Den framväxande globala ensamhetskulturen och dess konsekvenser, vad göra?

Nästa stora krig kan anas vid horisonten. Men nu var inte poängen att spå i kaffesump, utan snarare att föra ett resonemang utifrån historiska exempel. Tesen hur krig etablerar ny teknik som innan kriget ansågs konstig eller farlig.

Trenden är detsamma överallt i Europa för gen-z. Vi hinner ikapp Östasien i att transformera oss till homo digitalis.

Att sedan länder i Sydeuropa exempelvis har en kultur som främjar sociala umgängen i högre grad än Finland och Sverige gör så klart att effekten blir mildare och mindre ensamhetskultur uppstår.

Men ensamhet ökar där i yngre generationer liksom i Sverige och Finland.

Du ifrågasatte dock ifall den normale mannen någonsin har varit lycklig när han avlar barn med sin feta kossa.

Den normala unga mannen är inte fet än, lika lite som den normala unga kvinnan. Det är möjligt att den normala barnlösa kvinnan och mannen är fet, får bläddra runt i mina länkar för att se ifall det är så.

Ökad fetma är en parallell syntom ur ensamhetspandemin givetvis, men som även följer en mer långvarig trend av allt mer ohälsosam mat.

Familjemiddagar brukar annars räknas som mer hälsosamma än skit som människor äter när de bor själva.

Har annars märkt att en annan typ av man har uppstått ur dessa nya trender och det är mannen som enbart lever för att träna upp sig till att bli vältränad och passa in i kvinnors tinderalgoritmer. De har knappt hobbies utanför gymmet och har sedan inga sociala färdigheter när de går på dejts. De tror att de kan träna upp sig själva likt RPGs och fokuserar nästan bara på sin fysik utan att sedan ha vänner att gå ut med.

Problemet är yngre kvinnors attityd, kunskap och intresse för män.

Dagens unga kvinnor och män står längre ifrån varandra, särskilt kvinnorna, än någonsin.

Prata med random ung kvinna idag och hon kommer häva ur sig massa nonsens och hat mot män bara för att.

En mycket toxisk kultur har växt fram.

Och en av dessa skulle säga "ja men det är ju pga. männen" men det stämmer inte, finns mängder med bra män, men kvinnornas attityd fullkomligen stinker.

Människan som art har nån fundamental defekt som gör att man måste konversera när man umgås. Tystnad är djupt obehagligt. Möjligtvis kan vissa bli bekväma nog med varandra i längre förhållanden för att kunna hålla käften. Problemet är att idag finns det ingenting vettigt att prata om. Antingen får man läsa nyheterna och vara förbannad över det tillsammans, eller se den senaste skitserien så man kan diskutera den. Eller skaffa nästa jävla hobby och diskutera egentligen helt poänglösa saker som surdegarnas olika meriter eller de senaste trenderna inom hydroponisk chiliodling för den seriösa amatören.

Och här kommer säkert någon självhjälpsguru inflika att det där är ytliga samtalsämnen och för att nära själen och komma nära varandra måste man våga öppna upp och tala från djupet om sina känslor. Men handen på hjärtat nu, jag orkar inte ännu en jävla monolog på 3 timmar om samma problem som polaren alltid haft. Jag har sakt allt mitt. Jag är färdig.

Förr i tiden, innan allt blev totaleffektiviserat, så var man tvungen att sköta väldigt mycket, många olika bollar i luften. Det finns en brittisk serie när de sköter en bondgård som på den viktorianska perioden, mycket sevärd, jag rekommenderar den. Man levde tillsammans på en stor gård och gjorde i princip allting från grunden, t.o.m egna kondomer från naturtarm (fyfan). Varje årstid, månad och vecka hade sina egna periodrelaterade bestyr. Allting behövde koordineras och det gick sällan helt som det skulle, så man behövde både bred kunnighet och kunna improvisera snabbt. Dåliga resultat kunde bli ödesdigert.

Då jävlar hade man att snacka om.

Idag går du till jobbet och gör samma sak som du gjorde igår i 8 timmar till. Sen går du hem eller hämtar barnen på dagis och fortsätter din groundhog day. Dagarna går i varandra och du märker knappt hur åren går förren dottern plötsligt fyller 30 och du har en höftledsoperation inbokad och en blänkande ny blodtrycksmätare bredvid tv-soffan som doftar vagt av brandskyddsmedel.

Vi har ingenting att prata om.

Djur däremot, de har inga bekymmer alls. Jag kan umgås med djur hela dagarna. De vet hur man håller käften och saknar den där problematiska inre rastlösheten som de flesta människor har som äter upp dem om de inte konverserar regelbundet.

Dill intryck skiter jag fullständigt i.

Nej, problemet kan inte reduceras att handla om unga kvinnor. Tvärtom råder det en del projiceringar från distans om hur det är att prata med unga kvinnor.

De flesta unga svenskor är konflikträdda och vill definitivt inte provocera fram negativa reaktioner genom att prata om patriarkatet eller om toxisk maskulinitet. Få är så pass ideologiskt indoktrinerade men du hör om dem varje dag pga dina digitala algoritmer som vill att du ska älta på om din förbittring, vilket leder till fler sålda ads.

Kanske kan kommunen på sin hemsida ha ett forum för folk som vill träffa andra i staden. Micke vill spela padel och söker andra spelare etc.

Apropå teknologin så är det ju upp till föräldrarna. Barn ska naturligtvis inte ha en smartphone och de borde se till så att kidsen får en chans att träna någon lagsport. Tror det handlar mycket om att göra föräldrarna medvetna om vad som pågår och vilka konsekvenser det blir. I skolan kan man gå tillbaka till penna och papper och förbjuda mobiler. Det är i den riktningen vi går i alla fall i Sverige. Tycker problemet har börjat uppmärksammats mer de senaste åren.

Att individualisera ansvaret för systematiska problem är att egentligen att enbart räkna med att en upplyst elit hinner anpassa sig och hantera barnuppfostran på rätt sätt.

Vanliga människor har sällan tid, ork eller kunskap för att detaljstyra sina barns förströelse, utan detta brukar reserveras till föräldrar med akademisk bakgrund.

Om vi tar västvärlden så är det den senaste tiden männen som förändrat sina åsikter mest, är de mest som gått från en mitt politiskt till extremhögern ex.

Och vad är det "toxiska" egentligen?

Att som människa vilja ha jämlikhet mellan könen, lika rättigheter och möjligheter för båda könen, och i den andan kräva respekt och att det andra könet tar sin del av ansvaret för gemensamma projekt som barn och hem ex?

eller.....

att som människa kräva att det andra könet ska "ställa" upp på saker som inte gynnar henne och leva ojämställt?

Problemet med ensamhet är INTE kvinnors fel.

Det går ju inte att göra något åt systemet så det är upp till individerna och familjen att ta ansvar. Skolan
kan naturligtvis ha förbud mot mobiler etc. Men det går inte att förbjuda smarttelefoner och spelmaskiner. Samhället skulle i och för sig kunna underlätta ett liv utan smarttelefoner. Då tänker jag på olika transporter och parkeringsavgifter. Det måste alltid finnas alternativ till att ladda ner hundra appar för betalning. Men visst har du rätt i att det delvis är en klassfråga. Det är ofta det som det handlar om i politiken och sociologins värld.

Det går självklart att göra något åt "systemet". Och är också på den nivån som detta måste förändras.
Smartphones, algoritmer etc etc är gjorda för att trigga mänskliga hjärnor där de är som mest ömtåliga, och det görs inte för människans eget bästas skull utan för att någon ska tjäna pengar eller makt nånstans.
Så kan vi ju fasen inte ha det.
Den där drömmen om ett öppet samhälle med öppna kontaktvägar mellan människor, har förvandlats till den raka motsatsen.