Citat:
För några år sen diskuterades det att många politiker aldrig har haft ett vanligt jobb. Jag läste också en artikel där en kvinnlig journalist kommenterade sarkastiskt om, att nästan ingen i tidö-regeringen har jobbat. Hon tyckte knappt att Ulf Kristiansson 2 år som konsult åt en kompis företag räknades...
Och det stämmer ju. Vanlig väg till partiledare är ofta att ha lett partiets ungdomsförbund och sen diverse politiska uppdrag. Ministrar har ofta också enbart hållit på med politik...
Detta är ju viktigt, för då blir vanliga människors liv, jobb och tillvaro för dem ett abstrakt koncept. De har aldrig börjat på fabriken kl. 7 på morgonen, stämplat in, plockat grönsaker, stått på ICA eller jobbat på ett bygge.
De talar ofta om "Inga, undersköterska 34 år" som inte har råd att köpa en falukorv. Eller Berit, 42 fyrbarnsmamma som inte har nog över till leksaker åt barnen när de fyller år.
Inget av detta är något de har upplevt själva, eller någonsin kommer att uppleva. Livet för dem är som ett spel, en simulation, en tillvaro där de utifrån observerar vanliga människors liv utan att vara del av det.
Och det är ofta ett liv utan varken de faror eller konsekvenser som gäller för vanliga människor...
De talar om att bekämpa brott, men bor själva ofta i säkra områden med låg brottslighet. Eller i "gated communities" där de skyddas av staket och larm. Ska de någonstans, har de rätt till livvakter så de är knappt ens någonsin i potentiell fara. Kan de då verkligen bry sig seriöst om samhället blir farligare pga brottslighet, då det inte är en fara som berör dem personligen?
Dessutom är deras löner så höga (och de kan alltid höjas mer) så höga priser påverkar dem inte nämnvärt. Förlorar de jobbet, finns statsrådspension som garanterar en angenäm livstil även efter att de lämnat riksdagen. Eller så får de någon välbetald tjänst som landshövding, uppdrag i FN, EU eller något annat. Partiet och andra politiker ser till de alltid har det fett...
Inte ens att begå brott spelar någon roll som den centerpartist som onanerade offentligt framföra en pojke på ett tåg... Han skulle väl vid full ersättning kamma hem 7 miljoner till pensionen. Även någon annan lokalpolitiker nu som dömts för sexualbrott, men som redan börjat få utbetalt av sin fallskärm.
Så delaktighet i vanliga människors liv och vedermödor finns inte för dem, och inte ens personliga ekonomiska konsekvenser av att ha begått brott. Pengarna bara fortsätter att rulla in, och en säker och lyxig livstil garanteras...
Det är mycket likt gamla tiders adel som levde en livstil "över" vanligt folk, och i vissa länder inte ens kunde dömas för brott. Och mer direkta likheter som att adliga och kungliga, inte behövde jobba som bönder, hantverkare och vanlig pöbel fick göra.
Detta torde ju vara ett problem, då det oavsett vad politiker skulle hävda, nog är svårt att förstå vanliga människors liv som de aldrig har levt.
Det finns många exempel på politiker som ändrar policy, efter att något drabbat dem personligen. Innan verkar de ibland inte bry sig....
Så är politikern som en adel, ett fräs av lyxlirare som lever privilegierade liv utan arbete, ansvar eller konsekvenser? En självutnämnd "elit" som kan ta alla samhällets problem med en klackspark, då det egentligen inte berör dem? Dessutom om det kan ha påverkat den politik som förts, och politikers tidigare i mångt och mycket stoiska inställning till ökande samhällsproblem som följde i spåren av saker som massinvandring. Något de körde på i enorm grad, trots många varnade för konsekvenserna...
Hur är det med detta? Är systemet dysfunktionellt och kan det förklara varför vårt samhälle försämrats? Eller är det bara en indikation på att saker inte förändras. Trots demokrati är saker idag ungefär som det var i ett medeltida feodalsamhälle...
Vad tror ni?
Och det stämmer ju. Vanlig väg till partiledare är ofta att ha lett partiets ungdomsförbund och sen diverse politiska uppdrag. Ministrar har ofta också enbart hållit på med politik...
Detta är ju viktigt, för då blir vanliga människors liv, jobb och tillvaro för dem ett abstrakt koncept. De har aldrig börjat på fabriken kl. 7 på morgonen, stämplat in, plockat grönsaker, stått på ICA eller jobbat på ett bygge.
De talar ofta om "Inga, undersköterska 34 år" som inte har råd att köpa en falukorv. Eller Berit, 42 fyrbarnsmamma som inte har nog över till leksaker åt barnen när de fyller år.
Inget av detta är något de har upplevt själva, eller någonsin kommer att uppleva. Livet för dem är som ett spel, en simulation, en tillvaro där de utifrån observerar vanliga människors liv utan att vara del av det.
Och det är ofta ett liv utan varken de faror eller konsekvenser som gäller för vanliga människor...
De talar om att bekämpa brott, men bor själva ofta i säkra områden med låg brottslighet. Eller i "gated communities" där de skyddas av staket och larm. Ska de någonstans, har de rätt till livvakter så de är knappt ens någonsin i potentiell fara. Kan de då verkligen bry sig seriöst om samhället blir farligare pga brottslighet, då det inte är en fara som berör dem personligen?
Dessutom är deras löner så höga (och de kan alltid höjas mer) så höga priser påverkar dem inte nämnvärt. Förlorar de jobbet, finns statsrådspension som garanterar en angenäm livstil även efter att de lämnat riksdagen. Eller så får de någon välbetald tjänst som landshövding, uppdrag i FN, EU eller något annat. Partiet och andra politiker ser till de alltid har det fett...
Inte ens att begå brott spelar någon roll som den centerpartist som onanerade offentligt framföra en pojke på ett tåg... Han skulle väl vid full ersättning kamma hem 7 miljoner till pensionen. Även någon annan lokalpolitiker nu som dömts för sexualbrott, men som redan börjat få utbetalt av sin fallskärm.
Så delaktighet i vanliga människors liv och vedermödor finns inte för dem, och inte ens personliga ekonomiska konsekvenser av att ha begått brott. Pengarna bara fortsätter att rulla in, och en säker och lyxig livstil garanteras...
Det är mycket likt gamla tiders adel som levde en livstil "över" vanligt folk, och i vissa länder inte ens kunde dömas för brott. Och mer direkta likheter som att adliga och kungliga, inte behövde jobba som bönder, hantverkare och vanlig pöbel fick göra.
Detta torde ju vara ett problem, då det oavsett vad politiker skulle hävda, nog är svårt att förstå vanliga människors liv som de aldrig har levt.
Det finns många exempel på politiker som ändrar policy, efter att något drabbat dem personligen. Innan verkar de ibland inte bry sig....
Så är politikern som en adel, ett fräs av lyxlirare som lever privilegierade liv utan arbete, ansvar eller konsekvenser? En självutnämnd "elit" som kan ta alla samhällets problem med en klackspark, då det egentligen inte berör dem? Dessutom om det kan ha påverkat den politik som förts, och politikers tidigare i mångt och mycket stoiska inställning till ökande samhällsproblem som följde i spåren av saker som massinvandring. Något de körde på i enorm grad, trots många varnade för konsekvenserna...
Hur är det med detta? Är systemet dysfunktionellt och kan det förklara varför vårt samhälle försämrats? Eller är det bara en indikation på att saker inte förändras. Trots demokrati är saker idag ungefär som det var i ett medeltida feodalsamhälle...
Vad tror ni?
Jag pratade med min 19 åriga son om det, politik är som att se en teater föreställning. De står där å läser upp sina monologer å publiken applåderar, vad många egentligen inte vet är att det är just en teater föreställning. Jag har hållit på med teater själv å när showen är slut å applåderna lika så så går man hem å så är det inget mer med det, sen är det nästa föreställning å nästa å som skådespelare måste man vara bra å kunna agera så folk fängslas av det de ser. Det är politik.
