Hur undkommer samlarkortsföretag lotteriskatt/regler?

Samlarbilder, kort, spelkort etc har sålts hur länge som helst och måste ju tilltala något av människans grundläggande behov. Olika typer av lotterier har funnits ännu längre och tilltalar antagligen ett annat behov, risktagandet och/eller den billiga chansningen, chansen att satsa lite och vinna mycket.

Därför omgärdas lotterier av lagar och regler nuförtiden, man måste vara 18 år för att köpa en trisslott, du får inte kombinera lotter hur du vill med andra saker exv, få en skraplott med en snusdosa.

Hur kan man då få sälja en produkt som fotboll/Pokemon/Magic-kort, till synes oreglerat?

Nu var det längesen mina barn tvingade mig att betala för pokemonkort, men jag kommer ihåg att marginalen för dessa kort måste ha varit enorm för tillverkare och återförsäljare.

Produkten är ju en förhoppning om att få åtråvärda kort och känslan av spänning när du öppnar paketen. Produkten är en upplevelse mer än något annat, förhoppningen kanske är bragging rights på skolgården.

Produkten bygger även på knapphet, värdefulla kort är sällsynta, de flesta kort är bara bulk, utan värde mer eller mindre.

Gamla, sällsynta kort i bra skick och gamla oöppnade förpackningar har ofta högst värde (såklart olika mellan olika spel/modeller av spel) och det har jag mindre problem med, där handlar det ju om folk som spekulerar på produkten och kan göra vinster/förluster utifrån sina förutsägelser.

Men hur kan denna handel med kort i handeln vara såpass oreglerad som den är?

Förmodligen har den inte ansetts som problematisk och därför lämnats ifred.

Ett liknande fenomen är så kallade "loot boxes" i datorspel där spelarna betalar för att öppna låsta lådor som de hittar i spelet. Dessa har till skillnad från Pokemon-korten faktiskt lett till debatt och blivit föreföll för domstolsprövningar i några länder. I några fall tror jag domstolarna har kommit fram till att det rör sig om lotterier och klassat dem som det.

Känner inte till att det prövats i Svensk domstol, troligen så blir det något som avgörs på EU-nivå i slutändan.

Samlarkortspelen har nog kommit undan eftersom det har varit relativt få personer som köpt sådana kort jämfört med mängden datorspelare.

Datorspelen har ju också fått mycket negativ uppmärksamhet när små barn lockats till att spendera pengar i spelen och kommit över föräldrarnas kreditkort och liknande. Något som inte drabbat samlarkorten.

Håller helt med dig, tror att Frankrike förbjöd loot boxes och att de därför fick ha separata versioner av spelen för just Frankrike. Det är ju ett värre exempel egentligen, som jag förstår det, en endast grafisk förändring i ett spel som man kan sälja hur dyrt som helst.

Tydligen hade någon för några år sen dragit ett Magic kort som var värt 2,6 miljoner dollar.

https://www.reddit.com/r/lordoftherings/s/p1QNvlVyA2

För att förenkla frågan, finns det något annat som barn får lov att köpa som kostar 59 spänn (tydligen priset på en vanlig boosterpack idag, men som på tradera kan vara värt flera tusen?

En parallell till trådens ämne, och lika osmakligt, är de barnprogram, så gott som alltid datoranimerade, vars enda syfte verkar vara att sälja de animerade figurerna som fysiska leksaker.