Förutfattade meningar i diskussioner

Hej forumet! Jag är en rätt ny medlem och tycker det är svårt att diskutera och att faktiskt komma framåt i diskussionen. Det mesta bemöts i olika former av förutfattade meningar, och diskussionen fastnar och där förklaring på förklaring måste ges och själva diskussionen slutade med förklaringar och att försöka förstå varandra.

Låt mig ta ett fiktigt exempel.

Exempel 1: Jag hoppar in i en diskussion med rubrik "Vad tycker du om bilar" Jag svarar då att jag inte gillar bilar eftersom det kostar väldigt mycket, de väsnas och är förknippade med ett omfattande regelverk.

Märk väl! Jag har inte nämnt någonting om miljön. Jag har inte nämnt någonting hurvida jag själv har eller inte har en bil och hur jag ser på den frågan och så vidare.

Då tar det inte länge innan det kan dyker upp följande kommentarer som appliceras på mig.

Jag kan vara en miljödåre som bor i innerstan Stockholm, med typiska argument som alla bor inte i Stockholm....

- Ööh elbilar är inte bättre än bensinbilar för miljön....
- Ööh hur ska jag då ta mig till jobbet om jag inte får köra bil??
- Ööh Kina släpper ut mer än hela Sverige, om vi så alla slutade köra bil...
- Ööh vem fan vill åka spårvagn...

Jag blir alltså satt i ett fack genom förutfattade meningar, och det blir aldrig någon djupare diskussion som vi kunde ha haft.

Min fråga är: Vad beror förutfattade meningar på i diskussioner. Jag ställde den till Chatgpt och fick följande svar.

1. Snabb kategorisering (kognitiv genväg)

Människor har en naturlig tendens att snabbt sortera andra i "fack" för att effektivisera tolkningen av världen. Det här kallas ibland för heuristik — mentala genvägar som sparar tid men ibland leder fel.

När du säger "jag gillar inte bilar", kanske någons hjärna snabbt gör kopplingen:

ogillar bil → miljökämpe → stadsbo → mot landsbygden → "en av dem"

2. Polarisering & tribalism

Samhällsdebatten har blivit mer polariserad. Många ämnen (t.ex. bilar, miljö, skatter, stadsplanering) har blivit symbolfrågor. Så när du säger något om bilar, tror folk att du egentligen representerar en viss ideologi eller livsstil — oavsett vad du faktiskt säger.

3. Försvarsmekanismer

När någon kritiserar något som andra bygger sin vardag eller identitet på (som att köra bil), uppstår ofta ett försvar — även om kritiken inte var personlig. Det kan vara:

"Om du kritiserar bilen, kritiserar du mitt liv."

"Du förstår inte min verklighet."

Då reagerar folk reaktivt snarare än reflekterande.

4. Missförstånd kring syftet med diskussionen

En annan aspekt är att folk ofta diskuterar för att vinna, inte för att förstå. Om målet är att "försvara sin synpunkt" snarare än att "utforska varandras perspektiv", blir samtalet låst.

Finns det något att tillägga till detta egentligen? Vad tycker du själv om detta? Diskutera!

Håller med. Många intressanta trådar blir det bara pannkaka av och hamnat långt utanför topic.

Mitt tips är att du bidrar med det du vill att forumet ska vara och ignorerar tramsiga människor.

Bra fråga och bra svar också från roboten, egentligen inte så mycket att tillföra efter den. Det jag funderar på är varför det blivit så och vad som behövs för att förändra det. Varför tror jag vem som helst kan räkna ut: diskussioner kunde bli mer intressanta. I samhällsdiskussioner inkl vänner emellan anses det tyvärr viktigt att "vinna" debatten och att man anses "kunnig". Börjat störa mig mer och mer på folk som av den anledningen låtsas missförstå eller bara för att få igenom nån banal poäng. Vinna slaget men förlora kriget. Jag tror ett första steg är att oftare ta upp just trådfrågan som samtalsämne, hellre än tex bilar.

PS. Finns säkert flera som varit inne på detta. Jag var det tex i trådstarten (FB) När gamla bekantskaper knakar - orsaker och förslag? (2024)

Det här stör jag mig på med, speciellt irl.

Håller helt med!

Angående robotens svar så bekräftar den ju mest att det finns mekaniker och anledningar till att folk gör såhär, och så är det ju givetvis. Men man vill ju gärna veta mer om varför vi accepterar att hjärnan gör en sådan felavvägning när vi i mångt och mycket har ett evolutionärt syfte? Vi vill framåt i grund och botten, vi vill uppnå, vi vill utvecklas. Varför tillåter vi denna ständiga förenkling av saker när det uppenbart är destruktivt för oss? Vi är för dumma för att förstå att det är destruktivt, antar jag? Men har inte alla haft en sådan där upplevelse av missförstånd i kommunikation, och att alla så faktiskt har kapacitet att hejda sig?

Det som avgör är den personliga drivkraften.

En del gillar att diskutera för att lära sig och för att testa sina slutsatser. I så fall lär man sig allra mest av att förlora ett argument, eftersom man därmed blir av med en egen felaktig uppfattning. Ett litet steg på vägen mot större klarhet.

Andra vill diskutera av rakt motsatt orsak, för att bekräfta sina åsikter man snappat upp eller "köpt". Det finns en liten röst nånstans inne i som viskar att de inte egentligen håller, och den tror man att man får tyst på genom att försöka övertyga andra. Det är typiskt för nån som inte söker klarhet, utan trygghet, säkerhet och/eller gemenskap.

Och eftersom det är internet år 2025 så finns det också debattörer som inte alls är intresserade av nån "diskussion", utan bara ute efter att sprida sitt eget budskap. Mot betalning och/eller av inre övertygelse.

En sista kategori är smarta, insiktsfulla människor som debatterar för att små- eller storjävlas med diverse idioter. Antingen för att de förlorat hoppet för mänskligheten, eller för att de har litet hopp kvar. De ogillar lögner, ideologisk blindhet, alternativa verkligheter och, framförallt, avsaknad av förnuft och logik.

Det enda sättet att föra en vettig diskussion är att ignorera alla som inte egentligen vill föra en. Inte helt på FB, men det beror på ämnet. Vissa tråder drar till sig idioter som hundskit drar till sig flugor...

Till er som skrivit, tack för läsvärda inlägg.

Det här är ett fenomen som förekommer hos människor. De tänker för snabbt och automatiskt, och då blir det fel med förutfattade meningar. Det handlar om deras egna känslor kopplade till ämnet

Man kanske borde hitta benämningar för att särskilja de olika grejerna man faktiskt gör, bland dessa exempel du gett på "att diskutera".

Att diskutera är väl helt enkelt det som är att diskutera, eller? Alltså det första du beskriver. Och det nästkommande är mer ett maktspel, kanske? Tryggheten och gemenskapen är då "säkerheten" i att inte förlora ansiktet, inte känna känslan av att man gjort fel, och att undvika skam. Då deltar man inte i en diskussion, utan man spelar då ett maktspel för nån känsla av överlevnad.

Sistnämnda inlägget där gör att jag också funderar kring "som man frågar får man svar" samt även att en diskussion kan ha lite olika "kontext". Se det som en skala. Säg att längst ut åt ena hållet (höger nedan) har vi "här ett problem, vi måste lösa det, snarast", längst ut åt andra hållet (vänster nedan) har vi "låt oss älta detta, tills vi somnar" och nånstans däremellan finns det mer akademiska "å ena sidan men å andra sidan". Vilka fler steg finns i skalan, och vilken diskussion vill man ha? Ältandet har jag svårast för, men de båda andra kan ha sin plats.

För den mellersta akademiska kan det behövas nån som modererar, alltså är tydlig med "vilka för- och nackdelar finns med bilar man inte hör så ofta" (arbetstillfällen, teknikutveckling, rovdrift på nya mineraler). Den längst till höger kan bli lite grovhuggen ("så därför låt oss invadera Norge nu"), och den längst till vänster lite platt ("men släpp Norge nu, du måste komma vidare"). Förutfattade meningar kan förstöra dem alla. Ingvar Storm för SR Spanarna var (så länge han var med i det programmet) en mästare i att få andras input att låta bra.

Bara tomgång - - - - - - - - Akademisk diskussion - - - - - - - - Pragmatisk diskussion

Halmdockor och ad hominem är ganska vanliga dessvärre. Både online och utanför. Människor är ganska småsinta och allmänt ointresserade av vad andra har att säga så dom sitter mest och väntar på att höra sig själva prata eller prata om vad dom vill prata om.

Förutfattade meningar är som brus i en konversation – du hör vad du tror, inte vad som sägs. Därför blir det ofta mer debatt än dialog.