Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Det är som som inte fick vara med o leka när dem var små som bestämmer idag. Så de gör väll allt de kan för att göra det så jävligt som möjligt för människor
För några år sen diskuterades det att många politiker aldrig har haft ett vanligt jobb. Jag läste också en artikel där en kvinnlig journalist kommenterade sarkastiskt om, att nästan ingen i tidö-regeringen har jobbat. Hon tyckte knappt att Ulf Kristiansson 2 år som konsult åt en kompis företag räknades...
Och det stämmer ju. Vanlig väg till partiledare är ofta att ha lett partiets ungdomsförbund och sen diverse politiska uppdrag. Ministrar har ofta också enbart hållit på med politik...
Detta är ju viktigt, för då blir vanliga människors liv, jobb och tillvaro för dem ett abstrakt koncept. De har aldrig börjat på fabriken kl. 7 på morgonen, stämplat in, plockat grönsaker, stått på ICA eller jobbat på ett bygge.
De talar ofta om "Inga, undersköterska 34 år" som inte har råd att köpa en falukorv. Eller Berit, 42 fyrbarnsmamma som inte har nog över till leksaker åt barnen när de fyller år.
Inget av detta är något de har upplevt själva, eller någonsin kommer att uppleva. Livet för dem är som ett spel, en simulation, en tillvaro där de utifrån observerar vanliga människors liv utan att vara del av det.
Och det är ofta ett liv utan varken de faror eller konsekvenser som gäller för vanliga människor...
De talar om att bekämpa brott, men bor själva ofta i säkra områden med låg brottslighet. Eller i "gated communities" där de skyddas av staket och larm. Ska de någonstans, har de rätt till livvakter så de är knappt ens någonsin i potentiell fara. Kan de då verkligen bry sig seriöst om samhället blir farligare pga brottslighet, då det inte är en fara som berör dem personligen?
Dessutom är deras löner så höga (och de kan alltid höjas mer) så höga priser påverkar dem inte nämnvärt. Förlorar de jobbet, finns statsrådspension som garanterar en angenäm livstil även efter att de lämnat riksdagen. Eller så får de någon välbetald tjänst som landshövding, uppdrag i FN, EU eller något annat. Partiet och andra politiker ser till de alltid har det fett...
Inte ens att begå brott spelar någon roll som den centerpartist som onanerade offentligt framföra en pojke på ett tåg... Han skulle väl vid full ersättning kamma hem 7 miljoner till pensionen. Även någon annan lokalpolitiker nu som dömts för sexualbrott, men som redan börjat få utbetalt av sin fallskärm.
Så delaktighet i vanliga människors liv och vedermödor finns inte för dem, och inte ens personliga ekonomiska konsekvenser av att ha begått brott. Pengarna bara fortsätter att rulla in, och en säker och lyxig livstil garanteras...
Det är mycket likt gamla tiders adel som levde en livstil "över" vanligt folk, och i vissa länder inte ens kunde dömas för brott. Och mer direkta likheter som att adliga och kungliga, inte behövde jobba som bönder, hantverkare och vanlig pöbel fick göra.
Detta torde ju vara ett problem, då det oavsett vad politiker skulle hävda, nog är svårt att förstå vanliga människors liv som de aldrig har levt.
Det finns många exempel på politiker som ändrar policy, efter att något drabbat dem personligen. Innan verkar de ibland inte bry sig....
Så är politikern som en adel, ett fräs av lyxlirare som lever privilegierade liv utan arbete, ansvar eller konsekvenser? En självutnämnd "elit" som kan ta alla samhällets problem med en klackspark, då det egentligen inte berör dem? Dessutom om det kan ha påverkat den politik som förts, och politikers tidigare i mångt och mycket stoiska inställning till ökande samhällsproblem som följde i spåren av saker som massinvandring. Något de körde på i enorm grad, trots många varnade för konsekvenserna...
Hur är det med detta? Är systemet dysfunktionellt och kan det förklara varför vårt samhälle försämrats? Eller är det bara en indikation på att saker inte förändras. Trots demokrati är saker idag ungefär som det var i ett medeltida feodalsamhälle...
Vad tror ni?
Och det stämmer ju. Vanlig väg till partiledare är ofta att ha lett partiets ungdomsförbund och sen diverse politiska uppdrag. Ministrar har ofta också enbart hållit på med politik...
Detta är ju viktigt, för då blir vanliga människors liv, jobb och tillvaro för dem ett abstrakt koncept. De har aldrig börjat på fabriken kl. 7 på morgonen, stämplat in, plockat grönsaker, stått på ICA eller jobbat på ett bygge.
De talar ofta om "Inga, undersköterska 34 år" som inte har råd att köpa en falukorv. Eller Berit, 42 fyrbarnsmamma som inte har nog över till leksaker åt barnen när de fyller år.
Inget av detta är något de har upplevt själva, eller någonsin kommer att uppleva. Livet för dem är som ett spel, en simulation, en tillvaro där de utifrån observerar vanliga människors liv utan att vara del av det.
Och det är ofta ett liv utan varken de faror eller konsekvenser som gäller för vanliga människor...
De talar om att bekämpa brott, men bor själva ofta i säkra områden med låg brottslighet. Eller i "gated communities" där de skyddas av staket och larm. Ska de någonstans, har de rätt till livvakter så de är knappt ens någonsin i potentiell fara. Kan de då verkligen bry sig seriöst om samhället blir farligare pga brottslighet, då det inte är en fara som berör dem personligen?
Dessutom är deras löner så höga (och de kan alltid höjas mer) så höga priser påverkar dem inte nämnvärt. Förlorar de jobbet, finns statsrådspension som garanterar en angenäm livstil även efter att de lämnat riksdagen. Eller så får de någon välbetald tjänst som landshövding, uppdrag i FN, EU eller något annat. Partiet och andra politiker ser till de alltid har det fett...
Inte ens att begå brott spelar någon roll som den centerpartist som onanerade offentligt framföra en pojke på ett tåg... Han skulle väl vid full ersättning kamma hem 7 miljoner till pensionen. Även någon annan lokalpolitiker nu som dömts för sexualbrott, men som redan börjat få utbetalt av sin fallskärm.
Så delaktighet i vanliga människors liv och vedermödor finns inte för dem, och inte ens personliga ekonomiska konsekvenser av att ha begått brott. Pengarna bara fortsätter att rulla in, och en säker och lyxig livstil garanteras...
Det är mycket likt gamla tiders adel som levde en livstil "över" vanligt folk, och i vissa länder inte ens kunde dömas för brott. Och mer direkta likheter som att adliga och kungliga, inte behövde jobba som bönder, hantverkare och vanlig pöbel fick göra.
Detta torde ju vara ett problem, då det oavsett vad politiker skulle hävda, nog är svårt att förstå vanliga människors liv som de aldrig har levt.
Det finns många exempel på politiker som ändrar policy, efter att något drabbat dem personligen. Innan verkar de ibland inte bry sig....
Så är politikern som en adel, ett fräs av lyxlirare som lever privilegierade liv utan arbete, ansvar eller konsekvenser? En självutnämnd "elit" som kan ta alla samhällets problem med en klackspark, då det egentligen inte berör dem? Dessutom om det kan ha påverkat den politik som förts, och politikers tidigare i mångt och mycket stoiska inställning till ökande samhällsproblem som följde i spåren av saker som massinvandring. Något de körde på i enorm grad, trots många varnade för konsekvenserna...
Hur är det med detta? Är systemet dysfunktionellt och kan det förklara varför vårt samhälle försämrats? Eller är det bara en indikation på att saker inte förändras. Trots demokrati är saker idag ungefär som det var i ett medeltida feodalsamhälle...
Vad tror ni?
Det roliga är ju S-politikern Claes Nordmark i Boden som får ett omställningsstöd på 1,3 miljoner för att han lämnar politiken efter att ha dömts för sexuella övergrepp. Så, trots att avgången är kopplad till brott och dom, så får han ändå bidrag och stödet han får är ca 20 ggr större än vad BO fick.
Såssefittans svar:
"– Kommunens jurister har tittat på ärendet och bedömer att det är i enlighet med kommunens regler för omställningsstöd att pengarna delas ut, säger Béatrice Öman (S), andre vice ordförande i kommunstyrelsen, till TT."
""I bestämmelserna finns inget som reglerar misstanke om brott eller fällande dom för brott vilket gör att personalavdelningen verkställer utbetalning av omställningsstödet", skriver Ingela Arngren."
https://www.friatider.se/sexdomd-s-p...alla-fallskarm
1. Tror ni att någon politiker någonsin har bett om att ändra reglerna eller lagstiftningen för att förhindra detta. T.ex. Gustav Hemming i Stockholm som vill ha ut förtida pensionering "enligt gällande regler" trots att han ville förgripa sig på barn på tåget.
2. Dylik lagstiftning och regler gör ju också att det värsta avskrapet söker sig till dessa positioner för de inser ju att de i princip kan göra vad som helst och ändå landa som en "katt" utan konsekvenser. Hur förhindrar man att politikerna blir en kast som "kliar varandras ryggar" och aldrig låter konsekvenser ta vid?
Såssefittans svar:
"– Kommunens jurister har tittat på ärendet och bedömer att det är i enlighet med kommunens regler för omställningsstöd att pengarna delas ut, säger Béatrice Öman (S), andre vice ordförande i kommunstyrelsen, till TT."
""I bestämmelserna finns inget som reglerar misstanke om brott eller fällande dom för brott vilket gör att personalavdelningen verkställer utbetalning av omställningsstödet", skriver Ingela Arngren."
https://www.friatider.se/sexdomd-s-p...alla-fallskarm
1. Tror ni att någon politiker någonsin har bett om att ändra reglerna eller lagstiftningen för att förhindra detta. T.ex. Gustav Hemming i Stockholm som vill ha ut förtida pensionering "enligt gällande regler" trots att han ville förgripa sig på barn på tåget.
2. Dylik lagstiftning och regler gör ju också att det värsta avskrapet söker sig till dessa positioner för de inser ju att de i princip kan göra vad som helst och ändå landa som en "katt" utan konsekvenser. Hur förhindrar man att politikerna blir en kast som "kliar varandras ryggar" och aldrig låter konsekvenser ta vid?
De är vid sidan av om överklass.
Lönerna inom all förvaltning behöver sänkas extremt mycket så det blir fler seriösa & intresserade på de positionerna.
En chef eller minister är en administratör, de förtjänar inte multum för att skyffla papper.
Lönerna inom all förvaltning behöver sänkas extremt mycket så det blir fler seriösa & intresserade på de positionerna.
En chef eller minister är en administratör, de förtjänar inte multum för att skyffla papper.
Citat:
Den som har en hög lön byter klass. Det är en helt relevant för tråden åsikt.
Så här hette det 1959 i 1957 års utredning av riksdagsmannaarvoden:
Tillägg: 24.000 kr/år var väl 2-3gånger högre än medellönen i Sverige.
Detta gör att riksdagsmannaarvodet bör sättas till ett sådant belopp, att det ger en med hänsyn till uppdragets natur rimlig bärgning för den som saknar andra inkomster. Ingen bör av ekonomiska skäl behöva avstå från att bliva riksdagsman. Riksdagsmannaskapets karaktär av förtroendeuppdrag medför dock, att arvodet icke bör sättas så högt att det ter sig direkt ekonomiskt lockande. Utifrån dessa utgångspunkter anser utskottet det av de sakkunniga föreslagna arvodesbeloppet, 24.000 kronor för år, som skäligt. Detta är även, som de sakkunnigas utredning visar, internationellt sett jämförelsevis lågt.Sedan kom de nyliberala ideerna att dominera alltmer. Näringslivet lobbade för högre arvoden med baktanken att om alla riksdagsmän har en riktigt hög lön så kommer de att röra sig bort från folkets intressen och mot överhetens intressen.
Tillägg: 24.000 kr/år var väl 2-3gånger högre än medellönen i Sverige.
Nyliberalerna ville nog främst mjuka upp S.
Att byta ut idealister mot karriärister lyckades det med. Många som började inom SSU och
slutade som högavlönade riksdagsmän, blev
det som de en gång föraktade.
Där tycker jag att V har ett hederligt system.
De betalar partiskatt, Nooshi hade nog kunnat tjäna betydligt bättre om hon slagit sig fram som jurist, som hon är utbildad till
Nu är verken regeringen eller partiledarna för riksdagspartierna någon bra mall att utgå ifrån när man ska diskutera politiker i allmänhet. I stort sätt alla av Sveriges 15 000 politiker har eller har haft vanliga jobb, flertalet arbetar heltid med något annat än politiken.
Blir en skev diskussion om man ska diskutera politiker i allmänhet och utgår från de dryga 20 personer som tillhör den absoluta toppen.
Blir en skev diskussion om man ska diskutera politiker i allmänhet och utgår från de dryga 20 personer som tillhör den absoluta toppen.
Citat:
jag gjämför politiker med zigenare faktiskt , varken mer eller mindre
För några år sen diskuterades det att många politiker aldrig har haft ett vanligt jobb. Jag läste också en artikel där en kvinnlig journalist kommenterade sarkastiskt om, att nästan ingen i tidö-regeringen har jobbat. Hon tyckte knappt att Ulf Kristiansson 2 år som konsult åt en kompis företag räknades...
Och det stämmer ju. Vanlig väg till partiledare är ofta att ha lett partiets ungdomsförbund och sen diverse politiska uppdrag. Ministrar har ofta också enbart hållit på med politik...
Detta är ju viktigt, för då blir vanliga människors liv, jobb och tillvaro för dem ett abstrakt koncept. De har aldrig börjat på fabriken kl. 7 på morgonen, stämplat in, plockat grönsaker, stått på ICA eller jobbat på ett bygge.
De talar ofta om "Inga, undersköterska 34 år" som inte har råd att köpa en falukorv. Eller Berit, 42 fyrbarnsmamma som inte har nog över till leksaker åt barnen när de fyller år.
Inget av detta är något de har upplevt själva, eller någonsin kommer att uppleva. Livet för dem är som ett spel, en simulation, en tillvaro där de utifrån observerar vanliga människors liv utan att vara del av det.
Och det är ofta ett liv utan varken de faror eller konsekvenser som gäller för vanliga människor...
De talar om att bekämpa brott, men bor själva ofta i säkra områden med låg brottslighet. Eller i "gated communities" där de skyddas av staket och larm. Ska de någonstans, har de rätt till livvakter så de är knappt ens någonsin i potentiell fara. Kan de då verkligen bry sig seriöst om samhället blir farligare pga brottslighet, då det inte är en fara som berör dem personligen?
Dessutom är deras löner så höga (och de kan alltid höjas mer) så höga priser påverkar dem inte nämnvärt. Förlorar de jobbet, finns statsrådspension som garanterar en angenäm livstil även efter att de lämnat riksdagen. Eller så får de någon välbetald tjänst som landshövding, uppdrag i FN, EU eller något annat. Partiet och andra politiker ser till de alltid har det fett...
Inte ens att begå brott spelar någon roll som den centerpartist som onanerade offentligt framföra en pojke på ett tåg... Han skulle väl vid full ersättning kamma hem 7 miljoner till pensionen. Även någon annan lokalpolitiker nu som dömts för sexualbrott, men som redan börjat få utbetalt av sin fallskärm.
Så delaktighet i vanliga människors liv och vedermödor finns inte för dem, och inte ens personliga ekonomiska konsekvenser av att ha begått brott. Pengarna bara fortsätter att rulla in, och en säker och lyxig livstil garanteras...
Det är mycket likt gamla tiders adel som levde en livstil "över" vanligt folk, och i vissa länder inte ens kunde dömas för brott. Och mer direkta likheter som att adliga och kungliga, inte behövde jobba som bönder, hantverkare och vanlig pöbel fick göra.
Detta torde ju vara ett problem, då det oavsett vad politiker skulle hävda, nog är svårt att förstå vanliga människors liv som de aldrig har levt.
Det finns många exempel på politiker som ändrar policy, efter att något drabbat dem personligen. Innan verkar de ibland inte bry sig....
Så är politikern som en adel, ett fräs av lyxlirare som lever privilegierade liv utan arbete, ansvar eller konsekvenser? En självutnämnd "elit" som kan ta alla samhällets problem med en klackspark, då det egentligen inte berör dem? Dessutom om det kan ha påverkat den politik som förts, och politikers tidigare i mångt och mycket stoiska inställning till ökande samhällsproblem som följde i spåren av saker som massinvandring. Något de körde på i enorm grad, trots många varnade för konsekvenserna...
Hur är det med detta? Är systemet dysfunktionellt och kan det förklara varför vårt samhälle försämrats? Eller är det bara en indikation på att saker inte förändras. Trots demokrati är saker idag ungefär som det var i ett medeltida feodalsamhälle...
Vad tror ni?
Och det stämmer ju. Vanlig väg till partiledare är ofta att ha lett partiets ungdomsförbund och sen diverse politiska uppdrag. Ministrar har ofta också enbart hållit på med politik...
Detta är ju viktigt, för då blir vanliga människors liv, jobb och tillvaro för dem ett abstrakt koncept. De har aldrig börjat på fabriken kl. 7 på morgonen, stämplat in, plockat grönsaker, stått på ICA eller jobbat på ett bygge.
De talar ofta om "Inga, undersköterska 34 år" som inte har råd att köpa en falukorv. Eller Berit, 42 fyrbarnsmamma som inte har nog över till leksaker åt barnen när de fyller år.
Inget av detta är något de har upplevt själva, eller någonsin kommer att uppleva. Livet för dem är som ett spel, en simulation, en tillvaro där de utifrån observerar vanliga människors liv utan att vara del av det.
Och det är ofta ett liv utan varken de faror eller konsekvenser som gäller för vanliga människor...
De talar om att bekämpa brott, men bor själva ofta i säkra områden med låg brottslighet. Eller i "gated communities" där de skyddas av staket och larm. Ska de någonstans, har de rätt till livvakter så de är knappt ens någonsin i potentiell fara. Kan de då verkligen bry sig seriöst om samhället blir farligare pga brottslighet, då det inte är en fara som berör dem personligen?
Dessutom är deras löner så höga (och de kan alltid höjas mer) så höga priser påverkar dem inte nämnvärt. Förlorar de jobbet, finns statsrådspension som garanterar en angenäm livstil även efter att de lämnat riksdagen. Eller så får de någon välbetald tjänst som landshövding, uppdrag i FN, EU eller något annat. Partiet och andra politiker ser till de alltid har det fett...
Inte ens att begå brott spelar någon roll som den centerpartist som onanerade offentligt framföra en pojke på ett tåg... Han skulle väl vid full ersättning kamma hem 7 miljoner till pensionen. Även någon annan lokalpolitiker nu som dömts för sexualbrott, men som redan börjat få utbetalt av sin fallskärm.
Så delaktighet i vanliga människors liv och vedermödor finns inte för dem, och inte ens personliga ekonomiska konsekvenser av att ha begått brott. Pengarna bara fortsätter att rulla in, och en säker och lyxig livstil garanteras...
Det är mycket likt gamla tiders adel som levde en livstil "över" vanligt folk, och i vissa länder inte ens kunde dömas för brott. Och mer direkta likheter som att adliga och kungliga, inte behövde jobba som bönder, hantverkare och vanlig pöbel fick göra.
Detta torde ju vara ett problem, då det oavsett vad politiker skulle hävda, nog är svårt att förstå vanliga människors liv som de aldrig har levt.
Det finns många exempel på politiker som ändrar policy, efter att något drabbat dem personligen. Innan verkar de ibland inte bry sig....
Så är politikern som en adel, ett fräs av lyxlirare som lever privilegierade liv utan arbete, ansvar eller konsekvenser? En självutnämnd "elit" som kan ta alla samhällets problem med en klackspark, då det egentligen inte berör dem? Dessutom om det kan ha påverkat den politik som förts, och politikers tidigare i mångt och mycket stoiska inställning till ökande samhällsproblem som följde i spåren av saker som massinvandring. Något de körde på i enorm grad, trots många varnade för konsekvenserna...
Hur är det med detta? Är systemet dysfunktionellt och kan det förklara varför vårt samhälle försämrats? Eller är det bara en indikation på att saker inte förändras. Trots demokrati är saker idag ungefär som det var i ett medeltida feodalsamhälle...
Vad tror ni?
Citat:
Det borde finnas begränsningar för hur länge du kan hålla heltidsuppdrag som politiker innan du tvingas ut i arbetslivet under några år.
Sedan borde ersättningarna till riksdagspolitikerna vara baserade på ett genomsnitt av deras taxerade inkomst de senaste tre åren, men med medellönen i Sverige som grundnivå. Då blir det mindre motiverat att försöka sig på en karriär inom politiken för pengarnas skulle samtidigt som politikerna blir mer motiverade att komma med reformer som höjer inkomsterna för alla i samhället.
Så är det. Talen är inövade och de har redan tidigare beslutat inom partiet hur de ska rösta. Pläderingarna leder sällan till att motståndaren ändrar uppfattning.
Sedan borde ersättningarna till riksdagspolitikerna vara baserade på ett genomsnitt av deras taxerade inkomst de senaste tre åren, men med medellönen i Sverige som grundnivå. Då blir det mindre motiverat att försöka sig på en karriär inom politiken för pengarnas skulle samtidigt som politikerna blir mer motiverade att komma med reformer som höjer inkomsterna för alla i samhället.
Så är det. Talen är inövade och de har redan tidigare beslutat inom partiet hur de ska rösta. Pläderingarna leder sällan till att motståndaren ändrar uppfattning.
Ja jag kollade på "politiker veckan" i Almedalen å bättre teaterföreställningar har jag sett i mitt liv, men damerna hade fina kläder iallafall speciellt Ebba Busch, hennes klänning var fin. Jag minns inte vad monologen handlade om men jag lyssnade väl inte heller, jag såg på teaterföreställningen som ett tidsfördriv i brist på annat.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
