Att "skaffa barn" som fenomen

Är nyfiken på att få en bild av hur man bör definiera fenomenet att skaffa barn.

Börjar med följande frågor:

-Vad innebär det att skaffa barn i det stora hela?

-Vad eller vilka är syftena med att göra det?

-Vilka rättigheter/skyldigheter har barnet mot föräldrarna, och vilka rättigheter/skyldigheter har föräldrarna mot barnet?

Och tänker att fler frågor får dyka upp allt eftersom.

Om någon vill definiera fenomenet utan att svara på ovan frågor är det också välkommet!

Att man fått ett förhållande.
Sex närhet sällskap trygghet.
Mening med livet.

Man söker sådant och då blir det som det blir.

Beror helt på i vilka sammanhang du undrar.

Juridiskt sammanhang? Karmiskt sammanhang? Socialt sammanhang?

Rent juridiskt har inte barn i princip några skyldigheter, kanske sköta skolan men knappt ens det, medan föräldrarna har skyldigheter.

Några anledningar till att skaffa barn, ja, stämmer.

Vad händer sen när barnet är i världen? Vad är det du har gjort när du tagit den till livet, och vad är det du nu ska göra? Och vad ska barnet göra? Ska du ge den trygghet, eller ska den ge dig trygghet?

Jag syftar på det mänskliga sammanhanget och naturliga sammanhanget. Vad innebär fenomenet att skaffa barn om vi skalar bort allt som inte har med naturen i det att göra?

Med skyldigheter/rättigheter menar jag typ, är barnet skyldig att hjälpa föräldern med det föräldern säger att den ska, eller är föräldern skyldig att ge barnet utrymme att bli vem den vill? Är båda parter skyldiga till något sorts samarbete där man ger och tar, eller är det en part som ska ta eller ge mer?

Det är i dom banorna jag vill skapa en bild

Mmmmm min tanke kring det är att bägge parter har ett ganska stort ansvar naturligt=karmiskt. Föräldern har ansvar att lära barnet existera i denna värld, älska barnet, ge det näring och skydd och vård vid behov.

Barnet har skyldighet att lära sig existera i denna värld, älska och stötta & hjälpa sin förälder, sköta sig.

Låter rimligt.

Hur kan man definiera övertaget som föräldrarna oundvikligen har i detta fenomen?

De bestämmer över skapandet av den nya parten (barnet) och är fullvuxna när den nya parten (barnet) kommer till världen som en skrikande liten grej som dör om ingen hjälper den. Kan man definiera och således hitta balans i vad exakt det är för typ av övertag?

Är detta en skoluppgift?

Barn har egentligen inga skyldigheter juridiskt men vi sätter ändå stor press på dem att prestera i olika sammanhang. Inte för att vara elaka utan snarare av en vilja att göra dem förberedda och fungerande i en viss kontext. Redan vid födseln vill man hjälpa barnet att ta mammans bröst för att tillgodose sig näring. På samma sätt fungerar det vidare i livet.

Barn har inga juridiska skyldigheter senare i livet gentemot sina föräldrar men förväntas ta hand om dem när de blir gamla. Jag tror detta fenomen finns inde flesta kulturer världen över.

Föräldrar har skyldigheter, både rent juridiskt men även moraliskt/etiskt för barnets personliga utveckling.

Det du beskriver övertag är makt, ja föräldern har makt över barnet, över dess skapande och därför ett enormt karmiskt ansvar. Föräldern har även karmiskt ansvar att välja en bra förälder till sitt barn och att leva i familj. Många förstår inte det och blir därmed själsligen belastade med massiv negativ karma.

Att skaffa sig negativ karma är en av de lättaste fenomen i detta universum. Se det som att bli erbjuden SMS-lån med endast ett knapptryck, räntan behöver du inte betala om du inte känner för men den ackumuleras konstant och någon gång kommer du få betala allt / få börja betala allt.

SMS-lån kan man få skuldsanering på. Karma har inget sådant någonsinn. Allt är ditt att bära.

Håller med dig, tänker också så, att det är ett enormt karmiskt ansvar att skaffa barn.

Tänker vidare då, att det kanske inte är naturligt att alla ska ta det stora ansvaret? Det kanske är en fantastisk sak att göra i livet, skaffa barn, men är det meningen? Eller leder det synsättet, att alla ska skaffa barn för det är meningen med livet, till att det framstår som ett mindre ansvar än vad det egentligen är?

Det innebär att du inom några få år kommer att skilja dig från din partner.
Du kommer att förlora mycket fritid och det blir svårare att få det att gå ihop ekonomiskt.
Nu för tiden har väl barnen inga skyldigheter alls, det är curlande som gäller hela vägen. Föräldrarna är skyldiga att se till att ungfan inte är hungrig under den vecka som ungen bor hemma hos respektive förälder.

Det låter ju inte bra. Tror du folk i dessa situationer ångrar sig?