Blivit mer kall och slutat bry mig om andra - fler?

Pluggar till sjuksköterska och jobbar i vården. Jag försöker göra ett exemplariskt jobb. Behandla både patienter, närstående och kollegor så bra det går. Behandla alla lika. Men jag går in i en roll på jobbet. Främst för min egna skull.

Innerst inne bryr jag mig inte ett jävla skit i de flesta fallen. Jag har slutat bry mig om folk i stort. Jag har inte längre överseende med saker. Om en person försöker ta kontakt med mig och lära känna mig på gymmet så totalignorerar jag individen om den inte anses värdefull, jag blir kall och uppenbart avvisande. Med värdefull menar jag att det är en person som anses ligga på min nivå eller högre, ur ett socioekonomiskt och socialt perspektiv.
Har även fullständigt slutat hjälpa folk privat eller göra saker för folk om det inte gynnar mig själv.
Förr hade jag civilkurage, jag stoppade överfall och stölder. Idag tror jag inte jag skulle bry mig utan bara gå förbi. Undantag om djur blev misshandlat eller ett litet barn, då kommer jag fortfarande göra nått. Om en alkoholist kom och pratade med mig på en busshållplats förr så stannade jag och pratade, idag reser jag mig upp och går iväg 5 meter.

Jag har förändrats. Blivit mer ego. Trivs med det. Insett att det inte finns någon mening i att göra saker för andra eftersom de glömmer det fort ändå, så finns det ingen vinning direkt eller indirekt så skiter jag i det. Känns inte värt. Folk lever i sina egna bubblor ändå, och samhöllskontraktet är sedan länge brutet. Masinvandringen och internet hat helt förstört folks känsla av att bry sig om andra. Nu är det starkast överlever sim gäller.

Är det någon mer som blivit som jag? Hur resonerar ni kring det?

De flesta är väl sådana nuförtiden. Vi har gått från ett socialt folk till isolerade telefonzombier. Folk blir bara dummare, latare och mer aggressiva.

Att hålla uppe en dörr, tacka, vänta på sin tur och se sig för kan man numera glömma. Föräldrar lär inte sina barn hyfs, respekt och hänsyn längre. Det är bara jag, jag, jag som gäller.

Jag känner som du. Less på alla idioter. Hell is other people.

Den roll du går in i, är också den som skapar din kalla sida. Den som dagligen möter många människor, har inte plats till hur mycket övrig empati eller medmänsklighet som helst.

Det är ett välkänt begrepp inom vård- och omsorg, och brukar benämnas etisk stress och därav brist på etisk moral

Ego är både tidsanda och försvarsstrategi. Så det är svårt att värja sig emot. Men man kan ändå agera professionellt empatiskt. Man får ju lön för det.

Det stämmer väldigt bra, är på semester just nu tyvärr på ett sunwing hotell och det är faan sjukt hur föräldrarna uppfostrar eller bristen på uppfostrar sina barn,! Värst är vid buffén såklart, ett matkrig där bestick används som trumpinnar mot bord och syskon! Föräldrarna skrattar med tills blickarna vänds mot dom och då helt plötsligt ska det slutas hur faan ska ett barn förstå att det är roligt ena sekunden till att det räcker? Människor är jävligt sjuka i huvudet och egoismen brer ur sig som bökdpest...det blir en ond cirkel

Haha, du har blivit en quiet quitter. Att inte fler blir det är märkligt.

Här kan du känna igen dig.

https://rikatillsammans.se/forum/t/h...-quitter/77118

https://www.ledarna.se/branschforeni...t-en-ny-trend/

Tråkigt, byt jobb eller skärp till dig, börja tro på karma.

Välkommen till vårt kalla neoliberala skitsamhälle. Som sjuksköterska kanske du uppmuntras att jaga de stora pengarna, som inhyrd personal eller i Norge eller whatever. Men det finns ingen samhörighetskänsla eller gemenskap i arbetet. Kanske annorlunda i Ukraina eller Gaza. Inte för att jag håller med Hegel när han menar att vi behöver kriget ibland, men hans poäng är inte totalt nonsens.

Det är svårt att göra bra saker i det neoliberala skitsamhället hur som helst. Vi kan inte integrera invandrare t.ex. eftersom det egentligen inte finns plats för människor alls.

Jag vet inte om det finns en lösning, men jag finner lite ro i att analysera och se på orsakerna till varför vi kommit hit. Det där individuella fokuset innebär även vissa fördelar och man får väl plocka russin ur kakan och leva bäst man kan. Tills kriget kommer och räddar oss.

Blivit precis likadan
Sant allt du skriver

Jag skulle inte säga att "de flesta" är såna. Det beror på vilken bubbla man lever i. Att de flesta på det här forumet är det kan jag hålla med om, men Flashback är ju Sveriges största samlingspunkt för högerextremism, så knappast representativt för resten av befolkningen.

Jag gör en del jobb åt en ideell förening och vi ser faktiskt ett ökat intresse och tillflöde av medlemmar som känner ett samhällsengagemang. Många känner att världen går åt fel håll och vill göra skillnad. Sen är det vetenskapligt vedertaget att välgörenhetsarbete är bra för hälsan och måendet, så många gör det kanske av "egoistiska" skäl också.

Tackar som frågar, men jag bryr mig mer nu än förr. Däremot har jag aldrig känt att jag alltid måste spegla andras känslor, det tar mest upp energi. En av mina vänner som är gammal och vis, vet om att många människor är onda och själviska, men hen tror ändå på att hjälpa andra.

Ja. Man går in i en professionell roll. Men man bryr sig liksom inte ett smack. Det är bara en roll och fasad. I alla fall i 95% av fallen.

Egentligen är man fullständigt fake.