Kan man numera riskfritt tömma dödsbon och göra barn arvlösa?

Jag kom över Högsta domstolens avgörande i mål Ö 374-24 från den 22 januari 2025 för ett par månader sedan och jag är lite förvånad över att avgörandet inte verkar ha fått någon större uppmärksamhet. I avgörandet finns ett särskilt yttrande av justitierådet Margareta Brattström där hon kallar rättsläget för "otillfredsställande" vilket normalt är juridiska för "det här är åt helvete".

Domslutet
I korta drag behandlar avgörandet frågan om talerätt för dödsbodelägare i ett dödsbo, det enskilda ärendet behandlade talerätt enligt 3 kapitlet 3 § Ärvdabalken som inbegriper situationen att en efterlevande make före dennes död ger bort gåvor i sådan utsträckning att den först avlidnes arvingar inte får ut det man har rätt till i efterarv.

Avgörandet behandlar även paragraferna 18 kap. 1 b § samt 19 kap. 12 a och 20 a §§ ärvdabalken som tar upp en mer allmän talerätt för dödsbodelägare i situationerna när ingen särskild dödsboförvaltning föreligger (ingen boutredningsman eller testamentsexekutor) samt när det finns boutredningsman eller testamentsexekutor förordnad. Lagtexten är snarlik i dessa situationer.

HD avgörandet behandlar situationen att en boutredningsman är förordnad så jag använder det som exempel men rättsläget skiftar inte i någon relevant del för trådens frågeställningar i de olika situationerna.

19 kap. 12 a § anger att:

Problematiken
Problematiken som uppstår är kravet på att samtliga dödsbodelägare antingen måste vara käranden eller svaranden i en stämningsansökan, det är inte ovanligt att dödsbodelägare inte vill ta den ekonomiska risken en stämningsansökan innebär och därför förhålla sig neutrala. Tidigare rättsläge framgår i förarbetsuttalanden som anges i 14 punkten i HD:s avgörande:


HD konstaterar att uttalandet har kritiserats i doktrin för att vara oförenligt med principerna om rättegången i tvistemål och man kommer fram till (20.) att det inte är möjligt att väcka talan mot en "neutral" dödsbodelägare om det inte finns ett allvarligt menat anspråk mot denne.


HD avvisade den talan som förts av den först avlidnes arvinge.

Såvitt jag kan se det medför avgörandet att en arvinge numera riskerar att förlora hela sitt arv i dödsbon med 3 eller fler dödsbodelägare om någon inte vill delta i en rättsprocess.

Några scenarion:
1. En efterlevande make har 2 miljoner i tillgångar efter sin makes död. Denne ärvde 1 miljon av dessa med fri förfoganderätt. Den avlidne maken har 2 syskon som har rätt till efterarv när efterlevande går bort och har då rätt till hälften av tillgångarna i efterlevandes dödsbo. Den efterlevande har 2 barn från ett tidigare förhållande och väljer att ge bort alla sina tillgångar till ett av dessa.

När efterlevande avlider är dennes 2 barn samt den tidigare avlidnes 2 syskon dödsbodelägare, syskonen vill förstås få ut sitt arv och stämmer barnet som mottagit gåvor och kräver att dessa ska återgå till dödsboet. Det andra syskonet kan då förhindra en prövning oavsett hur självklar utgången är genom att förhålla sig neutral i processen.

2. Syskon 1 har tagit hand om ekonomin till en förälder, denne har två andra syskon. När föräldern avlider framkommer det att syskon 1 har tömt förälderns konton på pengar före dödsfallet (med eller utan tillåtelse). Vill då syskon 2 kräva åter pengarna till dödsboet så förutsätter det att syskon 3 deltar i processen. Har syskon 2 en dålig relation till övriga syskon kanske syskon 3 inte vill delta, syskon 3 kanske inte vill ta den ekonomiska risken eller så ger syskon 1 syskon 3 en summa som "förlikning" så att denne inte vill medverka.

Diskussion
För egen del framstår det som att man numera mycket enkelt och relativt öppet kan tömma ett dödsbo, frånta efterarvingar dess rätt samt frånta bröstarvingar deras laglottsrätt.

Många frågor uppstår, exempelvis:

Tolkar jag avgörandet fel?
Överdriver jag betydelsen av avgörandet då det inte verkar ha fått någon uppmärksamhet?
Finns det någon möjlighet att få sin sak prövad trots att någon dödsbodelägare inte vill medverka?
Kan man angripa problemet straffrättsligt (ex. bedrägeri)?
Är det numera möjligt att runda en bröstarvinges rätt till laglott (även efterlevande make/sambo samt universell testamentstagare är dödsbodelägare som konspirera ihop)?
Ser någon annan fler juridiska möjligheter som öppnas upp genom avgörandet bortsett från de jag redan lyft upp?

Länk till HD:s dom:
https://www.domstol.se/globalassets/filer/domstol/hogstadomstolen/avgoranden/2025/o-374-24.pdf

Så man kan alltså övertala en gamling att man skall bli inskrivet i testamentet och sedan sno allting som går att stjäla. När sedan övriga arvtagare vill dra det hela juridiskt så ställer man sig själv neutral o allt rinner ut i sanden?

Låter suspekt.

Nja, du kan inte själv bestämma att du är neutral utan det krävs att en faktisk neutral dödsbodelägare inte vill vara delaktig i stämningsansökan.

Det handlar alltså om situationer där en dödsbodelägare som man inte kan rikta ett reellt juridiskt krav mot inte vill vara del i stämningsansökan mot någon som har fått mer än den har rätt till. Det gäller även enbart krav för dödsboets räkning inte, egna krav som kan ställas av en dödsbodelägare.

Det är dock rätt lätt juridiskt att skapa en sådan situation om två eller fler av dödsbodelägarna vill det.

I detta fallet finns det arvingar som borde underlätta bodelningen gjord av utsedd advokat.
Han väntar på att alla inblandade parter kommit in med sina yrkanden och faktura från begravningsföretaget.
Man får inte betala för sin egen begravning medans man är i livet som innebär att begravningfirman kan hitta på vika påkomna fantasisummor tills kontot är tömt som sedan skickar fakturan till bouppteckningadvokaten som sedan drar till Syrien som lurar arvingarna på sina rättmätiga delar av arvet.Lösningen vore att få betala begravningen
medans man lever som separeras från bodelningen som förhindrar eventuellt mygel. Eller hur.

Tänkte först att det borde kunna lösas genom att kalla in intervenient enligt 14 kap. 12–13 §§ RB, men insåg att det går ju inte om käromålet faller redan på bristande talerätt. Och dessutom måste en intervenient vara tredje man.

Det enda praktiska sättet jag ser att ta sig ur den här knipan är att påkalla boutredningsman. Men det brukar sluta med att boet töms - inte på grund av några rättsliga landvinningar, utan för att boutredningsmannen tar meterbetalning för att reda ut vem som hade rätt att vända på vilken kudde. Särskilt i dödsbon med infekterade relationer där parterna grälar om petitesser (dvs: de flesta dödsbon med mer än ett syskon).

I övrigt har jag svårt att tolka beslutet på annat sätt än att det numera uppstår allvarliga problem så fort det finns fler än två dödsbodelägare och tvisten gäller ett inbördes anspråk. En enda passiv part räcker för att blockera processen.

Avgörandet gäller tillämpningen av 19 kap. 12 a §, som reglerar situationen där dödsboet förvaltas av boutredningsman och dödsbodelägare vill föra talan för dödsboets räkning men i eget namn, vilket kräver att samtliga dödsbodelägare är icke-neutrala parter. Dödsbodelägare kan ju annars föra talan för egen räkning (se punkten 13 i domen).

Punkten 13 motsägs ju senare vid punkten 18.

Tycker beslutet är väldigt inkonsekvent.

Punkten 18 måste ju syfta på bestämmelsen i 19 kap. 12 a §.

Prop. 1980/81:48 s. 23.

Efter att ha läst Brattströms tillägg och ”Fastigheterna i Heda” verkar det dock även finnas begränsningar i rätten att föra talan för egen räkning. I Fastigheterna i Heda gick kärandens talan ut på att dödsboet skulle tillföras egendom från en av dödsbodelägarna. Övriga dödsbodelägare var ej parter i målet. HD ansåg att talan inte borde ha tagits upp till prövning.

Problemet är ofta att boutredningsmän sällan vill driva en talan mot en av dödsbodelägarna då det medför att dennes opartiskhet kan ifrågasättas, en förlorad tvist kan även innebära ett personligt ansvar för boutredningsmannen.

Så tolkar jag det hela med, vilket förstås innebär stora problem eller möjligheter beroende på hur man ser det. Ett praktiskt problem som uppstår då det kan dröja innan det åtgärdas är att det kan vara fördelaktigt för en dödsbodelägare att försöka att förhala processen så länge det bara går, detta då vissa typer av möjliga tvister saknar preskriptionsfrist och för andra gäller ofta 10 år från rättshandlingen. Avslutas inte dödsboet kan man försöka att vänta in en ev. lagändring.

Helt riktigt, har din rätt till laglott minskats eller kränkts genom gåvor eller testamente som kan likställas med testamenten så bör det inte finnas något hinder att driva den talan i egen sak, så länge man är noga med hur man formulerar sitt yrkande. Dödsboet är i sig är normalt inte part i en sådan tvist.

Problemet är begränsat till situationer där inte en enskild dödsbodelägare utan dödsboet måste vara käranden i ett tvistemål. Vill man lura en enskild dödsbodelägare är det utan större problem möjligt att skapa sådana situationer.

Borde inte uppenbara fall även innebära en risk genom passivitet? Jag menar, han vill nog ogärna bli prickad.


Påminn mig gärna. Men finns det några sätt att vidta preskriptionsavbrott gentemot andra dödsbodelägare?