Kvinnor medicinerar mer än män. Är det en övermedicinering?

Socialstyrelsen för statistik över förskrivning av receptbelagda läkemedel:
https://www.socialstyrelsen.se/globa...024-4-9026.pdf

Där framgår bland annat:


Man kanske skulle tro att skillnaden beror på att kvinnor lever längre än män och att de därför i livets skutskede konsumerar mer. Fast det är precis tvärt om: Det enda som äldre kvinnor konsumerar i större utsträckning än männen är kraftiga, receptbelagda, smärtstillande. Detta trots att de gick igenom klimakteriet för 20-40 år sedan och knappas kan ha mens-smärtor längre.

Istället är det de yngre kvinnorna som komsumerar så väldigt mycket mer. Antidepressiva medel skrivs ut i dubbelt så hög utsträckning till unga kvinnor, jämfört med männen.
Antibiotika skrivs också ut i mycket större utsträckning.

Frågor att diskutera:
- Är kvinnor mer sjuka än män?
- Eller är det fråga om övermedicinering av kvinnorna (eller till och med undermedicinering av männen)?
- Är det ett slags social markör? "Jag äter minsann också XXX!"
- Är det bra eller dåligt att kvinnor konsumerar så mycket mer läkemedel? Är det bra för hälsan? Är det bra för miljön? Förgiftar det sjöar och hav i onödan?
https://www.su.se/nyheter/global-stu...ndrag-1.597988

Svaret är, att kvinnor oftare söker vård, i förhållande till män. Det är ingen nyhet.

Vården skall ju vara jämlik. Att söka vård ger inte automatiskt antidepressiva eller antibiotika. Knappast smärtstillande heller.
Så din slutsats är att männen borde söka mer för de krämpor de faktiskt har?
Eller vill du påskina att läkarna ger efter för påtryckningar och skriver ut mediciner i onödan?

Kan det vara en noceboeffekten, kvinnor får inte det livet som massmedia lovade dem, de antar att det måste vara fel på dem, så ska det medicineras och slängas med diagnoser.

Därav mer vård och mer mediciner, finns det studier om sjukdomen och inte symptomen?

1. Ja, när det kommer till fenomen som t.ex. utbrändhet blir kvinnor sjuka i större utsträckning än män.
Kvinnor har även en större benägenhet att söka hjälp för psykisk ohälsa än vad män har, vilket resulterar i att fler kvinnor således också får utskrivet mediciner som syftar till att hjälpa mot detta.
2. Nja. Både och. Jag tror inte att det är övermedicinerat i det inledande skedet, men jag tror att både patienter och vården förlitar sig för mycket på mediciner i det långa loppet istället för att ta itu med grundproblematiken till ohälsan.
3. Ja, i vissa fall, iallafall bland yngre tjejer. I tjejforum kan man ibland se att diagnoser och mediciner är någonting som innebär tillträde till en social gemenskap. Det är i vissa grupperingar ansett som lite "häftigt" att ha diagnoser och mediciner. Det är förvisso skitbra att det blir mer socialt accepterat att prata om sådant, men jag upplever att det ofta görs för att hävda att man är lite mer speciell än andra, snarare än att dela erfarenheter och sprida kunskap.
4. Det är väl bra och hälsosamt att en person, oavsett kön, som är i behov av läkemedel också får tillgång till sagda läkemedel. Men finns det en djupare problematik som kan avhjälpas genom t.ex. terapi till den grad att patienten så småningom kan slippa läkemedel så är det inte särskilt hälsosamt att bara fortsätta att förskriva läkemedel.

Det är för kvinnor fått för sig att inte äta kött samt att det pågås konstanta PR kampanjer ifrån företag för att underminera kvinnors självförtroende så de ska köpa deras kräm eller vad för skit de kränger.

Män är dåliga på att gå till läkaren när de behöver så undermedicinering av männen stämmer bra!

Man hoppas ju skiten går över av sig själv - som man ska man bita ihop! Ljug, sluta grina och drick upp för fan!

Det är männen som gör oss sjuka.

Det är ingen ursäkt, för det är i så fall ett fritt val. Skaffa dig en rejäl kvinna istället, då! För hälsans skull.

Män får ofta rätt hjälp direkt. Kvinnor vevas ut och in i vården och kallas det ena och det andra, så när de får hjälp har flera sjukdomar hunnit uppstå. Detta gäller även psyksjuka män som också upplever detta inom vården.

Det KAN ju ha att göra med att män söker för konkreta symptom, typ "Jag har ont här!" eller "En benknota har punkterat huden där" eller "Jag kan inte pissa!".
Kvinnor söker väl ofta för mer diffusa symptom: "Jag mår inte bra!" eller "Nu orkar jag inte mer!". Då är det svårare att sätta fingret på problemet.
För att återkomma till TS: Kan det vara så att man också söker tidigare än männen, och att problemen inte är så uppenbara då?