Citat:
Ursprungligen postat av
Busgris
Till att börja med vill jag beklaga. Hade din vän velat att du skulle gå? Som hedersbetygelse? Som upprättelse? Sedan ska du förstås fundera på om det är något du orkar med att se och höra, det kan bli väldigt rått och detaljerat.
Jag vet faktiskt inte.. han var en sån som ville fokusera på det positiva och fina i allt och inte sörja eller "grotta ner sig" som han kunde uttrycka sig. Jag kan tänka mig att han skulle kunna säga att jag borde gå vidare och se på det "ljusa & fina" som var. Samtidigt får jag scenarion/bilder i huvet där jag hör jag honom förtvivlat frågandes hur fan det kunde bli såhär. Varför & hur någon kan göra såhär mot honom. Varför ingen är där och står vid hans sida på rättegången. Jag vill inte att det ska vara tomt på vänner i salen och bara en massa nyfikna främlingar. Det är så blandade känslor och tankar.
Han stod för att det som behövs är värme. Att de som väljer att begå brott är människor som i grunden är offer själva. "Vilsna själar". Han pratade om att straff är fel väg att gå. Att vi istället behöver sprida kärlek och ta hand om varandra.
Men jag har otroligt svårt att se honom som något annat än arg, förtvivlad och oerhört ledsen. Ledsen över hur någon kunde ta sig friheten att göra såhär mot honom. Att detta överhuvudtaget kan hända. Och jag tror inte att han skulle ha samma förstående syn i ett fall som detta, det är jag rätt säker på. Inte när GM faktiskt är som han är. Han är ingen vilsen själ på sättet min vän pratat om. Utan i detta fall är han helt bortom räddning. Det finns inget att vårda hos GM. Han är helt enkelt bara ond. Och det är svårt att ta in att såna finns.