Varifrån kommer revolutionerna?

CIA
Finna många böcker du kan läsa om "revolutioner" de har organiserat och stöttat världen över

Tack. Det är i sammanhanget viktigt att understryka samverkan mellan finansiärerna, de intellektuella och gräsrötterna. Revolutionärer såsom Che Guevara eller Ho Chi Minh är oerhörda tillgångar, ofta med internationella anknytningar, men det krävs en förankring i den lokala samhällseliten på det sätt som de franska och ryska revolutionerna gjorde gällande. Gräsrötterna är dock ledarskapets yttersta lackmustest, och ingen revolution kan bli bestående om inte gräsrötterna ger sitt bifall. En statskupp kan ske i det tysta, genom en elitcirkulation (Pareto), men en revolution berör en omvälvning av samhället som helhet.

Franska revolutionen var en borgerlig revolution. Oktober revolutionen var arbetar klassens revolution

Meningslöst att driva debatt om ena sidan hänger sig åt ospecifika konspirationsteorier.

Antar du menar politiska eller ekonomiska stats-revolutioner, typ Franska revolutionen 1789-1799.

Första och främsta orsaken överlag för revolutioner på stats-nivå är ekonomisk ojämlikhet inom befolkningen kombinerat med förtryck av befolkningen. Behöver - som vi ser i vår tid nu - inte vara ett faktiskt förtryck, utan upplevt (rentav inbillat) förtryck kan ibland räcka.
Korruption och brist på legitimitet är också bland de vanligaste orsakerna. T.ex. när folk uppfattar staten som genomkorrupt, ineffektiv eller illegitim. Då tappar folk tron på att förändring kan ske genom det existerande systemet och förfarandet. Arabiska våren ca 2011 var ett exempel på sån revolution.

En tredje väldigt vanlig orsak är politisk exkludering eller exkludering av andra sociala slag. När stora grupper människor utestängs från politiskt inflytande eller från samhället överlag så blir risken stor för revolt, då människor kräver representation, rättigheter och deltagande. Sydafrikas frångång av apartheid-systemet ca 1993 var en sån politisk revolution t.ex.

Plötsliga ekonomiska kriser eller handelschocker kan också ge upphov till stora revolter. En snabb förändring av livsvillkor fungerar då ofta som tändande gnista, t.ex. hyperinflation, matbrist, arbetslöshet eller skuldkriser m.m. Ryska revolutionen 1917 t.ex. var en sån revolution.

Men revolutioner kräver inte bara missnöje, utan också organisation, kommunikation och även en samlande ideologi eller rörelse. När det finns karismatiska ledare som är bra på att snacka och bullshitta, eller finns starka sociala nätverk, eller ny teknik, så kan uppror ske. Iranska revolutionen 1979 var ett sånt, där både religiösa och sekulära grupper mobiliserade under ett gemensamt missnöje.

Skillnaden mellan vänsterns revolutioner och högerns revolutioner är rätt lätt att förklara med.

Grundläggande drivkraften hos vänster-revolutioner är oftast ojämlikhet, klassförtryck och kapitalistiska eller oreglerade ekonomiska system. Då ser vänstern fienden som "eliten av ägarklass och kapital" typ. Revolutionen sker ofta av arbetare, bönder, intellektuella eller ungdomar/studenter som lyckats organisera sig. Målsättningen är ofta att avskaffa privat ägande av produktionsmedel, omfördela ägande och utjämna klasskillnader och ge lika villkor för alla, för att öppna möjligheten att bygga jämlikhet genom större samverkande samarbete i samhället överlag, och motverka själviskhet, ansvarslöshet och hänsynslöshet och maximera demokratin. Man vill i regel att staten ska ha olika mått av kontroll eller reglering av centrala samhällsresurser och representera folkets kollektiva vilja, samt ser staten som ett verktyg för både juridisk och social rättvisa. Vänsterns upprör sker oftast genom folkliga uppror, gerillakrig eller massrörelser.

Högerns grundläggande drivkraft centrerar sig oftast runt nationell dekadens, kulturell mångfald och upplevt svagt ledarskap. Fienden ses då oftast som kosmopoliter, minoriteter, liberaler, vänster, och ibland som "korrupt elit" - ibland i form av en dold konspiratorisk fiende. Revolutionen sker oftast av militära sammansättningar, ultra-konservativa, nationalister, företagare. Högerns revolutioner bygger oftast på notionen att "återställa det ursprungliga/naturliga" (men vad detta är skiftar, beroende på vilken referensbild högerpersonerna tänker sig). Höger vill överlag oftast återställa en stark beordrande stat, som ska skydda tradition och friheten att få välja att göra vad hur man än vill i sin egna tillvaro. Man ser ofta staten som en slags styrke-verktyg för att hantera dekadens och oordning, nästan som en förlängning av militären. En slags nationspolis. Högerns uppror sker oftast genom militärkupper, väpnade, elit ledarskap, polisiära eller paramilitära organiseringar.

Man kan i princip se när revolutioner kan ske, om man känner igen kännetecknen. Ifråga om vänster-revolutionära krafter så är dom oftast högljudda och tydliga. Man begär, och kräver, verbalt, innan man slår till. Högerns revolutioner är ofta mer snikiga, planeras noggrannare under ytan och i hemlighet, ibland som militära operationer, så dom kan vara aningen svårare att upptäcka. SÄPO behövs för att se en del av dessa.

Man tittar helt enkelt på vilka faktorer som uppfyllts av checklistan, och hur högt "trycket" är nationsmässigt, för dom olika faktorerna. Vid Iranska revolutionen 1979 så var det enorma demonstrationer och kravaller i varje större stad i Iran i flera månader i sträck innan Kungen drevs på flykten.

Exakt när det kommer ske, det är svårt att säga med precision. Oftast sker bara en tändande gnista, och så kommer skeendet ofta väldigt fort. Precis som en skogsbrand, behövs extremt torr mark och träd, inget vatten i marken, inget regn, och kraftig ihållande blåst. Då räcker en liten gnista för att skapa en skogsbrand som kan elda upp hela län.

Man kan inte se exakt när gnistan kommer (utlösande faktorn för revolutionen), men man kan bedöma när marken är extremt torr, inget vatten i marken eller i himlen, och ihållande blåst. Då är risken som störst. Samma sak politiskt/ekonomiskt. Högerns är aningen svårare att se på förhand än vänsterns, eftersom högern är mer konspiratorisk och militäriskt planerande i det dolda.

Vad som händer efteråt, är ännu mer varierande än allt ovan, så vi lämnar det. I regel kan man väl säga att det är extraordinärt få revolutioner som lyckas åstadkomma det dom ville. Delvis på grund av att det folk vill är inte hållbart utan mest en utopisk tankegång. Nazistiska revolutionen ca 1925-1933 i Tyskland är övertydligt exempel på det. Eftermälet av revolutioner blir i regel en omdaning från en ostadig grund, som ingen är nöjd med, och i slutändan är man ändå tillbaka ganska nära ruta 1 igen i vilket fall.

Mycket bra skrivet!

Revolution är ett stort hot för makten och att splittra oss i olika partifärger gör att vi drivs till att skapa onödig debatter där det är viktigare att ha "den rätta åsikten" än att komma fram till lösningar som skulle kunna gagna oss medborgare väl.

Lite som med sporten, man delar in oss i olika lag och människan ska in i absurdum supporta det lag som ligger en närmast hjärtat, när matchen sedan är slut så blir det tumult i form av glåpord eller slagsmål, allt spårar ur på samma sätt som debatterna inom politiken.

Det är nog viktigt att börja ifrågasätta det lag man hejar på och att vi människor slutar att identifiera oss med en partifärg. Vi blir maktens marinettdockor och det är oss själva vi lurar om vi inte kan ifrågasätta vad vi själva sysslar med.

Oktoberrevolutionen var en statskupp och inget annat. Man vill få den lägsta klassen att tro att det skulle bli en skillnad mot innan men livegenskapen utvidgades och gällde alla arbetare och bönder i Sovjetunionen.

Lenin var en illitterat arbetare utan utbildning. Nej jag skojade bara. Han var en borgarbracka vars far hade en adelstitel.

Sutton, fast det är klart att patriotiska amerikaner hävdar att allt är påhitt.

Tyvärr faller inte äpplet långt från trädet.
Svensken är för hjärntrötta ett ens försöka se den andra sidan av myntet.

Man diskuterar bara det som är framför en och letar snabba lösningar.

Vi behöver en Ibrahim Traore som med hjärna och hjärta visa vägen för att vi ska nå en normal nivå.
Och någon att se upp till. Det är brist på det.

Det blev skillnad, det upprättades en ekonomi som inte var kapitalism. De som ägde fabriker
och jorden förlorade. Lenin blev radikaliserad när han träffade på fattiga arbetare, han kom
från en mera välbärgad familj, det stämmer

Skulle det på något sätt vara fel om folket i Iran nu reste sig mot det teokratiska styret, att de med våld tar över makten och inför demokrati? You'll have to be more specific.