Avkriminalisering (ej legalisering) - några tecken på vi nånsin går ditåt?

Med avkriminalisering menar jag alltså inte legalisering av att köpa/säljanarkotika, utan att man slutar jaga missbrukare , slutar bestraffa spår i urinen, slutar jaga eftet folk för små mängder och eget bruk osv.

Med tanke på övriga världen och även i europa - där man t om legaliserat cannabis. Och i många länder är det väl i princip nåt man slipper straff för om man har mindre mängder droger för eget bruk.

Men i Sverige. Tyder nånting på en sådan utveckling?

Har det ens diskuterats detta att man straffas för ringa narkotikabrott om man har spår av nåt i sitt blod?
Det som vi i sverige är enda landet i världen som har straff för.

Jag vet att man nyligen införde en lag om "förberedelse för ringa narkotikabrott". Det tycker jag ju är motsatsen till avkriminalisering.

Polisen känner jag driver på kriminaliseringen. Varför vet jag inte. Men de har det som agenda. Och det används argument om att "bekämpa gängen" för att öka kriminaliseringen av missbrukare och brukare.

Min uppfattning är att det känns rätt hopplöst i Sverige. Vi är helt isolerade från utvecklingen i resten av världen. Vi har nån sorts polisstyre - där polisen inte lyder politiken som förs utan snarare bestämmer vilken som ska gälla. Och de vill ha mer polisstat. Mer drogbeslag.

Tror nån av er att det kommer ske en förändring mot avkriminalisering på sikt? Eller kommer sverige för alltid vara kvar i den här isolerade bunkern?

Om det finns kunder, så finns det säljare. Säljare orsakar mycket problem i samhället oavsett om brukare inte orsakar nämnvärda problem.

Det finns således inga skäl att legalisera. De legaliseringar som skett i världen har inte lett till minskade problem, och ett bättre samhälle, tvärtom.

Inga politiker vill legalisera, utom möjligen vissa hos Liberalerna som är ett döende parti.

Jag tror det ligger långt bort att få till en avkriminalisering. Som du säger så används kriminaliseringen av bruk som slagträ i debatten om att bekämpa den organiserade brottsligheten, och det är ett tacksamt "vapen" att ta till för politikerna. Det är lätt att få fällande domar och visa att man "gör något" utan att man gör någon skillnad, och befolkningen är i stort sett hjärntvättad fortfarande och förstår inte bättre.

Ge det 20 år så kanske det ser annorlunda ut, när alla "boomers" gått ur tiden och inte längre deltar i debatten. Men i närtid (inom 10 år) ser jag det som helt uteslutet att få till en avkriminalisering av eget bruk, tyvärr.

Citerar mig själv

Man måste känna viben i luften. Diskussionen om sveriges narkotikapolitik började runt 2018. Den blev starkare 2021, och det kom en motreaktion. 2024-2025 börjar dessa motreaktioner lägga sig. Vi ser en skarp ökning av befolkningen som premierar skademinimering snarare än "nollvision". Det repressiva narkotikapolitiska paradigmet har börjat dö.

TS menar att man ska se brukare ungefär som prostituerade? Att det bara är de omkring som begår brott?

Det är ju möjligt att förbjuda att bränna sprit, och sälja sprit utan tillstånd , köra rattfull osv, utan att det för den skull behöver vara förbjudet att vara alkoholpåverkad eller hur?

Jag försökte både i rubriken och i inledningen göra tydligt att jag inte pratade om leagalisering utan avkriminalisering.

I de flesta demokratiska länder i västvärlden är du inte en brottsling för du har spår av en drog i ditt blod.

Men nu var det inte legalisering som förespråkades. Tänk om och tänk rätt.

Edit: Inser att jag inte själv tänkte rätt när jag skrev mitt inlägg, haha! Det är ju lagligt att vara prostituerad.

Fast i Sverige är vi ju idag sämst, vi har alltså mest missbruksrelaterad död gentemot samhällena du påstår skulle blivit sämre(?)

Har jag eller du missat en viktig grundsten här?

Eller är det kanske för dig positivt att folk dör? - är du kanske en sådan som tycker att folk som inte vill rätta sig in i ovetenskapligt grundade regler bara helt enkelt ska dö för att du tror i din enfalidghet att det på något vis är något positivt för ekonomin eller dylika.

Sverige går inte mot någon form av avkriminalisering när det kommer till lättare narkotika, som t.ex cannabis eller svamp. Vi går däremot på hårdare med vår kriminalisering.

Man sätter brukare i samma fack som tillverkare och försäljare av dessa produkter till viss del.
Det är en självklarhet att försäljningen av narkotika hänger ihop med bruk och tvärtom. Men vi kommer aldrig få stopp på bruket av narkotika, lika mycket som vi kommer få stopp på användandet av tobak och alkohol.

Sverige vill gå hårt på gängen, vilket är helt rätt, men våra politiker väljer att gå på brukarna istället för att gå på de som faktiskt tjänar pengar. Brukare är lätta byten för staten, men genererar egentligen ingenting i slutändan.
Folk (generellt) avskräcks inte av straff, böter oavsett vilket brott det handlar om, då hade vi sett en generell minskning av mängder av lättare brott.

Hårdare straff, det genererar inte så mycket positivt för statens plan, och det får inte folk att sluta heller att nyttja narkotika, det ser vi i återkommande studier genom att användningen ligger på samma nivå som året innan eller att den till och med ökar i vissa fall.

Även åsikterna om legalisering och avkriminalisering har ökat positivt med åren och det är inom alla åldrar och kön.
Vi ser en ökning av positiv inställning på sociala medier där även bolagen börjar ändra sina riktlinjer till en mindre restriktiv censur.

Där finns inga politiska parti idag i Sverige (som sitter i riksdagen eller har chans att sitta där) som är för en avkriminalisering eller legalisering. Ungdomsförbunden däremot är det väldigt många partier, och medlemmar som förespråkar legalisering eller avkriminalisering - med nackdelen att de inte får en chans bland de ”vuxna” då partiet i sig är tvärtemot deras åsikter.

Möjligen om 20-30 år kommer vi se en början till en positiv förändring men fortfarande långt ifrån en 180 graders vändning.

Vad som kommer behövas är att våra grannländer tar första steget och då kommer det gå fortare framåt för oss. Men som det är just nu så är vi kvar på 70-talet i vår narkotikapolitik och det är så vi vill ha det.

Jag tror vuxna, i alla fall 45+ i Sverige överlag har ett mer "laddat" förhållande till narkotika än i andra länder.

Jag menar , en arbetande medelsvensson 50-talist i säg Frankrike kanske tycker droger är skum hippieskit . Men de är inte fyllda av ett personligt moraliskt avståndstagande . En bekant skulle nog kunna övertala dem att ta sig en braja. De vet inte så mycket kanske. Men de hatar det inte

I Sverige skulle samma typ av person reagera som om nån föreslagit att våldta småbarn . "Knark? Nej så får man väl inte.." och skulle snarare bryta kontakten eller anmäla en bekant eller bror till polisen om de skulle röka c på en efterfest

Det beror antar jag på flera generationer uppfödda på Nils beijerot och nykterhetsrörelsernas duktiga förgreningar in i såväl skola som andra myndigheter i kombination med en sossig folkrörelseanda som predikat friluftsliv jogging och tre skivor bröd om dagen .

Det är nog som du söger. Generationer måste dö ut och avbytas helt och hållet.
20-30 år kanske . För att ens börja prata avkriminaliseribg (ej legalisering)