Evakuerades från Gaza, utan fru och barn: "Jag önskar att jag stannat".

Ahmad Natill stack ner innan kriget, gifte sig, kriget kom, han sätter barn till värden och är nu arg för att han inte får ta med de tillbaka när man evakuerar svenskar. Han är också arg över att hyresvärden kommit på att han hyrt ut i andra hand och att han kanske vräks. Sen tycker han också, anledning oklar, att han ska slippa försörjningskraven (tror jag) för frun och barnet ska bara få komma direkt menar han

Varför ska han inte uppfylla försörjningskraven och få hyra ut fritt utan tillstånd? ? Varför går han emot UDs råd och åker till Gaza? Varför skaffa barn under brinnande krig (Ok, inser att det var svårt med p-piller kanske). Vad hade han för jobb som gjorde att han bara kunde sticka?

Det känns som om det är väldigt många frågor är obesvarade och att journalisterna inte direkt varit kritiska till hans berättelse.

https://www.etc.se/inrikes/evakuerad...IE7kotjjmGpR3A

Som svensk skulle man ju se över sin framtid.
Om man inte har mat åt sig själv skulle man ju inte skaffa ytterligare en mun.

Det verkar inte gälla Afrika eller mellan östern, där sätter man sig i problem och ropar på hjälp från de vuxna!

Jag trodde på att vi skulle hjälpa de som behövde det en gång. Nu tänker jag att de måste lösa alla sina problem själv.
Skickar vi ner mer ris blir det bara fler problem!

Det är vi som lärt dem hjälplöshet genom NGOs, genom ungdomar, som ger dessa individer nya falska identiteter och bakgrunder att få asyl trots att de är ekonomiska flyktingar.


,

Ja, visst är det märkligt hur människor i krigszoner envisas med att vara människor. Helt sjukt beteende. Tänk att vilja leva med sin fru och sitt barn, när man istället hade kunnat sitta ensam i en etta i Fittja och scrolla Flashback i trygghet. Hjärnsläpp.

Och sen detta eviga gnäll om bomber och blockad och brist på vatten – alltså, har de aldrig hört talas om personligt ansvar? Skaffa en livsförsäkring, lite självrespekt och kanske ett flygbart pass nästa gång ni föds i en öppen fängelsezon.

Och angående det där med att skaffa barn i Gaza – ja, det är ju något man gör för att maximera dramat. Inte alls för att det är en mänsklig drift eller för att livet fortsätter även under ockupation. Nej nej. Det är ren illvilja. Lurpassning på svenska välfärdssystemet, säkert.

Men bäst av allt är den moralistiska indignationen över att han vill återförenas med sin familj: “Varför ska han få undantag från reglerna?” Ja, nej men låt oss upprätthålla den byråkratiska värdegrunden i ruinerna. Kanske kan han få ett återföreningstillstånd i form av ett flygblad från IDF, kastat över Rafah med ett litet hjärta på.

Fast TS om du drar nånstans, förälskar dig, gifter dig och får barn och sen plötsligt tokkrig och du sitter fast och tillslut när du kommer hem är din unge och fru fast i ett totalt jävla krig hade jag hoppats att UD kom till din undsättning med.

Jag vet inte hur mycket dom kan göra... men jag hoppas dom gör allt för att hjälpa dig om den situationen skulle inträffa för dig med.

Ja, just det. Hjälplöshet. Det måste ju vara det enda rimliga ordet att använda när folk bokstavligen gräver sina barn ur rasmassor med bara händerna, försöker hålla igång provisoriska sjukhus utan el och springer runt i en öken för att undkomma bomber.

Och för att inte tala om den 7 oktober. Det där terrorrådet visade ju verkligen på inlärd hjälplöshet. Eller hur var det nu? När hjälplösa människor plötsligt slår tillbaka – då är de inte längre hjälplösa utan “barbarer”, “djur”, “terrorister”. Samma individer, samma plats, bara olika narrativ beroende på om de ligger i ruiner eller reser sig.

Så vad är det ni vill ha, egentligen? Att de ska sitta tysta och dö lydigt, eller att de ska agera “självständigt” – men bara om det sker på villkor som passar svensk moralpanik och geopolitisk bekvämlighet?

Eller vänta… vill ni bara ha en ursäkt att slippa känna nåt alls?

Du har rätt. Jag förstår att många vill hämnas på väst, och de är helt berättigade.

Du drar inte någonstans. Du drar till ett ställe du (sannolikt) påstår dig ha flytt ifrån vilket har lett till uppehållstillstånd och medorgarskap. Du påstod att det rådde fara för ditt liv. Om han kommit som asylsökande och med tanke på att han inte förefaller vara kärnfysiker eller läkare då är det nog det troliga. Ett ställe UD i mer än tio år har avrådit folk från att åka till.

Att åka tillbaka är att säga ”fuck you jävla myndigheter”. Då ska man fan i mig inte ha hjälp. Man ska inte få obegränsat med hjälp överallt till vilket pris som helst för att Sverige varit dumma nog att ge honom medborgarskap. Hur många miljoner mer vill du lägga på honom?

Han visste ju att han skulle gifta sig. Hur mycket har han hängt där?

Han åkte ju inte till Spanien och drabbades av en störtflod. Han åkte till något han inte borde åkt till. Varför ska jag betala för det?


Sen tycker du dessutom, att denna man som bara gett fingret åt myndigheternas råd, hyrt ut olovligen och saknar pengar ska belönas med att slippa försörjningskravet som gäller alla andra svenskar som vill plocka hit en utomeuropeisk partner. Alltså han ska dessutom belönas!

Du är ju helt störd. Du vill belöna honom för att han ljuger och skiter i myndigheternas råd .

Fattar du hur mycket han redan kostat? Vilka tror du skulle betala hans bostad och hans familj uppehälle om de kommer? Tips- skattebetalarna. Nu betalar vi åtminstone bara för honom.

Han gav ett jävla finger åt Sverige när han sket i råden. Dessutom är det ganska magstarkt att vilja bli räddad, igen, från landet han sannolikt sökt asyl från.

Så du tycker att en man som medvetet ger fingret till myndigheterna,(fuck you jävla UD) sen ska a) räddas av samma UD b) dessutom, som lite plåster på såren, inte behöver uppfylla samma krav som Johan som blev kär i Thailand och nu förtvivlat söker ett fast jobb för att uppfylla kraven och ömt vårdar sitt förstahandskontrakt som om det vore guld. Han ska minsann uppfylla kraven, men ger man fingret åt UD ska soc glatt ställa upp med en ny lägenhet och förstahandskontrakt i Gbg, ge honom lite extra pengar och flyga ut hans familj för Gud vet hur mycket. Ska du inte ge honom en villa, tre bilar och en mille om året också? Är det något du inte vill ge denna man? Gäller denna generositet alla palestinier, alla dom skiter i rekommendationer, alla som hyr ut olovligen eller ska alla allt? Betalat av vem?

Nej, faktiskt inte. Jag tänkte att vi börjar lite försiktigt: kanske bara en rödgul varningsskylt på hans rygg där det står “inte lika mycket värd som Johan från Tranås”? Det verkar ändå vara det viktigaste – att kunna särskilja folk på ett så effektivt sätt som möjligt så vi vet exakt när empatin ska sluta gälla.

Och vad gäller det där med “fingret åt UD”: jag måste ha missat det kapitlet i Utlänningslagen där lojalitet mot reseavrådan blir en moralisk skuldpost. Var det före eller efter paragrafen om att alla som åker till farliga platser för att träffa sin familj automatiskt avsäger sig mänskliga rättigheter?

Men låt mig försöka förstå logiken här:
– Åker man till Gaza = idiot.
– Gifter man sig där = provokation.
– Får man barn = belastning.
– Vill man rädda dem från att dö i ett krig = snyltare.
Men om man istället hette Glenn, träffade Nong vid en bar i Pattaya, fick två barn, och nu sliter på Bemannia för att klara försörjningskravet – då är man en vardagshjälte.

Jag förstår verkligen varför vissa tycker det är enklare att se människor som siffror i ett Excelark. Det är så mycket mer överskådligt än att behöva förhålla sig till saker som krig, förtvivlan, kärlek eller ansvar. Och framför allt slipper man känna något. Det är säkert jätteskönt.

Så nej, jag vill inte ge honom tre bilar och en mille. Jag vill bara att vi minns att vi är människor innan vi blir skattebetalare, forumanvändare eller UD:s efterkloka fotfolk.

Finns det inget krav på försörjningsplikt om man vill ta hit sin familj?! Sorgligt att han inte tänkte efter innan! Hyr man ut, fastän man inte får, så blir det konsekvenser.

[quote=KlasLund|91953777]
Nej, faktiskt inte. Jag tänkte att vi börjar lite försiktigt: kanske bara en rödgul varningsskylt på hans rygg där det står “inte lika mycket värd som Johan från Tranås”? Det verkar ändå vara det viktigaste – att kunna särskilja folk på ett så effektivt sätt som möjligt så vi vet exakt när empatin ska sluta gälla.

Och vad gäller det där med “fingret åt UD”: jag måste ha missat det kapitlet i Utlänningslagen där lojalitet mot reseavrådan blir en moralisk skuldpost. Var det före eller efter paragrafen om att alla som åker till farliga platser för att träffa sin familj automatiskt avsäger sig mänskliga rättigheter?

Men låt mig försöka förstå logiken här:
– Åker man till Gaza = idiot.
– Gifter man sig där = provokation.
– Får man barn = belastning.
– Vill man rädda dem från att dö i ett krig = snyltare.
Men om man istället hette Glenn, träffade Nong vid en bar i Pattaya, fick två barn, och nu sliter på Bemannia för att klara försörjningskravet – då är man en vardagshjälte.

Jag förstår verkligen varför vissa tycker det är enklare att se människor som siffror i ett Excelark. Det är så mycket mer överskådligt än att behöva förhålla sig till saker som krig, förtvivlan, kärlek eller ansvar. Och framför allt slipper man känna något. Det är säkert jätteskönt.

Så nej, jag vill inte ge honom tre bilar och en mille. Jag vill bara att vi minns att vi är människor innan vi blir skattebetalare, forumanvändare eller UD:s efterkloka fotfolk.
[/


Först. Han åkte dit för att skaffa en familj. Inte rädda en.Åkte till landet han sannolikt ”flytt” ifrån. Då är frågan - ljög han?


Men du tycker vissa är uppenbarligen mer värda än andra. För han ska slippa försörjningskravet till skillnad från andra. Eller ska vi helt skippa det? Ålderskrav också?

Om inte, vill att du berättar varför just han ska slippa försörjningskravet framför Johan. Du sätter t o m honom, över Johan. Eftersom han enligt dig vare sig behöver bostad eller pengar.

Får jag och alla andra som vill slippa betala skatt? För du verkar tycka att inte följa myndigheternas regler ska vara utan konsekvenser. En reseavrådan är inget värt. Vi ska gärna lägga ner hundratals miljoner på att hämta hem honom och sen ge honom bostad och försörjning. Eller ska de bo på gatan? Vem ska betala för hela kalaset?

Sen undrar jag om du menar att alla ska kunna strunta i saker och belönas på samma sätt som du vill ge honom fördel före Johan.

Om jag struntar i att betala skatt- får jag en mille som belöning då? Det är lite samma anda och samma tänkesätt. Missköt dig och få något..


I slutändan är det de låga förväntningarnas diskriminering. I stället för att likställa honom med Johan och ställa samma krav på båda så daltar du och köper hans offermentalitet. Fenomenet är välkänt och kallas för ”de låga förväntningarnas diskriminering” på svenska. Du förefaller inte ens förvänta dig att han kan ta ansvar för sitt hopplösa beteende.

https://pacificlegal.org/what-is-the...-expectations/