Det kan du aldrig veta.
Men det du kan göra är att komma ihåg vad partierna sagt och vad de gjort, och använda det för att dra dina slutsatser.
En del av de svenska partierna använder idag olika typer av politiska konsulter och "tankesmedjor", vars uppgift är att analysera väljarna och formulera frågeställningar och svar som går hem i stunden. Uttryckligen
I STUNDEN. Det är förstås extra viktigt inför val, men de används också när någon fråga blir extra viktig eller "hettar till".
Hela det systemet är baserat på ett grundläggande antagande: att väljarna är så enfaldiga att de helt enkelt glömmer bort vad partiet sagt och inte sagt, gjort och inte gjort. Det sprids i partierna därför att det gynnar två typer av politiker:
- de som är ordfärdiga och duktiga på polemik (och som saknar en egen fast politisk övertygelse och därför är beredda att kläcka ur sig i princip vad som helst)
- de som INTE är kloka, smarta och kompetenta nog att bilda sig en egen enhetlig politisk inställning (och därför inte kan utforma en politik som ser framåt ens om deras liv hängde på det)
I båda ovanstående fall eftersträvas makten inom partiet genom att hämvisa till (egen) "popularitet" och (eget) "valresultat". Dvs. den egna framgång som nåtts därför att man varit villig att kläcka ur sig det som experter på politik och statistik sagt att man ska säga för att få mer röster. När sådana politiker lyckas ta över makten i ett parti så kör de, självklart, med samma beprövade tillvägagångssätt för hela partiet.
Man har aldrig helt kunnat lita på politiker, eftersom det är fråga om makt (och pengar). Men till följd av att det nu med hjälp av en kombination av "klassisk" politisk analys och modeller för påverkan hämtade från sociala medier går att modellera hur vi väljare reagerar så löns det mer än nånsin tidigare för politiker att ljuga. Eller tala runt och hålla tunt, om man vill vara snällare. I slutändan är lögnaktiga politiker ett (förhållandevis) stort hot mot själva demokratin, eftersom en av grundbultarna i representativ demokrati är att man ska veta vad man röstar på. Gör man inte det, till följd av att man blir lurad och påverkad, så blir själva valket meningslöst och demokratin ramlar ihop som ett korthus.
Vår enda möjlighet att som väljare inte gå på den påverkan och de lögnerna är att komma ihåg två saker:
- Vad har partiet ÅSTADKOMMIT/FÖRSÖKT ÅSTADKOMMA över tid. Alla kan ändra sig, också partier, men då ska de A) erkänna att de haft fel, och B) motivera varför. Annars ska man som väljare ställa dem till svars uttryckligen för deras politiska gärningar (eller avsaknad av politiska gärningar). Sverige har inte personval, svensk demokrati bygger på val av parti och det är partiets agernade över tid man ska se på.
- Har partiet och/eller partiets ledande politiker tidigare LJUGIT/VILSELETT väljarna, eller försökt att göra så. Det är samma sak där, de kan A) erkänna att de ljugit och vilselett (eller att att de haft helt fel), och B) be om ursäkt. Men politiker och partier som ljuger och sen låtsas som om det regnar kan man helt enkelt inte lita på. Aldrig, vad de än säger. Deras "politiska arbete" går bara ut på att säga vad som helst och göra vad som helst för att lura väljarna och på det viset få makt. Och när de får den kan de inte (och vill ofta inte ens) förverkliga sina löften, nåt man känner igen på att allt plötsligt blir så "utmanande och svårt" (de tre vanligaste undanflykterna är: "det är de andra som ställt till det, så det tart tid", "ekonomin" och "omvärldsläget")
Och det enda sättet att inte själv falla offer för sånt lurendrejeri är att hålla litet koll, och ställa dem till svars. De flesta av oss är smarta nog att inte bli lurade av nån sliskig försäljare som erbjuder nåt som helt enkelt är för bra för att vara sant, så vi fixar nog att ställa svenska politiker och politiska partier till svars, för deras löften och gärningar över tid. Vi bara ids inte, eller låter oss luras av smart utformade påverkanskampanjer och "löften".
- - -
Eftersom det snart är val igen finns det en grej man ska vara observant på. Det är när de politiska experterna börjar snacka om "partiledare som ska lyfta sitt parti till valet". Det är nämligen i modern politik en blinkande röd varningslampa, just eftersom vissa politiker, också partiledare, är beredda att göra vad som helst. Och det finns bara två sätt att faktiskt "lyfta" sitt parti: det ena är att tydligt utforma partiets långsiktiga linje i olika frågor och kunna motivera och förklara den och det andra är genom tunna vallöften, lögnaktiga politiska slogans och utstuderad politisk påverkan. I det här fallet går ränderna aldrig ut, så man behöver faktiskt bara titta bakåt och kolla vad politiker gjort och sagt tidigare.
Poängen: det är i ens egna händer att inte bli lurad, och att avgöra vilka politiker och partier man kan lita på. Och det är (inte alls) samma sak som den politik de utlovar. Ibland kan det vara så att det parti och de politiker som framstår som mest pålitliga vill föra en politik man själv inte gillar, medan de som förespråkar det man gillar framstår som lögnaktiga och/eller oseriösa. Då måste man bara välja, chansa på att lurendrejarna trots allt får nåt gjort eller välja någon man litar på att ska göra det bästa för landet.