Citat:
Ursprungligen postat av
Monerokungen
Jag har lagt upp tre saker till försäljning:
En säng jag köpte för 76 000 kr, använd i 3 veckor – säljer för 33 000 kr.
Folk erbjuder 10 000 kr.
En Rolex, marknadsvärde minst 215 000 kr – jag lägger ut den för 200 000.
Folk kastar ur sig 150–160 trots att jag har full koll på värdet.
Min bil är ute för 30 000 kr under billigast på marknaden.
Jag får bud på halva priset – ofta från privatpersoner.
Bilfirmor erbjuder mer.
Vad är det här? Många verkar leva på avbetalning, men går ändå runt i märkeskläder och fejkklockor för att se rika ut. Men när det gäller riktiga värden – då försöker man pruta som om det vore en loppis.
Jag har alltid betalat kontant, aldrig prutat, aldrig tvekat. När jag köpte bilen provkörde jag den inte ens. Jag tog en snabb titt och betalade direkt.
Visst, en del tycker att pruta är "lite kul". Men ärligt – om du inte har råd, varför ens försöka förnedra dig själv med oseriösa bud? Det är som att kliva in i en visning för en lägenhet i Karlatornet för 15 miljoner och erbjuda 1,5.
Det handlar inte om pengarna – jag bryr mig inte om 50 eller 100 tusen hit eller dit.
Det handlar om respekt.
Och självrespekt.
Sån prutning hör hemma i mellanöstern. Inte i Sverige.
Hade förstått om jag lagt ut mina saker dyrt. Men jag ligger betydligt under alla andra.
Fast ibland kan det ju var värt att iallafall lägga ett bud?
Jag har ibland sett saker jag varit ute efter att köpa som är alldeles för högt prissatta, och som legat ute till försäljning länge för att ingen vill köpa det.
Exempelvis en begangnad soffa där priset är obetydlig lägre än nypriset i butik.
Tänker att man då bör kunna höra av sig och erbjuda att köpa föremålet till ett lägre pris ifall de inte hittar någon annan köpare. Har dock aldrig provat göra så då jag är en svensk som aldrig prutar!🙂