Diktatur bra eller dåligt?

Det är sant att ord som diktatur och envälde i vår kultur ofta har blivit synonyma med tyranni, förtryck och tvångsstyre. Men det är egentligen inte korrekt i strikt språklig eller statsvetenskaplig mening. Den mest träffsäkra användningen av begreppet diktatur är när man syftar på en ideologisk diktatur. Alltså ett system där staten inte bara styr människors handlingar, utan även dikterar deras tankar och känslor och uppfattningar.

Historiska kungadömen under feodalismen och långt därefter var visserligen icke-demokratiska, men de var sällan ideologiska diktaturer i modern mening. De var ofta centraliserade auktoritära styren, starkmansstyren, med både för- och nackdelar.

När vi diskuterar "fördelar med diktatur" måste vi klargöra om vi menar ideologiska diktaturer eller enbart centraliserade, icke-demokratiska styren. Jag väljer här en medelväg och fokuserar på auktoritärt styre i praktisk mening.

En diktatur kan fatta och genomföra beslut snabbt, utan att kompromissa med opposition eller passera parlament. Detta kan vara effektivt vid kriser som naturkatastrofer, krig eller ekonomisk kollaps. Demokratier har visserligen liknande krisverktyg, men ofta med fler bromsar och kontroller.

Auktoritära ledare kan också ge ett psykologiskt intryck av stabilitet och ordning, särskilt i stater med svaga institutioner. Det kan inge trygghet på ett sätt som demokratiska system ibland har svårt att matcha.

I avsaknad av politisk konkurrens och frekventa regeringsskiften kan långsiktig planering genomföras utan avbrott. En diktator kan påbörja och slutföra stora reformer eller infrastrukturprojekt utan att riskera att förlora makten vid nästa val.

Vissa auktoritära regimer har även lyckats bekämpa korruption, åtminstone utanför den egna makteliten. Med snabba och centraliserade insatser kan man slå ner på lokala maktmissbruk mer effektivt än i vissa demokratiska system.

Propaganda och personkult kan i diktaturer skapa nationell stolthet och enhet, särskilt vid yttre hot. Demokratier har svårare att använda sådana verktyg utan att det bryter mot pressfrihet och öppen debatt.

Men alla dessa "fördelar" kommer till ett högt pris: brist på frihet, rättssäkerhet, transparens och ansvarsskyldighet m.m. Diktaturer saknar de mekanismer som i demokratier balanserar maktutövning och skyddar individen.

Och slutligen, den återkommande idén att en diktator kan styra en nation utifrån ren altruism eller asketisk självuppoffring är i praktiken en illusion. Även när ledaren inte drivs av personlig vinning, kan ideologiskt eller psykologiskt destruktiva motiv leda till katastrof.

Adolf Hitler är ett tydligt exempel. Han var autokratisk och helt övertygad om att han "gjorde det bästa för sitt folk". Han uppoffrade större delen av sitt vuxna liv åt ett fanatiskt arbete för att uppnå detta, och avstod all normalitet som arbete, barn, familj, osv. Men hans oförmåga att se/acceptera andra perspektiv än sitt egna, även andra metoder än sina egna, kombinerat med hans dysfunktionella fungerande som människa, ledde till en kontinental katastrof. En destruktiv personlighet som ledare, som "gör det bästa för sitt folk" är väldigt farligt.

Det är tyvärr inte ovanligt i autokratiska system. Den typ av fanatism eller enveten övertygelse som krävs, för att ta makten i ett auktoritärt system, är inte lämpat för- eller ens avsett att vara ett gott ledarskap.

Beror väl på hur du tänker "diktator" i många fall så är det ju inte en diktor som styr hejvilt, utan han har ju ett råd bakom sig.
En slags minidemokrati ändå, som kan grejen med snabba beslut och handlingar.

Demokrati är raka motsatsen, horder av käbblande råttor som bara sitter för pengarnas skull, drar ut på beslut och lagändringar i evigheter.
Sedan var fjärde år, har dom en popularitetstävling som fanimej börjar likna mello.
Nä bort med den jävla skiten!

En bra ledare är bra för folket och en dålig ledare är dålig för folket. Men diktatur syftar på den våldsmakt med vilken ledaren håller sig kvar vid makten, kanske mot folkets vilja.

De upplysta monarkerna var alltid omtyckta och despoterna alltid hatade.

Demokratins huvudsakliga poäng är nog inte att den alltid måste innebära bättre ledare och beslut, utan möjligheten för folket att kunna avsätta styret och det utan våld.

Det beror på.

Långsiktiga planer, nej där lär demokratiska regimer vara bättre både för befolkningen och för att säkerställa att de bästa lösningarna kommer fram, och inte nån enskilds käpphäst.

Men, så som romarna gjorde det kan kanske fungera. Den demokratiska församlingen utser tillfälligt en diktator för att lösa ett specifikt problem som samhället måste fokusera allt på. Sedan när problemet har lösts så kliver diktatorn av och återbördar kontrollen till demokratin. På den tiden var det ofta ett krig som måste föras.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Romersk_diktator

Tyvärr är ju människor ofta så att när de väl fått makten så släpper de den inte och då törs man ju inte prova det.

OT raderat. Tjafsa med varandra på annat sätt, tack.
/Mod

Vi provar med ett annat forum.

Filosofi --> Valsystemet och statsskicket
/Moderator

Det kan både vara bra och dåligt. Hänger väldigt mycket på de som får makten.

Fungerar ganska bra i singapore och vietnam.

blev mindre lyckat i tyskland 1933.

Globaliseringen har sopat undan långsiktig planering. Kortsiktiga marknadsbehov styr nästan allt. Det är i huvudsak inte politikerna som styr staten - det är finanselitens och ekonomins behov.

Sedan globaliseringen exploderade på 80-90-talen har demokratin mer än någonsin blivit en chimär. Nationalstaterna har kapitulerat.

Tycker vi kan lära av historien och dra slutsatsen att diktatur inte är något vidare.