Michael B Tretow död 2025-05-20

Hör med personalen på din gruppbostad. De kan förklara om Tretow.

Mao lika genialisk som Kalle Sändare... Ställ bort flaskan och sov en stund.

Jag kanske tog i lite för mycket där. Flaska? Jag är snarare lådvinsalkis.

Trist att Tretow lämnat jordelivet. Förr fanns bokserien När?Var?Hur? som sammanfattade året som gått. Där fanns en lista över prominenta personer som gått bort, en artikel med svenska och en artikel med utländska. Men att folk dör är naturligt, givetvis föds det varje år och fylls därmed på med nya. Men de kan ju av naturliga skäl inte uppmärksammas i spädbarnsåldern.

1980-talet var bedrövligt i Sverige då, musikmässigt. Knasvänstern på MSM förstod inte att ABBAs musik var bitvis enastående. Och de tog i stort sett varje tillfälle att skriva ner ABBA.
Troligen pga galopperande avundsjuka hos kommunistmurvlarna.

Medans i utlandet så var ABBA megastora, vilket svenska MSM inte kom att begripa förrän bandet splittrades.

Hade det varit någon tanke hos svenska MSM hade man ordnat fram ett team som följde med på ABBAs turnéer.
Dock så då på den tiden så var turnéerna rena förlustaffärerna för popbanden.
Så MSM hade nog inte kunnat motivera kostnaderna för att ha ett sådant team rullande.

Det blev först tex Rolling Stones och David Bowie som tog itu med att göra turnéerna lönsamma igen. Med väldigt mycket detaljplanering och att ordna transporterna betydligt smidigare.

Den första stora turnén som gav vinst var år 1982 då Rolling Stones gjorde sin Europaturné.

Men också att turnéplanerarna fick bättre verktyg, genom gemensamma bokningsagenturer etc.
Som tex EMA Telstar mfl.
EMA Telstar heter nu Live Nation.

Nu var det inte det jag syftade på, utan det faktum att ljudbilden på så gott som all musik från storbolagen under 1980-talet var outhärdlig. Om MBT hade använt något mer tidlöst än det erbarmliga maskineri som var i bruk då, så hade även hans tramsigare projekt kunnat bli betydligt mer långlivade och njutbara även för eftervärlden. Nu är man tyvärr tvungen att ha något slags filter på öronen för att kunna uppskatta dem.

BS, Skaffa dig en riktig stereo, med feta högtalare. Inte dina små Bluetooth-lurar.
Det fanns inte mycket annat än storbolagsproducerad musik på den tiden.
Dock så var den i de flesta fall bra.
Tekniskt sett var det dyrt att producera vinyler och CDs.
Och det fanns också tekniska begränsningar om hur bra musikreproduktionen kunde
bli.

Plus att distributionen kostade ganska mycket då.

Många inspelningsstudios drevs dock i småskalig regi, och var ibland privatägda, eller
kooperativt ägda.
Man blev bara beroende av storbolagen när det kom till storskalig pressning och distribution av plattorna.

Nu förutsätter ju alla att Internet och musik är nästan gratis.

Hade de digitala ljudkorten byggts på gamla musikproducentidéer från tex 1950-talet så hade
det kostat mycket pengar per timme att ens kunna använda dem.
De hade nog tänkt ut något slags licenssystem för att de skulle gå att använda.

Här kan man tacka att tekniken har sprungit ifrån detta gammaldags tänkande.
Tack vare Japans intresse för att utveckla sådana IC-kretsar.
Att asiaterna är så flitiga med sådant pilljobb.
Och att det är asiaterna vi kan tacka för att ha gjort Internet till en allmän
tillgång. Eftersom de var de enda som kunde massproducera i dessa volymer.
Visserligen så hade japanerna kopierat de tyska elektronikfabrikerna, men
utvecklingen kunde ju ha stannat upp där ?

Smaken är som baken delad. Själv tycker jag att 80-talet hade den överlägset bästa musiken.

Men som ljudtekniker så förknippar man väl honom mest med 70-talet, vilket också var ett bra decennium, särskilt i jämförelse med den musik som görs i dag.

Det var amerikanen Phil Spector som var mannen bakom wall of sound.

Nu har jag i och för sig inga Bluetooth-lurar. Men en Yamaha DX-7 låter inte bättre ( = mindre som en Yamaha DX-7) hur bra anläggning man än har.

Självklart fanns det en massa alternativ musik också. Och även några få artister på större eller halvstora bolag (Tom Waits, Nick Cave, Einstürzende Neubauten) som inte gick ner sig i plastträsket. Men de var sällsynta. Till och med vanligtvis vettiga människor (Zappa, Costello, Jethro Tull) blev helt fartblinda.