En global trend är nu tydlig: nationalistiska, karismatiska ledare som utmanar demokratiska normer vinner makt, medan traditionella demokratier tappar relevans. Dessa ledare prioriterar nationell stolthet och handlingskraft över demokratiska byråkratiska principer som transparens och rättsstat. Generation Z, präglad av misstro mot politiker (56 % tvivlar på deras problemlösningsförmåga, Ungdomsbarometern 2024), föredrar ofta starka ledare som "sätter landet först" framför svaga demokratiska ledare.
Denna utveckling pekar mot "soft totalitarianism" – en subtil erosion av demokratin. Finns så klart inkompetenta undantag och för mycket diktatur dödar ett land(Iran/Irak etc) men den linjära trenden är tydlig: makt trumfar principer.
Flera länder stärker sin globala position genom ledare som kringgår demokratiska normer:USA (Donald Trump): Hypotetiskt (2025–2029) konsoliderar Trump makten genom lojalister och attacker mot medier, vilket urholkar demokratin men stärker USA:s inflytande.
Indien (Narendra Modi): Modis hindunationalism och centraliserade styre stärker Indiens geopolitiska roll, men pressfriheten inskränks (Freedom House, 2024).
Turkiet (Recep Tayyip Erdoğan): Erdoğan kontrollerar medier och rättsväsen, vilket gör Turkiet inflytelserikt men odemokratiskt (Forbes, 2025).
Filippinerna (Ferdinand Marcos Jr.): Marcos Jr. driver ekonomisk tillväxt (6,1 % BNP 2025, IMF) men riskerar demokratisk tillbakagång genom korruption och mediekontroll.
Ungern (Viktor Orbán): Orbán har skapat en "illiberal demokrati", inspirerar populister och utmanar EU:s normer.
Argentina (Javier Milei): Mileis radikala reformer stärker Argentinas profil (IMF-avtal, Axios, 2025), men hans centraliserade stil hotar institutioner.Generation Z och "soft totalitarianism"
Generation Z:s frustration över arbetslöshet, ohämmad migration och kriminalitet och bostadsbrist gör dem mottagliga för ledare som Trump eller Orbán, särskilt unga män.
På X hyllas starka ledare som "säger som det är". Samtidigt motverkar vissa unga auktoritära trender genom digital aktivism. EU:s centralisering, som Digital Services Act, uppfattas som censur och förstärker känslan av "soft totalitarianism".
Kompetenta ledare som levererar resultat cementerar sin makt, medan svaga ineffektiva demokratier marginaliseras.
Vad tror ni? Kommer Eu eller Sverige välja denna styrelseform när de ser att de tappar sin globala betydelse?
(Filosofer att läsa vidare på om man vill gräva djupare i ämnet: Curtis yarvin, Rod dreher och Herbert Marcuse)
Denna utveckling pekar mot "soft totalitarianism" – en subtil erosion av demokratin. Finns så klart inkompetenta undantag och för mycket diktatur dödar ett land(Iran/Irak etc) men den linjära trenden är tydlig: makt trumfar principer.
Flera länder stärker sin globala position genom ledare som kringgår demokratiska normer:USA (Donald Trump): Hypotetiskt (2025–2029) konsoliderar Trump makten genom lojalister och attacker mot medier, vilket urholkar demokratin men stärker USA:s inflytande.
Indien (Narendra Modi): Modis hindunationalism och centraliserade styre stärker Indiens geopolitiska roll, men pressfriheten inskränks (Freedom House, 2024).
Turkiet (Recep Tayyip Erdoğan): Erdoğan kontrollerar medier och rättsväsen, vilket gör Turkiet inflytelserikt men odemokratiskt (Forbes, 2025).
Filippinerna (Ferdinand Marcos Jr.): Marcos Jr. driver ekonomisk tillväxt (6,1 % BNP 2025, IMF) men riskerar demokratisk tillbakagång genom korruption och mediekontroll.
Ungern (Viktor Orbán): Orbán har skapat en "illiberal demokrati", inspirerar populister och utmanar EU:s normer.
Argentina (Javier Milei): Mileis radikala reformer stärker Argentinas profil (IMF-avtal, Axios, 2025), men hans centraliserade stil hotar institutioner.Generation Z och "soft totalitarianism"
Generation Z:s frustration över arbetslöshet, ohämmad migration och kriminalitet och bostadsbrist gör dem mottagliga för ledare som Trump eller Orbán, särskilt unga män.
På X hyllas starka ledare som "säger som det är". Samtidigt motverkar vissa unga auktoritära trender genom digital aktivism. EU:s centralisering, som Digital Services Act, uppfattas som censur och förstärker känslan av "soft totalitarianism".
Kompetenta ledare som levererar resultat cementerar sin makt, medan svaga ineffektiva demokratier marginaliseras.
Vad tror ni? Kommer Eu eller Sverige välja denna styrelseform när de ser att de tappar sin globala betydelse?
(Filosofer att läsa vidare på om man vill gräva djupare i ämnet: Curtis yarvin, Rod dreher och Herbert Marcuse)
__________________
Senast redigerad av Intressgruppen 2025-05-25 kl. 03:30.
Senast redigerad av Intressgruppen 2025-05-25 kl. 03:30.