Citat:
Ursprungligen postat av
Silvestris
Hade det varit systematiskt hade vi sett det på så gott som alla deras kliniker. Det gör vi inte. Evidensia har även klara vägar som ALL personal får lära sig om hur vi ska agera när det uppstår felaktigheter. Skulle det mot förmodan nå hela vägen upp och inget händer kan vi alla (och legitimerad personal SKA) anmäla till Länsstyrelsen.
Det kan alltid bli fel och jag vet hur vi hanterar dem. Vi låter dem inte vara utan det vidtas alltid åtgärder. Vi har även ett väl utvecklat förebyggande arbete så att risken för att allvarliga fel uppstår minskar.
Det du skriver må i teorin vara korrekt. Visst! Det finns rutiner, policies och rapporteringsvägar etc. Men du bortser ju helt ifrån är att problemet inte ligger i avsaknaden av sådana mekanismer, utan i själva incitamentsstrukturen som systemet vilar på.
När ett företag styrs av riskkapital med tydliga krav på hög avkastning så pressas resurser, bemanning och arbetstempo till en nivå där det inte längre handlar
om missförhållanden sker utan
vart de först uppstår. Det är alltså inte ett fel i systemet. Det är systemet.
Att man i vissa fall ändå "hanterar" dessa missförhållanden är alltså inte ett bevis på att systemet fungerar utan bara en nödvändig brandsläckningsåtgärd i ett grundläggande dysfunktionellt upplägg.
Så när du säger att
"det inte kan vara systematiskt eftersom vi inte ser det på alla kliniker" så gör du ett logikfel och drar du en helt felaktig slutsats.
Ett systemfel yttrar sig inte alltid överallt samtidigt. Utan det yttrar sig där belastningen blir ohanterlig först. Det är faktiskt exakt ju hur centrala systemfel brukar se ut.
Det vore faktiskt märkligt om vi såg exakt samma problem på varje klinik. Det skulle snarare tyda på sabotage än en systemeffekt. Så det slumpmässiga och ojämna mönstret är i sig själva beviset på att det handlar om ju systemproblem.
Så att peka på möjligheten att anmäla internt eller externt förändrar heller inte detta. Om systemet först skapar problem och sedan erbjuder en väg att rapportera dem så är det fortfarande bara ett reaktivt försvar och inte någon lösning.
Djurskyddet blir ju då helt beroende av att enskilda medarbetare ska orka, våga och hinna slå larm, trots lojalitet, stress och ibland rädsla för repressalier. Ett vårdsystem som styrs av finansiella avkastningskrav kommer förr eller senare att krocka med vårdens etiska uppdrag. Det är inte en moralisk brist hos individer, utan en strukturell oförenlighet mellan vinstlogik och vårdetik oavsett hur mycket man polerar ytan med värdegrunder, utbildningar och interna rutiner.
