Använder militären batteri teknik med större effekt?

Nej, militärer har inte tillgång til batterier med "högre effekt" än vi andra. Det låter inte på TS och en hel del av svaren som om saker som "effekt", "energi", effekttäthet och energitäthet är förstådda riktigt.

Drönarbatterier är någon form av lijon och dessa batterier, beroende på komposition¹, har främst hög effekttäthet framför hög energitäthet. Om du behöver en rotordrönare som hela tiden bär sin egna vikt så behövs ett batteri som kan leverera hög effekt och det styr över hur mycket energi batteriet kan lagra (man behöver ett lyft/dragförhållande >1). På en vingdrönare, dvs en enklare kryssningsrobot eller loiterrobot, så kanske räckvidd är viktigare och lyft/dragförhållandet är <1, varpå man hellre har ett batteri med hög energitäthet men har inte samma krav på effekttäthet.

Batterier lagrar elektrokemisk energi och det finns praktiska gränser för detta och vi ligger med avseende på t.ex. litiumbatterier ganska nära det teoretiska maximum, och det gör vi tack vare massiva satsningar och produktion av batterier av specifika typer. Det är därför närmast uteslutet att något "skunk works" har tagit fram batterier som har högre energimängd eller effektdensitet än vad som finns kommersiellt.

Tvärt om, eftersom många drönare idag de facto är ammunition och har mycket låg överlevnad, så att ett uppdrag ses som en engångsgrej, så vill man ha så billiga skräpbatterier som möjligt. Batterierna har därför troligtvis stora likheter med batterier för engångsvapes (fast annan formfaktor med prismatiska påsceller). Batterierna i vapes är faktiskt laddbara och det är ett stort slöseri på typiskt mänskligt vis att använda engångvapes. Men de är så billiga och behöver stor effekttäthet och kan inte ersättas med "billigare primärceller" därför att det inte finns några. Däremot kan man göra batterier av utomordentligt låg kvalité, där förmågan för cykling (urladdning/laddning) är eftersatt eller inget man bryr sig om. Resultatet är ett batteri som är billigt, kan ge enorm effekt, men som inte har teoretisk maxkapacitet i fråga om Ah/Wh och där att de är laddbara bara är en bieffekt man inte bryr sig om.

I helt andra militära applikationer behövs batterier av annan konstruktion där saker som hylltid måste maximeras. Det finns fullt av saker som torpeder och MANPADS och ammunition som har riktig gammal och intressant batteriteknik som inte på långa vägar är "bättre" än kommersiella saker. Man väljer teknik för att den är beprövad och för att den har en lång livslängd. En LV-robot kanske tillverkas ett år, och kommer användas 30 år efter det. Batteriet får inte vara "slut" då. Det behövs alltså något med enorm hylltid. Som vissa primärlitium, silveroxidbatterier eller flow-batterier där elektrolyten är separat och behöver aktiveras, men har väldigt lång hållbarhetstid. Ett batteri av denna typ är zink-luft, som används A) i en del robotar och när de aktiveras ger de ström i en kort tid, kanske bara minuter och B) hörapparater. Diverse NiFe-kemier finns också och dessa batterier är "urusla" i många kommersiella applikationer men är stryktåliga och har lång livslängd. Silveroxid, zinkluft, LiSOCl2, NiFe, NiCad, Li, etc är batterier som har militära tillämpningar idag och även i framtiden, men som antingen anses onödiga eller föråldrade eller bara dåliga för normal kommersiell användning. De kan dock användas som nödström i större installationer (NiFe är en 1800-talsteknik som faktiskt gifter sig fint med stora solcellsanläggningar och är säkrare än Lijon, håller längre, har inte alls samma brandfara, men som kostar ganska mycket, laddar ur sig snabbt och är nästan lika stora och tunga som blybatterier).

1) Det finns massor med subkemier av litiumbatterier, som kobolt, LiFePO4, mangan, diverse primära celler med svaveldioxid, tionylklorid, osv, osv. Kännetecknande är att det finns batterier med väldigt hög energitäthet ("kapacitet") men låg effektdensitet (de räcker länge men kan inte ge mycket ström stötvid) såväl som batterier med enorm effekttäthet men med mindre energidensitet (dvs kan ge enormt med ström men har lägre kapacitet), som LiFePO4 och även klassiska blybatterier (de senare är dock odugliga i drönare p.g.a. väldigt låg gravimetrisk effekttäthet (dvs de väger lika mycket som din mamma).

Laddbara Lithiumkemier är inte lämpande för militärt bruk i engångsartiklar som antitankrobotar ala nlaw o annat som bomber då dom tappar all avigningskapacitet i kyla.

Lithiumengångskemier som lithium iron disulfid som används i Energizers engångs R6 batterier funkar med till -40 och kan lagras minst 10 år

Laddbart är helt sekundärt till hylltid i dylika fall. Somliga kemier är laddbara, andra inte. Det är normalt inte en egenskap man bryr sig om, men det finns flertalet laddbara litiumkemier som tål kyla utmärkt (LTO exempelvis, låg energidensitet, hög effekttäthet och stor köldtålighet).

Det finns inget sådant som ett "militärt batteri" som täcker alla användningsområden som sagt, utan vald kemi beror på användningen. Drönare har laddbara batterier av ganska konventionell li-jontyp, men laddbarheten är många gånger bara en bieffekt man inte bryr sig om p.g.a. att detta är batteritypen att välja för den effektdensitet som behövs, speciellt med avseende på vikten. Robotar som NLAW, MANPADS och LV-robotar har givetvis helt andra typer av batterier (FIM-92 Stinger har ju notabelt ett termiskt molten-metalbatteri och ett laddbart batteri för IFF-funktioner och systemet har fått en del skit genom åren p.g.a. dålig hylltid) och torpeder brukar kunna ha en hel del exotiska kemier. Det är helt enkelt en balansgång mellan vilken hylltid/underhållsbehov man vill ha och vilken effekt man behöver under bruk, samt hur länge. Batterier med luftkemier eller med separat oxidationsmedel (zink-luft, li-luft och i viss mån silveroxid) kan ha många decenniers hylltid, men ger bara ström under några minuter när de aktiveras.

En anledning till att inte använda laddbara litiumbatterier i en PV-robot är helt enkelt att det är ett dåligt val i den applikationen.

Jupp. 30 år rentav är möjligt. Men de har lite för låg effektdensitet för att användas där det behövs mycket ström (även om de är bättre än alkaliska eller brunsten) och för låg kapacitet om man vill maximera denna (då är tionylklorid lämpligt, förr vanligt även i kommersiella sammanhang som brandvarnare och CMOS-batteri i datorer men utfasade p.g.a att det är ett tämligen otrevligt ämne och precursor till ännu otrevligare ämnen). Många vapen som har lång hylltid och sedan ska användas en gång, har batterier som på något vis aktiveras vid avfyrningen, dvs deras hylltid är mycket lång och det finns ingen självurladdning, men har det en gång aktiverats så måste det ersättas. Inte sällan är det batterikemins termiska egenskaper som också bestämmer temperaturen, så de fungerar bra i kyla. LiFeS2 (dvs dessa Energizers AA Lithium exempelvis) vet jag inte om det används i militära sammanhang, men det är fullt tänkbart. Ibland är det reproducerbarhet som är väsentligt snarare en kapacitet eller effektdensitet också, dvs man tar ett "nytt batteri varje gång" och behöver en minsta garanterad körtid. Det är därför som t.ex. sjukvården kan stoppa in ett nytt "helt vanligt" batteri i någon mätare varje gång, trots att det skulle räcka till tiotals mätningar och det är också därför som många batteritillverkare har "industriceller" man kan köpa även av primärbatterier. De är ofta exakt samma sak som deras vanliga, bara binnade med högre kvalitetskrav.

Långdistansdrönarna är inte batteridrivna begriper du väl?
Herregud... facepalm...
Har precis fått undervisa nåt miffo om att man inte får bestämma momsen själv...

Javisst ja, hjärnsläpp, klart de kör med ved!

Enda skillnaden när det gäller batteritekniken är att militären köper inte billigast möjliga utan lägger glatt 2000 kr på ett batteri medan vi vanliga konsumenter väldigt ogärna går över 500 kr.

Det gör helt enkelt att kvaliteten skiljer sig.

Du kan också köpa batterier med högre kvalitet, men svårigheten är väl kanske att hitta kvalitetsprodukten till ett bra pris och inte bara ett billig batteri med lite lyxigare hölje som de skamligt lagt ett högt pris på.

Energizers AA R6 är standard för elitensmäns ficklampor o annat där funktion i kyla är keyforsucess.

Alkaliska o ladbara nimihi/lithium tappar all förmåga o lämna ström

Annars mycket Duracell om det är varmare än +5

Industriceller som Duracell Industrial är samma som vanliga men kommer i större lådor faktiskt typ 100pack

Jag har 80 4pack Energizer Lithium AA köldförvarade.

Typ valutareserv i värde och håller lagring min minlivstid

Nej. Som sagt, det finns inget "militärt batteri" utan militären använder precis som alla andra en uppsjö av olika batterier för olika saker. Det är höggradigt applikationsstyrt givetvis. LV-robot, torped eller liknande? Lång hylltid är kravet. Sedan bestämmer nödvändig effekt. Det är inte helt lätt att veta vad TS tänker sig för batterier för att "driva radar eller ladda drönare" men det verkar som två helt skilda applikationer. De FPV-drönare vi ser i Ukraina använder "vanliga" drönarbatterier (prismatiska 6S lipo) av kemier som medger hög effekttäthet framför allt. Då dessa drönare flyger ett till få uppdrag är det väsentliga att de är billiga och man bryr sig inte så mycket om "kvalité" eller cykelliv. De är i all essens samma typ av batterikemier som i vapes, antagligen snarare förbilligade än fördyrade och kvalitétshöjda, därför att det helt enkelt går åt så fruktansvärt många. Saker som kvalité, enhetlighet, hylltid osv är föga väsentligt. För andra system kan hylltid vara allt, men ofta kommer effektdensitet (snarare än energidensitet) in som ett krav, därför att systemen ska köra för fullt en kort tid innan de gjort sitt. För fordon gäller förstås andra parametrar, men än så länge finns väl få elektriska fordon ute på förband. Här kan det mycket väl tänkas att batterierna blir dyra med hårda kvalitétskrav och speciell milspec. Främst kanske på avseende på temperatur där både höga och låga temperaturer ska tålas och tolereras.

Men det går inte generellt att tala om "militära batterier" som en separat grej som är dyrare med högre kvalité än konsumentmotsvarigheter. Ofta finns inga konsumentmotsvarigheter alls, därför att tekniken är oanvändbar eller skulle te sig gammalmodig som NiFe eller NiCad. Talar vi rymdbaserade saker så har vi ytterligare en radda med knepiga eller exotiska kemier som NiH2-batterier som kan ha löjligt stor cykeltålighet men inte speciellt praktiska för annat, och man hittar varianter på metall-luft-batterier eller flowbatterier och bränsleceller i saker som torpeder och jaktplan och bomber. Dessa måste inte vara dyra, de är bara väldigt speciella för en viss tillämpning (men i praktiken är de förstås dyra p.g.a. relativt småskalig produktion). Även blybatterier, trots att de (likt NiFe) är 1800-talstekniker där de sista fundamentala framstegen gjordes på 70-talet har så klart sin tillämpning, liksom NiCad. NiCad är ute från konsumentmarknaden sedan länge och har lägre kapacitet än NiMH, men är mer stryktåliga, har längre livslängd och (innan NiMH2 blev en grej) lägre självurladdning och något högre effektdensitet, samt klarar generellt låga temperaturer bättre än NiMH. Dessa är dyra idag för konsumenter (miljöavgifter p.g.a. kadmium) och ett sämre alternativ än lijon för verktyg o.dyl men tillverkas fortfarande då det finns ett stort legacybehov. Militära kravspecar kan ha en tröghet i sig (många känner väl till storyn bakom varför Fluke fortfarande gör icke-TRMS-varianter av deras multimetrar), och kontrakt kan löpa på lång tid och att ändra kan vara dyrt i sig.

Självklart kan militären slänga mer pengar för samma sak än vi andra på saker, och gör så ofta, men jag tror inte man kan generalisera kring just batterier. Dels finns det så många typer, dels så många tillämpningar och när det gäller vad som faktisk sker i kriget i Ukraina är ju att det går åt drönare utav bara helvete och även om det idag finns en militär anpassning och produktion av dessa, så finns det inte möjligheter att slänga extra pengar på något lyxbatteri utan det är faktiskt mer eller mindre engångvapes-batterier (inte riktigt, jag talar om batterikemin inte om formfaktorn). Asbilliga, inte speciellt bra för "generella saker" men deras livsuppgift är att leverera tokhöga effekter några minuter innan det är färdigt. Ingen bryr sig nog speciellt om hylltid, cykelliv, kvalité eller reproducerbarhet här. Batteriet får gärna hjälpa till att brinna i målet också...

Mer eller mindre som jag också tänker. Du lyfter dock fram en intressant aspekt och det är engångstänkandet som kommer med drönarna. Att man tillverkar en drönare som kanske är aktiv i 10-15 min sedan är den förbrukad. Detta gör att man har inte behov av att kunna ladda upp batteriet, så det förenklar nog batteriets tillverkning och egenskaper.

I längden blir det också väldigt specialiserade batterier i takt med att man hittar hur teknologin ska användas och kombineras.

Inte el och inte ved, vad kan det då vara som driver en drönare hundra mil med vapenlast?

Min gissning är helt vanlig 95-oktanig bensin, med ett par procent olja för smörj.

Nu var det bara exempel jag kom med. Drönare för jag kan tänka mig att exempelvis bevakning kommer skötas mera av drönare framöver. Alltså laddbara och automatiserade.

Mobil radar är alltid eftertraktat så det var också ett exempel. Tidigare fanns de på lastbilar.

Det är helt fritt tänkande vad man kan tänkas använda det till med det är militära produkter baserad på mobil ellagring jag är ute efter.

Det mesta som finns idag används uppenbarligen civilt så det måste finnas hur mycket som helst för militärt bruk. Det är kommunikationsapparatur som skall laddas osv och det skall givetvis kunna göra efter att elnätet slagits ut.

Drönarburen radar behöver nog inte vara så långt bort.
Det borde vara relativt lätt att ersätta antennmasten med en drönare som får el och kommunikation genom en kanske 50 meter lång kabel. Då skulle en bilburen radar kunna skickas upp på väldigt hög höjd, jämfört med en bilburen mast, ganska snabbt eftersom man inte behöver tänka så mycket på hur själva fordonet är parkerat. Enklast blir det nog med en ej roterande antenn (AESA).