Hur upplever en vanlig Svensson en trestjärnig restaurang?

De dyraste jag ätit på är nog lammet och grisen i sälen. Tyckte verkligen inte att det var något speciellt för övrigt.
Hur skulle jag och alla andra som bara äter pizza och Thai en trestjärnig restaurang?
Skulle vi inte förstå att uppskatta den?

Självklart skulle ni bli imponerade.

Jag var på Arpege i Paris förra året. Otroligt bra. Service, detaljer, smak , råvaror allt i
en klass som man förmodligen aldrig tidigare smakat.

Även varit på Sezanne i Tokyo. Otroligt bra.

Vad åt du på Lammet och Grisen?

På vilket sätt skiljer sig Lammet och grisen från alla andra restauranger i Sverige, och varför skulle den vara ”något speciellt” eller representativ för restauranger som får stjärnor i guide Michelin?

Om man ”bara äter pizza och Thai” så är man nog inte tillräckligt intresserad av bra mat och nya smaker för att uppskatta en stjärnkrog, men jag tror verkligen inte att den kosten är särskilt representativ för ”vanliga Svenssons”: Att vara ”foodie” är väl ett av de vanligaste påstådda intressena i Sverige…

Jag skulle säga såhär. Du kommer inte uppskatta en stjärnkrog om du:
1. Tycker att all mat är likvärdig och tycker att det är svårt att urskilja några större skillnader mellan en blaskig gräddpasta på en sämre lunchrestaurang och en riktigt bra carbonara på en italiensk restaurang.
2. Tycker att priset på maten är viktigare än dess kvalitet, smak och tillagning.
3. Är helt ointresserad av att testa nya smaker, konsistenser, kombinationer eller ingredienser som är okända för dig.

Sen kan det vara väldigt stor skillnad mellan stjärnkrogar också, och mellan krogar som har en, två eller tre stjärnor. Om man är osäker så kan man ju testa en enstjärnig krog och se vad man tycker, det finns en del krogar i det segmentet även för lite priskänsliga.

Arpege duger säkert åt någon mellanchef som vill verka speciell och fin men som egentligen inte fatta något. Det man betalar för är servicen. Och det gäller för de flesta ”fina” restaurangerna. Ibland inte ens det.

Det enda man blir impad över är att en tallrik som nästan är helt tom kostar en halv månadslön.
Typ en kokt potatis med en klick sås ovanpå och så en liten gren persilja i toppen. 85% av tallriken var tom när den bars in till bordet. Efter en tugga var hela tallriken tom och jag ett par tusen kronor fattigare. Jag blev väl mest impad över att jag kände att det var mer passande att tacka artigt för maten istället för att klaga på att fångarna i koncentrationslägren under andra världskriget fick mer att äta gratis.

Det är något jag tycker alla måste få uppleva minst en gång i livet.

En asiatisk bufférestaurang är mer värd pengarna, alla dagar i veckan! Smakar bättre gör det också.

Det var väl nån grillbuffe vill jag minnas. Var några år sen.

Din läskunnighet är inte på topp märker jag... Att jag nämnde lammet och grisen var givetvis för att visa att jag inte har ätit på någon märkvärdig restaurang. Gissar att det kostade en dryg femhundring. Med det sagt är den ju förstås snäppet över den lokal turkpizzerian.

Att en grillbuffé i ett turistghetto är dyrt förvånar inte alls. Samma krog i en vanlig stads utkant hade antagligen varit billigare.

Själv har jag bara testat några enstjärniga krogar. Man blir väl ompysslad, får god mat med matchande dryck och går vidare ut i natten mätt men utan matkoma.

För övrigt finns det bara 155 trestjärniga krogar globalt, varav 6 i Norden, så en vanlig Svensson kommer nog inte uppleva en sådan.
https://guide.michelin.com/en/restau...stars-michelin

Sett till priset så gissar jag en hel del skulle ha råd att testa:
https://www.restaurantfrantzen.com
Utan koll så skulle jag säga att man får räkna med lika mycket för drycken. Alltså som en vecka vid Medelhavet, fast på en kväll.

.
På Tysklands bästa restaurang, Waldhotell Sonorra, så kostar niorättersmenyn med vinpaket 6950kr, mycket pengar, men du blir mätt, proppmätt till och med.

Prisvärdheten kan diskuteras, men gott tycker dom flesta att det är.

LL

Precis som oss alla andra.

Har bara ätit på en enstjärnig (Bon Lloc) och kan bara säga att jag passar inte in bland en massa skitnödig halvbögar som ska spela konnässörer. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vad jag åt, men för mig var det ingen större hit i alla fall. Sällskapet jag var med var däremot lyriska, kanske hör till att säga så?