Citat:
Ursprungligen postat av
PerAlbinErlander
Jag blev lite förvånad över att Hatt vill vara en del av det socialistiska blocket istället för det borgerliga. Jag hade förväntat mig att Hatt skulle inse Lööfs misstag och vända sig högerut men icke.
Nu har vi fått reda på att Hatt kommer att fokusera på klimatet men samtidigt behålla möjligheterna att tjäna rejält med stålar på välfärden/skattepengar. Vilket segment av väljarna kommer att attraheras av det? Verkar vara en självmordsstrategi som jag ser det. Vilka skall de ta väljare från?
Dessutom tycker jag att deras kampanj som pågår nu där det relaterar till sina nya ledares skojiga efternamn är lite barnslig. Men det är kanske jag som har brist på humor.
Det har blivit kutym i svensk politik att fokusera på "dagsaktuella frågor", vilket i princip är detsamma som dagsaktuella problem. Det gör partierna numera genom att in data från sociala medier, ha egna tankesmedjor som gör analyser, och egna konsulter som utformar ett budskap. Men inget av det går ut på att faktiskt lösa några problem, det går enbart och endast ut på att vinna valet.
När man sitter vid makten blir sedan svårt att åstadkomma nånting. Det gör att man fokuserar politiken på att rulla tillbaka beslut som "den andra sidan" gjort, istället för att sikta framåt. Om en svensk regering säger att de "siktar framåt", så försöker antingen skyffla undan ett obekvämt beslut eller dölja obekväma följder av beslut genom att de blir synliga först "framöver".
Tidö-regeringen är ett lysande exempel på exakt detta. Centerpartiet valde redan under Annie Lööf en annan väg, och tacksamt nog följer Anna-Karin principiellt samma linjer. Och det är inte politiska linjedragningar i sig, utan en långsiktig politik som sträcker sig över mandatperioder in i framtiden. Det är alltså egentligen det motsatta till vad M och KD totade ihop inför förra valet (L var "lost in space" och SD var en något neddämpad version av sig själva). Det är en inställning till politik som Sverige behöver, för att motverka den idiotiska blockpendlingen som leder lika mycket tillbaka som framåt. För alla inblandade parter.
Om man skulle välja de hottaste politiska frågorna 10, 20 eller 30 år framåt, vilka är de? Vilka är det framtida svenska samhällets största utmaningar? Var kan man som politiskt parti göra skillnad?
Svaret är, inom ramen för Centerpartiets egen ideologi, ganska precis vad Anna-Karin Hatt säger. Det är skit samma var korkade klimatförändringsförnekare järmar sig över, hur Sverige hanterar klimatförändringens direkta och indirekta effekter kommer över tid att bli allt viktigare, och inom ett par decennier kommer det att vara den viktigaste frågan inte bara inför riksdagsval, utan i allas vardag. Det enda som kan peta ner är ett krig, i Europa eller hela världen. Väljarna kommer att lita på de partier som tag ett ansvar i tid, och omvänt kommer de inte att lita på partier som tittade åt ett annat håll, för att inte tala om de som med sina egna beslut gjorde allting värre. När naturkatastroferna väller in över Europa, den ena efter den andra, och klimatflyktingarna väller in från alla håll 24/7, då väger det väldigt, väldigt lätt att säga "sorry, vi hade fel och gjorde visst några dumma beslut". Gentemot ett parti som tagit, eller åtminstone försökt ta ansvar redan i många års tid.
För vården är det en liknande situation, bortsett från att där faktiskt finns två helt skilda val: helt statligt kontrollerad vård eller en till stora delar privat vård, uppbackad med statlig vård där det inte löns eller finns brister. Vi kommer alla att bli äldre, vården kommer hela tiden att bli bättre och andelen medborgare som behöver vård kommer därför att öka. Men vård av gamla och/eller sjuka människor producerar ingenting, snarare tvärtom. Om man inte privatiserar den. Och en ytterligare om än pragmatisk fördel med privatfokuserad vård är att man kan styra vad den kostar, i statliga pengar. Man upphandlar enligt statsbudgeten och det är de privata företagen som får balansera och "ta skiten" när pengarna inte räcker till allt (vilekt det aldrig kommer att göra). Det har nämligen visat sig i både Sverige och i andra länder att det är "omöjligt" att neka människor vård om staten betalar, sjukhus, kommuner, vårddistrikt och -regioner smäller hellre över budget än nekar medborgare vård. Det gör inte en privat vård. Det kan de inte, då går de i konkurs.
Så eftersom MP har flummat och internbråkat och fokuserat på klimatförändringsinbromsning istället för på klimatanpassning så har de i storet sett förlagt sin gyllene chans att vara ledande i hela klimatfrågan. Om C kan sno "ta ansvar för Sverige (inte hela världen)"-rollen så är det en mega-win.
Och också om M, KD och L i sann högeranda gillar privatisering av vården så har de alla fokuserat allra mest på att den privata sektorn ska få sno åt sig de mest vinstbringande delarna. Utan något närmare intresse av hur vården funkar som helhet. Det kommer att skita sig förr eller senare, det gör det alltid när man kör enligt "max vinst"-principen. Se bara på skolfrågan, där mer än 8 av 10 svenskar anser att man inte ska kunna sko sig på att driva skolor, eftersom de alla förstår vad upplägget då blir: ju sämre undervisning man ger desto mer vinst gör man. Tidö och L skulle fixa skolfrågan och hade alla chanser, och sumpade dem varenda en. Vill man ha privata skolor som är effektiva och ger bra undervisning så finns det en enkel lösning: de får betalt enligt vad de presterar. Nationella oberoende prov och ekonomisk ersättning enligt hur deras elever placerar sig. Men till skolfrågan är det nästan trängsel, nu när L klåpat bort en fungerande högerlösning. Den privat vården däremot, den kunde man reda upp enligt typiska centerpartistiska höger principer: effektivitet och kontroll sänker kostnaderna och ger lägre skatter, och mindre inblandning från staten ger en mindre statlig förvaltning.