Min kompis blev av med sina barn till socialtjänsten.

Har du inte tänkt på att det borde rimligtvis vara DOMSTOLEN som granskar detta självmant utan anmodan från ombuden?





Ja men domstolen granskar sällan innehållet i journalerna särskilt noggrant. Systemet bygger på att föräldrarna måste göra domstolens jobb och bevisa sin oskuld. Omvänd bevisbörda skulle man kunna kalla det utan att överdriva.

Socialtjänsten behöver bara presentera en kavalkad av anklagelser och föräldrarna måste dubbelkolla precis allt som påstås för att ha en rimlig chans att ens kunna försvara sig i en förhandling i domstol. Och då pratar vi inte bara att granska alla journaler, utan också kontakta socialtjänstens alla vittnen och stämma av med dem om det som påståtts i socialtjänstens journaler och beslutsunderlag stämmer överens med vad de faktiskt sagt, vilket det ofta inte gör.

Vad är det för ombud du pratar om? Både barn och föräldrar har rätt att få ut alla journalanteckningar från socialtjänsten så fort de ber om det. Och socialtjänsten har givetvis tillgång till sina egna journalanteckningar. Så alla sidor har redan tillgång till journalanteckningarna. Det är ingenting som domstolen behöver godkänna.


Jag antar att du har sett en LVU-förhandlingar någon gång eller åtminstone läst ett par domar i några LVU-fall. I sådana fall vet du att LVU-förhandlingen nästan alltid handlar om någon variant av ord-står-mot-ord mellan föräldrarna/barnet och socialtjänsten. I samtliga dessa fall hade det varit ganska praktiskt om rätten hade kunnat titta på journalanteckningarna för att få en bättre bild av vad som har hänt. Både socialtjänsten och familjen vinklar givetvis sina inlagor till rätten, men journalanteckningar kan av praktiska skäl inte vinklas på samma sätt. De skulle alltså kunna fylla en funktion. Men jag har aldrig hört talas om en förvaltningsrätt som faktiskt sysslar med sådant. Antagligen för att de egentligen inte bryr sig om vad som är sant eller falskt, bra eller dåligt, utan mer ägnar sig åt formalia.

Det är uppenbart att det finns en ganska stor kunskapslucka här. Jag tror tom KS klarar av att förklara läget för dig så jag lämnar över ansvaret till honom, eller någon annan som känner sig manad.

Den som har mest möjlighet att vinkla information är den som sitter på mest information och det är ALLTID socialtjänsten som har det. De behöver inte lämna ut allt, utan kan maska delar som skulle kunna användas som bevis av biologiska föräldrarna, eller inte lämna ut några journaler alls och bara hänvisa till sekretess med någon luddig motivering.

Då hamnar föräldrarna i nästa process som kan ta flera månader och får överklaga och överklaga.

Kolla bara på fallet Adam i UG hur socialtjänsten gjorde och gömde viktigt bevismaterial för pappan och sonen. Det är inte första gången det händer att soc missbrukar sekretesslagstiftningen för att till varje pris skydda sitt narrativ. Och det är inte så konstigt, eftersom de inte har något som helst att förlora på att göra så.

Var ligger luckan? Förnekar du att parterna i en rättegång företräds av ombud? Eller förnekar du att ombuden kan be sina klienter begära ut journalanteckningar? Du får gärna känna dig manad att förklara vad du menar.

Nej, man får inte bara ut journalanteckningar, det stämmer. Att få tillgång till journalanteckningar är en process i sig, och i många fall får föräldern inte ut allt som begärs. Visst kan en förälder själv begära ut handlingar utan sitt ombud, men det förutsätter att man som förälder känner till sina rättigheter. Socialtjänsten informerar sällan om denna möjlighet, och det krävs ofta en god förståelse för förvaltningsrätt för att ha en rimlig chans att hävda sin rätt i en domstolsförhandling, inte minst när man står mot en erfaren myndighet med övertag i både resurser, information och juridisk kompetens (kommunjurist finns att tillgå).

Nej, sossarna tar inte barn från sina föräldrar utan anledning. Det är socialtjänsten som gör en utredning, och nej, det räcker inte med en orosanmälan. Utredningen är grundlig. Tog dom barnen så är det inget snack.

Så som du skriver så skulle jag inte bli förvånad över om du är både lågutbildad och bidragstagare. Du bör isåfall vara glad att du bor i ett socialistiskt samhälle.

Du har alldeles för hög tro på samhällets förträfflighet hör jag. Nej jag är inte glad att bo i ett socialistiskt samhälle någonstans.

LVU-lagen har dock inte med sossarna och socialism att göra. Det är en lag som samtliga etablerade politiska partier verkar stå bakom. Snarare är det väl moderaterna som är farliga i denna fråga som verkar vilja utöka tjänstemännens makt och tvångsomhänderta ännu fler barn på rent godtycke.

I socialnämnderna sitter företrädare för samtliga politiska partier och håller i princip alltid med tjänstemännen på soc oavsett vad de kommer med för anledningar till varför ett barn behöver tvångsomhändertas.

Men eftersom den genomsnittliga socialsekreteraren verkar vara extremvänster (och har förutfattade och stereotypa uppfattningar om män) är det förstås ett mycket allvarligt demokratiskt hot och problem. inte minst eftersom förtroendet för dessa galningar till tjänstemän återfinns både till höger och vänster på den politiska skalan.

Tack för klargörande och tyvärr mindre hopp för samhället och rättvisan när makten har hamnat godtyckligt i tjänstemäns händer. Det verkar inte vara något parti som verkligen vill stå upp för en familj i svårigheter utan väljer godtyckligt att ta barnen från deras föräldrar vid mindre problem även, men det finns ju en industri runt det hela också och många som tjänar pengar på detta, så det påverkar ju även. Tyvärr! 🥹

Lyssna på retoriken. Moderaterna är värst i denna fråga och kommer och viftar med desinformationsstämpeln så fort kritiska röster riktas mot socialtjänsten.

Och när det från maktens sida används retorik som "desinformation" mot minsta kritik och en nyanserad debatt inte tåls, så är det oftast så att det är något som inte stämmer.

Så är det tyvärr och folk verkar köpa det rakt igenom. Det har blivit allt för mycket makt till politikerna och tjänstemännen. De har blivit som en övre svärd och kan leva i sin bubbla ganska ostört men kommer allt längre från verkligheten. Då och då kommer det fram någon skandal bara som inte går att tystas ned. Tyvärr har befolkningen tappat det där med kritiskt tänkande och politikerna mycket av sin empatiska förmåga med den befolkning som de är ämnade att tjäna.