast gynnar kvinnor och barn. Samt inser och protesterar mot att varenda lag som diskriminerar och missgynnar män på något vis, inom familjerättslagar, har skrivits med dåliga ursäker som t.ex "sakligt skäl", "proportionerligt" osv, vilka i praktiken inte är sakliga överhuvudtaget. De är inkonsekventa och diskriminerande.

Män måste vakna upp och fatta detta och kräva omedelbar lagändring. Att män ens finner sig i att bli så diskriminerade är bara helt sjukt. Alla män vill inte ha barn, varken nu eller någonsin. Det görs dessutom skillnad på person och grupper i dessa familjerättslagarna. Det är sjukt att de ens godkänts så som de är skrivna och utövade.

Myndigheterna har full, laglig rätt att totalt förstöra en ofrivillig pappas liv totalt, både psykiskt och ekonomiskt.

... Så ni vill stoppa kuken i nån och inte vem som helst hon ska vara het, sexig, skoj och också ha direktnummer till abortklinik?

Kan ni inte bara ha kondom eller strunta i att ha sex om ni verkligen inte vill ha barn? Det e jättelätt. Incels världen över gör det!

Om ni aldrig vill ha barn finns det steriliseringar och förhoppningsvis ett manligt p-piller snart.

Att ni e så fjolliga att ni inte kan ta ansvar för er egen avkomma och samtidigt vill görs kvinnor på tjocken (annars hade ni knipsar kablarna redan) bevisar ju vilka tomma ord ni kommer med. Ta ert ansvar, sluta gråt

Är lite pooängen ja att det vore önskvärt om dessa män lärde sig att undvika oönskade graviditeter.

Min fråga handlar om: Är det hållbart att inte först se till att dom lär sig det och se vad födslotalen blir då när de har den kompetensen innan man tar tag i att öka dem?

Hur stor andel av barnen tillhör den här kategorin?

Denna grupp har alltid varit synlig och tycks mer svårlärd än andra så de måste ha utgjort en betydande andel redan innan sjunkande födslotal och förmodligen en mycket större andel nu när män mer benägna att justera sitt beteende gjort så.

Men svårlärd är inte detsamma som olärbar så vi får väl se i vilken riktning det går om staten ökar kvinnornas incitament att behålla barn framöver.

Det blir ett allt mindre proplem eftersom kvinnor inte bryr sig om att gå via män utan de vänder sig till staten för inseminering. Problemet är mer att allt färre män får barn.

Varför skulle en kvinna i onödan besvära en man när hon får samma ekonomiska fördelar om staten inseminerar henne. Problemet blir mindre för varje år.

Jo men hur ersätter det finnansieringen ofrivilliga fäder bidrog med till nästa generation arbetare?

Min fråga kretsar inte kring barnaalstrandet i sig.

Det handlar om att de vill lägga pengar på detta utan att ta hänsyn till att denna budgetpost ens existerar.

Jo men det är ett mindre problem nu än tidigare.

Då hade en kvinna inga val än gå via en man ,nu bjuder staten på samma service nästintill gratis.

Jag tror inte så många män betalar för barn som de inte vill ha.

Vad du tror skiter jag blankt i.

Män försörjer barn vare sig det vill eller inte när faderskap är fastställt och detta fastställs under polishämtning och dna topsning om man inte sammarbetar.

Sen fastställs ett belopp. Ofta ca 1500 kronor i månaden tills barnet slutat gymnasiet (tjänar du mycket kan det bli mer).

Om vi gissar att 100 tusen barn är oönskade av sina fäder (mycket, mycket låg gissning).

Då handlar det om 1500 x 12 x 100000 om året som bidrar till att finnansiera nästa generation arbetare på detta vis.

Dessa 1,8 Miljarder kan ju sättasi kontrast med de blygsamma bidragshöjningar som nu föreslås för att fixa födslotalen så kanske du fattar vad jag menar.

...fast så kan du ju inte säga. En gravid kvinna som överges av en man, och därför måste uppfostra sitt barn ensam - med allt vad det innebär av utmattning, bundenhet, begränsad ekonomi och ansvar som du nog inte ens kan föreställa dig - är ändå alltid den svagare parten. Det enda rätta barnafadern borde göra i den situationen - förutsatt att kvinnan också önskar detta såklart - är att flytta ihop med kvinnan och gifta sig med henne, och avlasta henne både praktiskt och ekonomiskt under kommande år. Det lilla underhållsbelopp som utkrävs av ovilliga fäder i Sverige, är en piss i Nilen mot vad barnens mödrar måste orka och klara av...

Sedan tycker jag också, att vi borde gå tillbaka till äldre umgängesregler, då det inte var OK att ligga med varandra hur som helst. Det FUNGERAR ju inte. Men har du som man frivilligt gett dig in i detta, så får du ju också stå för konsekvenserna.

Det finns många saker som kan anses vara det enda goda.

Jag säger bara, idag står ofrivilliga fäder för försörjning av barn de inte vill ha för mångmiljarbelopp varje år.

De barn som finns är således redan rabbaterade från dem som vill ha dems perspektiv.

Har staten råd med nya barn till fullpris utan rabatt?

Eller bygger kalkylen på att det magiskt ska gå att lura in ytterligare män i en situation de inte vill vara i?

Finns fler idioter?

För försörjningskostnaden för barnen försvinner inte.

Detta är mat, kläder, boyta, omsorg, blöjbyte, ork etc som ska komma någonstans ifrån.

Och det kan bara tas från de resurser vi redan har då pengar är ett fördelningssystem för resurser och inte resurser i sig.

Visst vi kan svartmåla dessa män ytterligare.

Men kan vi göra det samtidigt som vi kräver att ännu fler ska avstå ännu mer utan att samtycka?