Demokratisk erosion: demokratins annalkande död

En global trend är nu tydlig: nationalistiska, karismatiska ledare som utmanar demokratiska normer vinner makt, medan traditionella demokratier tappar relevans. Dessa ledare prioriterar nationell stolthet och handlingskraft över demokratiska byråkratiska principer som transparens och rättsstat. Generation Z, präglad av misstro mot politiker (56 % tvivlar på deras problemlösningsförmåga, Ungdomsbarometern 2024), föredrar ofta starka ledare som "sätter landet först" framför svaga demokratiska ledare.

Denna utveckling pekar mot "soft totalitarianism" – en subtil erosion av demokratin. Finns så klart inkompetenta undantag och för mycket diktatur dödar ett land(Iran/Irak etc) men den linjära trenden är tydlig: makt trumfar principer.

Flera länder stärker sin globala position genom ledare som kringgår demokratiska normer:USA (Donald Trump): Hypotetiskt (2025–2029) konsoliderar Trump makten genom lojalister och attacker mot medier, vilket urholkar demokratin men stärker USA:s inflytande.

Indien (Narendra Modi): Modis hindunationalism och centraliserade styre stärker Indiens geopolitiska roll, men pressfriheten inskränks (Freedom House, 2024).

Turkiet (Recep Tayyip Erdoğan): Erdoğan kontrollerar medier och rättsväsen, vilket gör Turkiet inflytelserikt men odemokratiskt (Forbes, 2025).

Filippinerna (Ferdinand Marcos Jr.): Marcos Jr. driver ekonomisk tillväxt (6,1 % BNP 2025, IMF) men riskerar demokratisk tillbakagång genom korruption och mediekontroll.

Ungern (Viktor Orbán): Orbán har skapat en "illiberal demokrati", inspirerar populister och utmanar EU:s normer.

Argentina (Javier Milei): Mileis radikala reformer stärker Argentinas profil (IMF-avtal, Axios, 2025), men hans centraliserade stil hotar institutioner.Generation Z och "soft totalitarianism"

Generation Z:s frustration över arbetslöshet, ohämmad migration och kriminalitet och bostadsbrist gör dem mottagliga för ledare som Trump eller Orbán, särskilt unga män.

På X hyllas starka ledare som "säger som det är". Samtidigt motverkar vissa unga auktoritära trender genom digital aktivism. EU:s centralisering, som Digital Services Act, uppfattas som censur och förstärker känslan av "soft totalitarianism".

Kompetenta ledare som levererar resultat cementerar sin makt, medan svaga ineffektiva demokratier marginaliseras.

Vad tror ni? Kommer Eu eller Sverige välja denna styrelseform när de ser att de tappar sin globala betydelse?

(Filosofer att läsa vidare på om man vill gräva djupare i ämnet: Curtis yarvin, Rod dreher och Herbert Marcuse)

Kapten Ibrahim Traoré, som har varit Burkina Fasos interimpresident sedan han tog makten i en kupp i september 2022, har genomfört flera policies och åtgärder för att ta itu med säkerhets-, ekonomiska och styrningsutmaningar samtidigt som han främjat en nationalistisk och antiimperialistisk agenda.

Västvärldens nuvarande ledning banar vägen för detta.

De framställer det demokratiska systemet som totalt värdelöst när de säger att "det inte går" att till exempel stoppa invandringen eller bekämpa brottsligheten på ett effektivt sätt.

"Det vore inte rättssäkert, det skulle bryta mot konventioner vi skrivit på" blablabla

Självklart kommer då vanliga människor att börja längta efter en stark ledare som slänger de där konventionerna och det där tankesättet i soporna.

Att dagens ledare dessutom ältar floskler om "alla människors lika värde" och "HBTQIAA+" och liknande där de låter som en blandning av en dagisfröken med pekpinnar och ett pervo, samtidigt som de bär upp fantasilöner gör dem inte heller populära hos dagens unga, även om många äldre fortfarande tycks tycka att det är frigjort och härligt att vifta med regnbågsflaggan.

Nej, om inte demokratin kan bättre än så här, då är det kanske dags att pröva icke-demokratiska lösningar? Självklart kommer allt fler att tänka så i takt med hur samhället förfaller.

Demokratin har vart död länge, men framförallt, sedan vänsterliberaler tvingade på alla västerländer illegal massmigration/folkutbyte av fientliga utomeuropeiska folk, som med sina röster nu gjort det omöjligt för europeer att skydda sig själva och sina intressen samt sina länder, då den koloniserande fienden ihop med förrädarna har makten.

Förräderiet fortsätter.. dag efter dag, år efter år... någon gång kommer det ta stopp, vänsterliberaler kommer förfasas, folk kommer glädjas.. Jag tror dock inte varje land kommer klara sig, utan de spillror av europeer som finns kommer skapa en egen halva, vänsterliberaler/kommunister/feminister/islamister och kriminellt klanslödderpack tar den andra halvan. Oavsett hur det görs och ser ut behöver vi splittras, ta bort de galna ur våra liv.
(FB) 9 EU-länder vill se över konvention för att kunna utvisa kriminella men inte Sverige

Kan det vara så enkelt att "Svenssons" i många länder inte orkat bry sig under ett antal decennier.
De har även blivit belönade av "kapitalet" för att inte bry sig. Stjärna i kanten om de är duktiga konsumenter och gör som reklamen säger till dem.
Sluta tänk själv!
Så att klaga på politikerna har varit ok, men att själva ta steget och engagera sig det har de inte orkat med.
Hellre då ligga i TV-soffan o fisa till någon hjärndöd TV-serie eller förlora sig i ett TV- eller datorspel de vakna timmarna på dygnet.
Att kunna rabbla namnen på amerikanska skådespelerskor som fixat tuttarna är viktigt, men att känna till på vilka principer (lagar) vårt demokratiska samhälle vilar på det är "bajs".
När sedan verkligheten knackar på ytterdörren då springer man till en populist (diktator) som lovar vitt och brett i form av quickfix för både det ena och andra.
Någon stans har man tappat bort att om man vill leva i ett demokratiskt samhälle så måsta man också anstränga sig för att demokratin ska fungera. Utan engagemang så dör demokratin och lämnar spelfältet öppet för diktatorer.
Pendeln svänger och just nu är nog världen på väg bort från demokrati och mot diktatur.
När diktaturen blir för jävlig att leva med, då gör folket uppror och efterfrågar demokrati.

Suveränt av LeTeigneux här

Som TS nämner litegrann så lär ju i och för sig omstöpning av den tredje (som ofta känns som första) statsmakten också behövas för en enligt oss bättre framtid. Ingen uppgift för den otålige.