Argument för och emot fornnordiska offertraditioner

Enligt myten sägs det ju att människooffer, liksom djuroffer var en betydande del av den fornnordiska kulten, och fortsatte ända fram till den kristna religionens hegemoni blivit ordentligt fastrotad.

Det har emellertid funnits en hel del kritik mot dessa idéer och vissa har velat se det mer som en mytologisk detalj, eller kanske ett litterärt grepp, snarare än en något från verkliga verkligheten.

Själv tycker jag det är svårt att verkligen veta, och ännu svårare blir det om man ska försöka dra några slutsatser genom jämförande exempel.

Men jag tänker ändå göra just det.

För, det går ju ändå att se både tydliga, liksom fortsatt närvarande spår efter en förkristen offerkult/-tradition i tex Medelhavsområdet och däromkring.
I tex Östra Medelhavsområdet har ju djuroffer fortsatt praktiseras ända fram till våra dagar - och hållits vid liv av just den kristna kyrkan (liksom av islam).
Särskilt Syriens ortodoxa kristendom har fortsatt praktisera sina urgamla offerritualer, och både muslimer liksom kristna deltar gemensamt i den kultpraktiken (eller har iaf gjort ända fram tills alldeles nyligen, med tanke på ISIS framfart i området).
Där tex muslimska par tar med sig en getabock till den kristne prästen som välsignar och offrar duret, för parets äktenskapliga välgång, och vice versa.

Och om man då föreställer sig att kristendomens intåg gjorde slut på offertraditionerna, så hur kom det sig då att de lyckades överleva i tvåtusen år på dessa platser?

Här i Skandinavien dog ju hela offerkulten definitivt ut under den kortvariga mellanperioden mellan "Vikingatidens slut" och kristendomens etablerande (genom bygget av stenkyrkorna under 1100-talet).


Det jag menar är alltså att om offerkulten verkligen var så stark och så populär bland folket, hur kom det sig då att den tog slut så väldigt fort, för att aldrig mera återkomma.
I Medelhavsområdet så fortsatte offertraditionerna, som som ovan nämnts, ju att praktiseras ända tills nu.,

Någonting stämmer alltså inte.

Visst håller jag med om att sagorna, liksom en del krönikörers vittnesmål (berättelser) omtalar fornnordiska offertraditioner.
Och det finns arkeologiska spår som skulle kunna tolkas som offer.

Ändå ingen fortsatt offerkult in i medeltiden ... alls.
Inga getabockar som offrades tex, och inte heller grisar och verkligen inte några hästar.

Ibland tänker jag att man bara helt enkelt gillade att "mytologisera" sin förhistoria, och ville lägga till spektakulära element såsom offerritualer osv. Men då bara som myter, inte som spegling av enb de facto verklig verklighet.
På många sätt ville ju den tidens elit högtidlighålla ett minne av en forntid som var alldeles i överkant spektakulär, närmast "Fantasy-inspirerad" (och till del inspirerad av vad romare och greker hade skrivit om de gamla "Nordgermanerna" och "goterna" osv. Dvs något som man ville hämta inspiration från, till bygger och sammanhållningen av det då samtida samhället.

Det är ju också lite svårt att se hur en kultur som såg "Miklagård" (Bysans/Konstantinopel) som det finaste som fanns, och som man hade ett regelbundet utbyte med, samtidigt kunde praktisera en lokalkultur som hade representerat den raka motsatsen av det "upplysta Miklagård" (Människo- och djurofferkult bla).
Och vanligt folk hade aldrig haft medel eller möjligheter att praktisera dessa storslagna offerceremonier som sagorna talar om.


Kanske ... kanske, kanske, kanske ... praktiserades offerkulten även här i Järnålderns NOrden fast då tidigare än mitten av medeltiden.
Dvs före vår tideräknings början, isf.
Men ju större inflytande det upplysta Medelhavsområdet fick, ju mer borde de gamla sederna ha sjunkit in i en skuggtillvaro, där det blev mer litteratur och minnen än storslagna och bloddrypande massceremonier.

Ja, jag förhåller mig något skeptiskt inställd, som sagt ...

Men, kanske jag är helt ute och reser?
Kanske ni har bättre förståelse för den förkristna fornnordiska kulten, och är helt övertygade om blodets betydelse för livet här?
Hur hade ni isf argumenterat för att det offrades hejvilt här ända fram till kanske slutet av 1100-talet t.o.m.
Isf kanske ni bör tänka på att "man" ändå valde att investera ohyggliga summor och arbetskraft i bygget av norra Europas största katedral här på "människooffrande territorium."
Hade man verkligen gjort det om man inte ens var sker på att området ifråga blivit vunnit?
Ja, jag vet inte ... som sagt.

Visst offrande förekommer ju fortfarande. Om än i lite "skämtsamma" former. Som kasta slantar i önskebrunnar och fontäner. Ända in på 1900 talet vet jag att det offrades mynt och livsmedel i så kallade skålgropar. Gröten till tomten var väl också ett offer. Kanske även hänglås som sätts på broräcken kan ses som offer för att bevara kärleken?

Offra en get och rita ett pentagram i dess blod medans du tillber Satan.

Ättestupan är ju en sådan myt som forskare inte tror förekom. Åtminstone inte i någon större omfattning. Det bevis de ger är helt enkelt att man skulle funnit en massa benrester vid dessa tänkbara stup. Möjligen kan det förklaras med att man begravde dom tog "språnget" men då skulle ju kvarlevor som hittats ha krosskador.

Man vet ju dock att offer förekom i den germanska kulturen. Bevis blir ju när en romare eller grek skrev om det. Som tex efter slaget i Skogen då romare blev offrade till Gudarna.

Läste man fornnordisk historia för 20 år sedan så var offertraditioner, mänskliga sådana, inget som man lyfte fram. Det fanns väldigt lite information om detta då. Det finns ju inte mycket skrifter från vikingatiden överhuvudtaget, således om det nämns någonstans så är det bara där det nämns. Man har inte hittat några fynd eller så.

Men som så ofta så börjar folk koka soppa på en spik och fantisera fram egna berättelser och idag lär man väl hitta hundratals artiklar och ett antal böcker som allihopa påstår att mänskliga offer förekom.

Så kan det gå, men varför?

Ja, alltså såsom vi själva skriver historier och har filmer där mänskliga offer förekommer som vi sedan äter, så lär arkeologerna om 500 år vara helt övertygade om att vi var kannibaler. Man har inte mycket att gå på så minsta lilla antydan blir sedan till en hel bok.

Jag själv tar det här med mänskliga offer med en stor nypa salt. Även om det förekom så kan vi lugnt utgå från att det var mer fråga om undantag än regel. Sjuka människor har alltid funnits liksom.

https://www.doria.fi/handle/10024/178514

Kort sammanfattning:
https://research.abo.fi/sv/publicati...ktiker-i-fornn

Den här avhandlingen var intressant, läste den förra året. Det är mycket om tidigare forskning, så jag som inte var insatt i vikingatidsforskning sedan tidigare tyckte att det var lite överväldigande ibland.

Men författaren lägger en del krut på att jämföra textkällor och arkeologiska fynd, och det var intressant. Det finns tydligen offer i samband med militära slag, och dessutom spår av detta i fornnordiska texter.

En del finner det mer fantasieggande än att studera hur livet verkligen var. Ta det med en nypa salt för vi lever i en värld där man gärna drar slutsatser långt bortom vad som faktiskt visas i texter och fornfynd.

Sedan är det lite modé också nu att istället för att prata om alla fynd där folk dyrkar gudar, varit stenrika kungar etc nu lyfta fram att man offrade människor.

Det är ju ingen som vet hur offerkulten såg ut egentligen. Allt vi har är kristen propaganda.

Det kan ha givetvis ha förekommit människooffer under exceptionella förhållanden, men då är frågan hur frivilliga dessa var. Tanken var ju att dessa skulle förhandla med gudarna för människornas väl och de bör de inte vara tvingade. Djuroffer förekom säkerligen. Det heter ju att "blota".