Normalisera att inte förlåta

Du utgår från dina egna upplevelser och känslor, vad som hänt dig och om du reagerade rätt eller fel kan ingen här säga då vi inte har insyn i dina tidigare relationer.

Diskussionen tenderar att bli väldigt svart-vit och handla om ytterligheter, när sanningen måste vara mer balanserad (som med allt annat i livet) än så. Det handlar ju om person och situation i mångt och mycket. Finns inga generella svar.

Att förlåta allt ständigt och jämt, gör givetvis att man blir en "dörrmatta" som människor gärna utnyttjar. Men att aldrig förlåta av princip, gör i sin tur en människa väldigt kall och hård samt svår att ha en relation med.

Alla gör vi misstag och dummar oss ibland, och man måste ju ha förmågan att kunna be om ursäkt när så sker. Det krävs en del av en människa att ha självinsikt och mod att göra så. Om t ex. en partner då säger nope, jag förlåter inte av princip. Då blir det svårt för den relationen att överleva. I ett sådant fall kan jag tycka att den stora människan här är den som bad om ursäkt, samt att den som inte godtar ursäkten felaktigt anser sig vara för god för att acceptera den.

Att inte förlåta frun, är en annan sak. Hon verkar ha lämnat dig långt innan du upptäckte det. Samtidigt verkar det ha funnits en viss brist på kommunikation i ert förhållande och det är ni ju båda ansvariga för.

Bra skrivet.

Man bör förlåta ALLA oavsett vad dem gjort, för sin egen skull, att bära runt på hat konsumerar bara dig själv i slutändan.

Att ge en ny chans är en annan femma.
Jag brukar ge folk nya chanser, det kostar inte mig så mycket, men beror ju såklart på vad vi snackar om.

Jag ska vara bra dum om jag går på samma bedrägeri två gånger liksom.

Jag håller med, även om jag är äldre och varit med länge. Självklart finns det gränser även för misstag och dumheter, vilket leder till att man lämnar. Är man tydlig med att de finns och var nivån ligger, är det sällan ett problem. En person som konstant utmanar dessa gränser lämnar man. Eventuellt konstaterar man att man skulle gjort det tidigare, men även med känslan att man försökt.
Starka förhållande bygger ofta på att man kan förlåta och inte upprepa, eller åtminstone tona ner en avigsida.

Precis, det handlar om att ta ansvar för sig själv och avstå från att ta ansvar för andra. Många gör misstaget att göra tvärtom.

Det är precis det här snacket som står mig upp i halsen och får mig att vilja spy.
Någon får ta mot lögner och svek av någon som i gengäld kräver samma respekt som vanligt.
Det är ett hyckleri som är löjeväckande men ändå har den bedragne med det här resonemanget nästan sig själv att skylla för h*n skulle kommunicerat bättre.


Jag läste en gång på ett forum där en kvinna skrev. Nu pensionär typ 65-66 år och hade levt hela sitt liv med samma man med barn och barnbarn. En kväll i deras sommarstuga när dom skulle dela på en flaska vin på terrassen råkade det komma fram att hennes man hade haft ett förhållande i nästan 30 år med hennes bästa väninna.
Han ville ha hennes förlåtelse och hon undrade hur hon skulle känna.

Blir livet bättre om man förlåter? Hur suddar man bort alla lögner?
Blir det bättre om man säger att alla kan göra misstag och förtjänar en andra chans?

Har man barn ihop så måste man dock vara vuxen nog att klara av att förlåta då man är sammankopplade för evigt genom dom.

Här är en till klyscha som inte alls stämmer.
Du behöver inte alls förlåta ett dugg. Som i exemplet med mannen som i 30 år bedragit henne med väninnan ( som hon sa hon skulle skriva en bok om).
Ett helt liv av lögner. Hur förlåter man att hela ens liv tillsammans aldrig varit på riktigt?

Det som egentligen ( enligt mig) är viktigt är att du accepterar!

Jag och mitt x är inte osams om nåt. De få gånger vi måste träffas ( skolavslutningar) är vi hövliga och hälsar på varandra även om vi inte pratar med varandra.
Jag hatar henne inte och önskar henne inte illa även om jag helt ärligt inte skulle bry mig om hon blev skadad eller om hennes liv på nåt sätt skulle bli besvärligt eller sorgligt eller nåt.
Jag kommer aldrig någonsin att ha med henne att göra igen. Det kändes sorgligt ett par år att 18 år tillsammans inte fanns kvar men som tur är så har vi människor förmågan att gå vidare.

Det jag däremot sörjer är att våra barn tog sig illa vid skilsmässan och en av dom inte har så mycket kontakt med sin mamma längre. Jag har accepterat det också och känner mest att det är hennes förlust.

Du känner väl inte mig för att veta om jag överdramatiserar eller inte? Det är dina åsikter och dina gissningar och dom är fel. Inget som hänt nyligen heller för den delen.

Jag tycker bara att människor ska normalisera att vända ryggen mot folk som sviker dom. Allt för många är svaga och förlåter och ger nya chanser. Ni måste förstå att människan som gör så inte är värdig. Varken er tid, era ord, er skepnad. Ingenting!

Se det som att jag utbildar dom svaga som tror att dom är starka när dom släpper in ynkryggar igen.

Du är så jävla självupptagen att det är patetiskt, du verkar ha en jävligt skev självbild, du är nog inte så perfekt eller så "god" som du själv tycker att du är.

Människor gör misstag och ibland kan vissa utomstående faktorer spela in att folk sviker en, människor är komplexa och allt är inte svart på vitt, man har ingen aning om vad folk varit med om eller går igenom för att bete sig som dom gör.

Är man en riktig vän så vänder man inte ryggen till vid minsta lilla problem, är det ett återkommande problem som blir ohållbart ja, jag förstår att man kanske inte vill ha kontakt med den personen längre men att vända ryggen bara för att man blivit lite sårad känns ganska barnsligt. Kommunicera och förklara varför du inte tycker ett beteende är okej så får man ta det därefter. Att bara stänga dörren för någon är ingenting som jag sysslar med om det inte finns en väldigt bra anledning till det.

Bra vänner växer inte på träd.

Man ska alltid vända ryggen när en person svikit en, missbrukat ens förtroende eller gått bakom ryggen.

”Människor gör misstag” undermänniskor ja, men dom vill inte jag umgås med.

Du får förlåta vem fan du vill hur många gånger du vill? Förstår inte hur mina personliga beslut kan påverka dig? Du ser inte klok ut med ditt labila inlägg, det enda jag läst in är att någon dissat dig och att du tycker att du ska bli förlåten men hörru det där är inte upp till dig. Om den personen var så viktig för dig så skulle du tänkt dig för. Nu får du leva med dina handlingar och dom valen du gjorde. Det är så det är att vara vuxen, god morgon!

Man kan inte förlåta allt.

Om någon stjäl 500 kr för dig så kan man förlåta och ge en chans, speciellt när 500 kr återlämnas.

Här är det intressant med attityden från tjuvens sida. Säger man förlåt mig eller säger man jag ber om ursäkt att jag stal dina pengar, här har du 1000 kr tillbaka. Jag lovar att aldrig stjäla igen.

Kan man begära att någon ska förlåta en?

Om någon dödar dig, då är det svårt att förlåta. En mördare ska inte få en chans att leva ett gott liv och ännu mindre en möjlighet att mörda eller skada någon igen. Då är det livstids fängelse som gäller.

Men allt har gråskalor.

Man ska kunna förlåta, men det är idiotiskt att förlåta allt som kan hända.

Det står i bibeln att vi ska älska glömma och förlåta men vem hjälper det egentligen?

Vi kan förlåta för oss själva typ ”Jag förlåter dig för att du är en outvecklad eller dålig människa” men jag vill aldrig mer se dig i mitt liv och att man stänger dörren för människor som väljer att begå en dålig handling mot en, eftersom att det var ett aktivt val, och ett aktivt val visar vad den personen tycker om dig.

Ibland kan man ha svårt att ta in hur en människa kan vara så ful för att man själv inte kan relatera men oftast är dessa typer ateister så dom begriper inte att allt kommer slå tillbaka på dom i en ny form tids nog.

Så vad säger ni? Förlåter ni människor och ger dom nya chanser? I min erfarenhet så är det bara att ge djävulen en chans att hugga dig i ryggen ännu en gång. Är det inte bättre att stänga dessa människor ute så att dom lär sig en läxa? Du hjälper halvmänniskan att få en chans att bli en människa i framtiden, inte med ditt sällskap såklart, utan denne personen får hitta andra människor att bli en bra människa mot.

Och kom ihåg att en ensam människa utan en enda vän är en dålig människa som varit dålig mot människor för länge. En fasad kan inte hållas uppe hur länge som helst, människor visar oftast med deras handlingar vilka dom är, men när vi tycker om dom så ser vi förbi tidiga varningsflaggor. Alla som vandrar på denna jorden är inte människor, vissa är djävulens distraktioner.

”Who betrays you once, will betray you a thousand times. There is no need to drink the whole sea to realise that it's salty!”