Jag kan inte vara ensam om att ibland vid en fin sommar dag, med inga moln på himmelen.
Börja tänka på hur det var i Sverige och Europa fram till runt 2000.
Malmö hade runt den tiden börjat få lite små problem med integrationen. Men det kändes som hanterbart. Vi hade som värst kanske HA som sköt ett skott mot bandidos.
Knivskador började dock dyka. Och mer extremt övervåld mot individer.
Lite små rån ökade också. Där något ljushuvud fick för sig att försöka dra med sig en bankomat. Eller crash and grab med bilar som körde in i affärer. Det var också runt denna tid som MENA barnen började bli majoriteten av de som skapade oreda.
Går vi tillbaka 10 år till. Runt 1990 hade vi i stort inget våld av den typen som började dyka upp runt 2000. Något enstaka små gäng (17/18 åringar) som gav sig på andra i samma ålder. En spark eller sving med knytnäven. Eller någon som var duktig på taekwondo, som var den tidens inne kampsport.
Mycket Juggar, polacker, ungrare sam andra svenskar som var i farten. Inte alls många MENA.
Utvecklingen har skett framför våra ögon.
Jag kommer ihåg!!!
Att ha levt och sett denna utveckling.
För att sedan få höra partier och individer totalt flytta bort problemen som att de inte fanns har gjort ont i själen. Ibland nästan så att man vill gråta.
Jag tänkte många gånger, vad är det dom säger? Dessa som står i tv och ljuger, är till och med äldre än mig. Kommer de inte ihåg hur vi har haft det? Är de blinda?
Svea har ont i hjätat
