Katter istället för barn...men vem tar hand om dig sen?

Sitter på café och hör några 30-åriga kvinnor säga att de inte vill ha barn för att de “inte kommer känna sig ensamma, de har ju sina katter.”

Det slog mig där och då att svensken inte tänker längre än näsan räcker. Politikerna är ännu värre, de vågar inte ens säga sanningen. Kanske är de lika naiva?!?

Här är vad dessa kvinnor kommer få uppleva om 50 år:

1. Vården har kraschat
Inga unga finns kvar som kan ta hand om sjuka och gamla. Äldreomsorgen är en kall förvaring där du dör ensam och glömd. Eutanasi blir standard.

“Den här äldre mannen med demens är han värd X antal miljoner?” (De totala kostnaderna för demenssjukdomar i Sverige uppgår till cirka 81,6 miljarder kronor årligen).

2. Samhället faller isär
Vägar, el, vatten och kollektivtrafik förfaller när ingen orkar underhålla. Polisen och försvaret skriker efter folk. Trygghet? Glöm det.

3. Pengarna tar slut
Färre jobbande = mindre skatt, sämre pensioner, högre skatter och sämre välfärd. Innovationen dör. Sverige blir ett dött land.

Vad mer kan vi förvänta oss när vi står inför denna katastrof? Kom med fler exempel!

Äsch AI kommer att ta över alla jobben och vi kommer att kunna lägga all vår tid på våra hobbies och kanske först då att folk orkar att skaffa barn. Finns annars säkert kineser och indier som gärna kommer hit och jobbar.

Barn är inte ägodelar. De kommer leva sitt eget liv med egna problem. Med din logik ska de ha egna barn. De kommer sätta barnen före dig. Så blir det problem i samhället och de måste välja, väljer de barnen.

Finns ingen anledning att vara fast hela livet som förälder för att en liten chans ska finnas de sista åren att man blir omhändertagen.

Bättre att vara fri hela sitt liv och sedan dö.

Barn skadas om man skaffar dem bara för sin egen skull och då är det stor risk att de lämnar dig.

Normala känslor uppstår när vuxna skaffar barn för att de vill det utan specifik orsak.

I en värld full av egon är den barnlöse kung.

Normala människor skaffar inte barn för att de vill bli omhändertagna, jag kommer inte att kräva av mina barn att d kommer och hälsar på mig på hemmet. Vill de komma så får de, men jag vill hellre att de lever sina liv än att de kommer och kolla på mitt dementa arsle.

Jag tror att de kommer att besöka mig, men jag hoppas att de bara kommer för att de själva vill.

Nej, det har aldrig varit poängen. Men vi kan inte blunda för verkligheten att barn växer upp och blir de som ska bära samhället vidare. De är inte bara individer med egna liv, de är också framtidens arbetskraft, skattebetalare och vårdare. Att bortse från detta är att ignorera hur samhällen faktiskt fungerar. Vi kan inte bygga ett välfungerande samhälle på en generation som vägrar ta ansvar för nästa.


Ja, visst, barn lever sina egna liv och prioriterar sina egna familjer. Men om vi tittar på många invandrarfamiljer i Sverige ser vi något tydligt: där tar man ofta hand om sina äldre släktingar. Men vänta lite... är inte dessa familjer ofta mer konservativa och mindre öppensinnade än svenskar? Särskilt kring frågor som kan få barn att bryta kontakten med sina föräldrar som tex transfrågor och homosexualitet? Om invandrarfamiljer trots detta håller ihop och hjälper varandra, även när ”Farbror Abdul är close minded”. Borde då inte en NORMAL, KÄRLEKSFULL svensk familj ha en bra relation med sina äldre? Det krävs nog en mental omställning här. De gamla familjevärderingarna må vara konservativa, men de har också skapat en social trygghet som vårt moderna, individualistiska samhälle riskerar att förlora.



Kärnan i ett normalt föräldraskap är ansvar och kärlek. Men det handlar också om något större: vi lever i ett samhälle som är helt beroende av att människor bidrar och tar ansvar för varandra. Utan det ansvarstagandet hade Sverige aldrig utvecklats till mer än löst sammansatta grupper eller stammar som stred mot varandra.


Det är ett lätt att säga när samhället fortfarande fungerar. Återkom om 50 år när vi ser konsekvenserna av vad brist på ansvarstagande leder till. Om folk väljer att avsluta sina liv innan de blir en ”samhällsbörda” är det en lösning, men en jag tycker skrämmer och påminner om ättestupan! Tanken att man ska dö när man börjar bli en belastning, trots att man skulle kunna klara sig länge till med lite mänsklig hjälp.

Allt du staplar upp sker precis nu.

Det var då fan va du va negativ. Skulle allt det där hända så ser man till att flytta till ett bättre land.

Kan tyvärr inte återkomma om 50 år.

Varför lever vi i ett samhälle som bygger på att befolkningen måste öka? Varför räcker det inte med 2 barn i snitt? Och mänskligheten har klarat att bara 8000 levde samtidigt på hela jorden troligen efter en supervulkan.

Varför måste alla skaffa barn? Just nu är det vanligare att ha barn än att inte ha barn. Förr skaffade folk barn trots att de visste att de hade svåra sjukdomar i släkten. I min släkt finns det minst 4 ärftliga sjukdomar av olika allvarsgrad. Och blir det bra om man tvingar dem utan föräldrainstinkt att skaffa barn?

Ja, invandrare gullar med sina föräldrar som är gamla. Men de tar inte hand om sina egna barn. De skiter fullständigt i dem. Tycker det är sundare att som svenskar gör, ser till att barnen har det bra innan man tar andra åtaganden.

Jo det var rätt normal anledning men nu när samhället är sjukt kanske du har rätt.

Nu är jag förvisso man och skulle aldrig ens klara av att ta hand om ett husdjur, men jag har heller inga planer på att leva längre än kanske max 70, så jag tänker fixa allt i god tid så att inga behöver betala för min vård och pension. Bäst hade det det varit om man hade autimatisk rätt till dödshjälp när man vill det, men det lär räcka länge innan något sånt införs. Själva tanken om att bli gammal och beroende av andra eller ett vårdhem är skrämmande.

Det är lugnt. Dör man hemma i lägenheten tar katterna hand om dig när de blir tillräckligt hungriga.