Kan du bevisa att vi finns?

Hur vet du att du inte är ensam?

Det du ser som "där ute" är ju en bild i syncentrum. Virtual reality.

Jag bli bekräftad och påverkar folk, alltså finns jag.

Man får tro helt enkelt
Gör ingen skillnad.
Men håller med om att det verkar som en simulering,man kan inte direkt påverka nått.

jävlar..förlorar egot. Gjorde te på hampa.

Du måste åtminstone definiera "vi", " finns" och "du" innan det blir möjligt

Kan jag bevisa att jag finns? Nej.
Kan jag bevisa att jag inte finns? Nej.
Kan jag bevisa att jag både finns och inte finns? Nej.
Kan jag bevisa att jag varken finns eller inte finns? Nej.

Varför?

För att "jaget" är en abstraktion – en mental modell vi använder för att orientera oss i världen.
Och en abstraktion är inte ett påstående. Den är varken sann eller falsk – den bara är.

Därför kan jag inte bevisa att jag finns,
inte att jag inte finns,
inte att jag både finns och inte finns,
inte att jag varken finns eller inte finns,

inte att du finns,
inte att du inte finns,
inte att du både finns och inte finns,
inte att du varken finns eller inte finns,

inte att vi finns,
inte att vi inte finns,
inte att vi både finns och inte finns,
inte att vi varken finns eller inte finns.

Ensam kanske jag är men eftersom jag skriver här, förutsätter att du är en riktig människa och kommunikationen finns här så är vi varken ensamma eller inbillningssjuka, även om du tror det.!

Såvidapass är jag medveten om att det, än så länge... bara är jag här

Du vore välkommen om du var lite smartare...

För att kolla själv alltså!

Virtual reality är vad det är och DU är en människa av kött och blod antar jag?

Är Du ensam nu?

Jävla AI!

Ja, jag finns!

/pp

Nej det här är bullshit och inte ett dugg filosofi. Jag vet att jag finns därför attdet har hönt många gpnger att jag pratar med andra människor om saker som finns i världen och vi verkade ha samma uppfattning. Alltså vet jag och någon annan att ett visst träd finns så finns både jag, hon och trädet. Detta är som sagt inte en filosofisk fråga på nåt sätt.

Det finns ingen sanning, och därför kan vi omöjligt veta att vi ens finns, eller om vi är ensamma. Däremot så finns en upplevd sanning, och den pekar ju på att vi både finns och samexisterar med andra inom det vi kallar mänskliga varelser, och förmodligen andra.

Det enda som finns att hålla fast vid är tro. Tro på jaget, framförallt.

Det är för övrigt en spännande tanke, det du ifrågasätter. Jag var med om min första existentiella ångestattack vid typ sjuårsåldern. Välkommen.

Hur vet du att de människor du pratar med finns på riktigt? För att du ser, hör och känner dem?

Väx upp. Det är visst en filosofisk fråga TS ställer sig, och dessutom intressant.

Det är du som ska växa upp och förstå att denna fråga inte längre är filosofisk. Kanske ställer sig barn liknande frågor i stil med "vi kanske drömmer och hur vet vi att det är på riktigt" men vi vuxna vet att världen har funnits sjukt länge och vi vet att vissa människor fanns för t.ex 6000 år sedan och vi har en relativt bra bild på hur deras vardag såg ut så att vi kommer nu och säger hur vet vi att det är på riktigt är ju bara barnsligt och helt ointressant. Gå till min tråd istället och svara för där har du riktig filosofi.