Citat:
Ursprungligen postat av
JohanSverkersson
Arrangerade äktenskap är det som gör att ensamheten i muslimska eller hinduiska länder inte är lika stor som i vita värdlen och Östasien.
Förresten, rensa i din inbox så att du kan ta emot svar där!
Stämmer, jag kommer ihåg en reportageserie om detta i en brittisk dagstidning (länge sedan, finns nog inte på nätet). Där var det bland annat en indiska - uppvuxen i London - som sa att hon tyckte att hon hade förlorat på den nya friheten hon fick i London, där föräldrarna inte följde traditionen att gifta bort henne, utan lät henne välja själv som brittiska ungdomar. Det var bara det att hon saknade kamrater och inte såg några möjligheter att träffa en kille, och så gick åren och hon blev en gammal mö. Hon sa ungefär att "om vi hade bott kvar i Indien hade mina föräldrar gift bort mig. Då hade jag blivit lycklig och jag hade kunnat göra mannen också lycklig. Och hade jag inte blivit lycklig i äktenskapet så hade jag i alla fall haft barn. Nu har jag - INGET". För henne var den nya friheten inget värd.
Men så finns ju skräckexemplen åt andra hållet också. Såg t.ex. en hemsk turkisk film häromdagen, om två klaner som gifte ihop en 13-14-årig flicka med en jätteful man i 50-årsåldern. Han hade tagit ett 20-årigt fängelsestraff för ett mord i en klanfejd för sin klan, och alla menade att när han nu kom ut skulle han åtminstone få vara lycklig resten av livet - och då förtjänade han en ung brud. Och så blev de två ensamma på bröllopsnatten... man ville bara skrika!
Arrangerade äktenskap måste ändå involvera en vetorätt tänker jag, en rätt för båda kontrahenterna att säga NEJ... även om de inte involverar en rätt att säga JA till vem man vill. Allt annat är omänskligt.
Done, jag hade inte märkt att jag överskridit 500-gränsen.