Vad är pluralis av "oro"?

I slutändan ställs du inför problemet att försöka tillämpa en pluralform, det vill säga flera "oro", på ett ord som ursprungligen saknar en pluralform i det svenska språket. Böjningar blir därmed inte strikt grammatiska utan istället beroende av kontexten. Det är sammanhanget där ordet "oro" används som avgör om det ska tolkas som singular eller plural. En direkt pluralform av ordet, som en självständig böjning, fungerar därför varken språkligt eller meningsmässigt.

Uttryck som "olika saker", "många orosmoment" eller "oroskänslor" kan användas för att representera pluralitet i kontext. Men om du försöker hårdra det till en rent lingvistisk, ordagrann singularböjning av ordet "oro", blir det omöjligt.

Detta, för att återkoppla till mitt tidigare resonemang, är en reflektion av den faktiska naturen hos känslan "oro". I konkret bemärkelse existerar oro inte i pluralform. Den kan endast existera och uttryckas som ett singularistillstånd. Den lingvistiska utmaningen att definiera denna singulara känsla i pluralform är därför en naturlig följd av en missuppfattning eller illusion som antyder att känslan "oro" i konkret bemärkelse kan manifestera sig i olika former, vilket i sin tur ger upphov till frågan om dess pluralitet.

Med detta sagt innebär det inte att det saknas olika objekt för oro. Det är snarare i denna dynamik, där oron riktas mot olika objekt, som pluraliteten framträder. Dock bör dessa objekt inte misstas för olika manifestationer av själva tillståndet "oro". Istället bör de betraktas som orons föremål – dess uttrycksformer. Oro är beroende av dessa objekt för att kunna manifesteras. Med andra ord: utan något objekt för oro, existerar ingen oro.