Nej, militärer har inte tillgång til batterier med "högre effekt" än vi andra. Det låter inte på TS och en hel del av svaren som om saker som "effekt", "energi", effekttäthet och energitäthet är förstådda riktigt.
Drönarbatterier är någon form av lijon och dessa batterier, beroende på komposition¹, har främst hög effekttäthet framför hög energitäthet. Om du behöver en rotordrönare som hela tiden bär sin egna vikt så behövs ett batteri som kan leverera hög effekt och det styr över hur mycket energi batteriet kan lagra (man behöver ett lyft/dragförhållande >1). På en vingdrönare, dvs en enklare kryssningsrobot eller loiterrobot, så kanske räckvidd är viktigare och lyft/dragförhållandet är <1, varpå man hellre har ett batteri med hög energitäthet men har inte samma krav på effekttäthet.
Batterier lagrar elektrokemisk energi och det finns praktiska gränser för detta och vi ligger med avseende på t.ex. litiumbatterier ganska nära det teoretiska maximum, och det gör vi tack vare massiva satsningar och produktion av batterier av specifika typer. Det är därför närmast uteslutet att något "skunk works" har tagit fram batterier som har högre energimängd eller effektdensitet än vad som finns kommersiellt.
Tvärt om, eftersom många drönare idag de facto är ammunition och har mycket låg överlevnad, så att ett uppdrag ses som en engångsgrej, så vill man ha så billiga skräpbatterier som möjligt. Batterierna har därför troligtvis stora likheter med batterier för engångsvapes (fast annan formfaktor med prismatiska påsceller). Batterierna i vapes är faktiskt laddbara och det är ett stort slöseri på typiskt mänskligt vis att använda engångvapes. Men de är så billiga och behöver stor effekttäthet och kan inte ersättas med "billigare primärceller" därför att det inte finns några. Däremot kan man göra batterier av utomordentligt låg kvalité, där förmågan för cykling (urladdning/laddning) är eftersatt eller inget man bryr sig om. Resultatet är ett batteri som är billigt, kan ge enorm effekt, men som inte har teoretisk maxkapacitet i fråga om Ah/Wh och där att de är laddbara bara är en bieffekt man inte bryr sig om.
I helt andra militära applikationer behövs batterier av annan konstruktion där saker som hylltid måste maximeras. Det finns fullt av saker som torpeder och MANPADS och ammunition som har riktig gammal och intressant batteriteknik som inte på långa vägar är "bättre" än kommersiella saker. Man väljer teknik för att den är beprövad och för att den har en lång livslängd. En LV-robot kanske tillverkas ett år, och kommer användas 30 år efter det. Batteriet får inte vara "slut" då. Det behövs alltså något med enorm hylltid. Som vissa primärlitium, silveroxidbatterier eller flow-batterier där elektrolyten är separat och behöver aktiveras, men har väldigt lång hållbarhetstid. Ett batteri av denna typ är zink-luft, som används A) i en del robotar och när de aktiveras ger de ström i en kort tid, kanske bara minuter och B) hörapparater. Diverse NiFe-kemier finns också och dessa batterier är "urusla" i många kommersiella applikationer men är stryktåliga och har lång livslängd. Silveroxid, zinkluft, LiSOCl2, NiFe, NiCad, Li, etc är batterier som har militära tillämpningar idag och även i framtiden, men som antingen anses onödiga eller föråldrade eller bara dåliga för normal kommersiell användning. De kan dock användas som nödström i större installationer (NiFe är en 1800-talsteknik som faktiskt gifter sig fint med stora solcellsanläggningar och är säkrare än Lijon, håller längre, har inte alls samma brandfara, men som kostar ganska mycket, laddar ur sig snabbt och är nästan lika stora och tunga som blybatterier).
1) Det finns massor med subkemier av litiumbatterier, som kobolt, LiFePO4, mangan, diverse primära celler med svaveldioxid, tionylklorid, osv, osv. Kännetecknande är att det finns batterier med väldigt hög energitäthet ("kapacitet") men låg effektdensitet (de räcker länge men kan inte ge mycket ström stötvid) såväl som batterier med enorm effekttäthet men med mindre energidensitet (dvs kan ge enormt med ström men har lägre kapacitet), som LiFePO4 och även klassiska blybatterier (de senare är dock odugliga i drönare p.g.a. väldigt låg gravimetrisk effekttäthet (dvs de väger lika mycket som din mamma).
Drönarbatterier är någon form av lijon och dessa batterier, beroende på komposition¹, har främst hög effekttäthet framför hög energitäthet. Om du behöver en rotordrönare som hela tiden bär sin egna vikt så behövs ett batteri som kan leverera hög effekt och det styr över hur mycket energi batteriet kan lagra (man behöver ett lyft/dragförhållande >1). På en vingdrönare, dvs en enklare kryssningsrobot eller loiterrobot, så kanske räckvidd är viktigare och lyft/dragförhållandet är <1, varpå man hellre har ett batteri med hög energitäthet men har inte samma krav på effekttäthet.
Batterier lagrar elektrokemisk energi och det finns praktiska gränser för detta och vi ligger med avseende på t.ex. litiumbatterier ganska nära det teoretiska maximum, och det gör vi tack vare massiva satsningar och produktion av batterier av specifika typer. Det är därför närmast uteslutet att något "skunk works" har tagit fram batterier som har högre energimängd eller effektdensitet än vad som finns kommersiellt.
Tvärt om, eftersom många drönare idag de facto är ammunition och har mycket låg överlevnad, så att ett uppdrag ses som en engångsgrej, så vill man ha så billiga skräpbatterier som möjligt. Batterierna har därför troligtvis stora likheter med batterier för engångsvapes (fast annan formfaktor med prismatiska påsceller). Batterierna i vapes är faktiskt laddbara och det är ett stort slöseri på typiskt mänskligt vis att använda engångvapes. Men de är så billiga och behöver stor effekttäthet och kan inte ersättas med "billigare primärceller" därför att det inte finns några. Däremot kan man göra batterier av utomordentligt låg kvalité, där förmågan för cykling (urladdning/laddning) är eftersatt eller inget man bryr sig om. Resultatet är ett batteri som är billigt, kan ge enorm effekt, men som inte har teoretisk maxkapacitet i fråga om Ah/Wh och där att de är laddbara bara är en bieffekt man inte bryr sig om.
I helt andra militära applikationer behövs batterier av annan konstruktion där saker som hylltid måste maximeras. Det finns fullt av saker som torpeder och MANPADS och ammunition som har riktig gammal och intressant batteriteknik som inte på långa vägar är "bättre" än kommersiella saker. Man väljer teknik för att den är beprövad och för att den har en lång livslängd. En LV-robot kanske tillverkas ett år, och kommer användas 30 år efter det. Batteriet får inte vara "slut" då. Det behövs alltså något med enorm hylltid. Som vissa primärlitium, silveroxidbatterier eller flow-batterier där elektrolyten är separat och behöver aktiveras, men har väldigt lång hållbarhetstid. Ett batteri av denna typ är zink-luft, som används A) i en del robotar och när de aktiveras ger de ström i en kort tid, kanske bara minuter och B) hörapparater. Diverse NiFe-kemier finns också och dessa batterier är "urusla" i många kommersiella applikationer men är stryktåliga och har lång livslängd. Silveroxid, zinkluft, LiSOCl2, NiFe, NiCad, Li, etc är batterier som har militära tillämpningar idag och även i framtiden, men som antingen anses onödiga eller föråldrade eller bara dåliga för normal kommersiell användning. De kan dock användas som nödström i större installationer (NiFe är en 1800-talsteknik som faktiskt gifter sig fint med stora solcellsanläggningar och är säkrare än Lijon, håller längre, har inte alls samma brandfara, men som kostar ganska mycket, laddar ur sig snabbt och är nästan lika stora och tunga som blybatterier).
1) Det finns massor med subkemier av litiumbatterier, som kobolt, LiFePO4, mangan, diverse primära celler med svaveldioxid, tionylklorid, osv, osv. Kännetecknande är att det finns batterier med väldigt hög energitäthet ("kapacitet") men låg effektdensitet (de räcker länge men kan inte ge mycket ström stötvid) såväl som batterier med enorm effekttäthet men med mindre energidensitet (dvs kan ge enormt med ström men har lägre kapacitet), som LiFePO4 och även klassiska blybatterier (de senare är dock odugliga i drönare p.g.a. väldigt låg gravimetrisk effekttäthet (dvs de väger lika mycket som din mamma).
__________________
Senast redigerad av DjILY 2025-05-21 kl. 23:17.
Senast redigerad av DjILY 2025-05-21 kl. 23:17.