Riskpatient

Det är lite vid sidan om. Jag ramlade mellan stolarna kan man säga.

Jag har hört en hel del prat om "samhället". Så pass mycket prat att jag börjar fundera på om de planerar LPT bakom min rygg? Att de försöker hålla mig lugn medans de förbereder saken i bakgrunden? För att uttrycka saken försiktigt... Allt är verkligen jättemärkligt just nu.

Förekommer sådant? Är det ett rimligt scenario?

Om du är hos vanliga psykiatrin är det ingen som "förbereder något i bakgrunden". Då vill de hjälpa dig att ha ett fungerande liv för dig och dina anhöriga. De flesta som pratar med en psykolog, kurator, terapeut, läkare osv gör det helt frivilligt och då kan ingen tvinga en att gå dit. De kan råda dig att fortsätta prata med dem men de kan aldrig tvinga dig.

Jag är inte på den vanliga psykiatrin. Jag pratar med dem frivilligt. Vill ju ha hjälp. Blivit lovad en massa men det översätts inte i handling. I andra saker får jag hjälp med vändande post nästan, fick ett helt fantastiskt intyg när jag behövde tex.

Kan inte se min journal och fått flera förklaringar på saken. Allt verkar som händer verkar handla om att vinna tid. Prat om "samhället" om jag lyfter frågan om att sluta. Vilket jag inte fattar om jag inte får någon behandling? Så vitt jag vet är ingen remiss ens skickad, jag står inte ens i kö.

Om det inte är den vanligs psykiatrin är det lite svårare att säga säkert, om du inte kan säga var du är, men det kan vara så att det är saker ni ska "jobba" med och då tar det tid och kan kräva många samtal så det är inte alltid en själv upplever att man tar sig någonstans. Var vill du att de ska remittera dig?

Kan vara sant. Tror det är lite extra vanligt inom psykiatrin, socialtjänst och delvis andra delar inom sjukvården. Det är en patient som tack vare sin situation, sitt beteendemönster, sin historik, befaras utsätta sig själv eller andra för svårigheter i tillvaron inom snar framtid, eller på andra sätt utveckla svårigheter eller risktillstånd, som sen vården måste avhjälpa.

Kan även gälla risken att utveckla sjukdomar (pga ärftlighet eller självförvållning) eller självmordsbenägenhet m.m.

Kan t.ex. en patient som vårdats för drogmissbruk eller mentala svårigheter, som inte längre går på aktiv behandling, men som stämmer övervens med känd vetenskap angående hur sådana personligheter agerar i vardagen, och därför troligen kommer återfalla i.

Riskbedömningen består i hur hög risken bedöms vara för att detta scenario ska inträffa. För vissa personer är den risken överlag låg, för andra överlag hög. Kan även skifta vid olika tidpunkter, t.ex. om en "riskpatient"s förälder förväntas avlida i sjukdom inom några veckor, och då finns goda skäl att tro att känslomässig påverkan av patienten kommer driva denne i viss destruktiv riktning av samma slag som denne hamnat i förut, eventuellt vårdats för förut.

Lite som om någon som rökt i 20 år, nyss slutat, och så dör dennes mamma i cancer, lungcancer t.o.m. Hur kommer "patienten" reagera på denna känslomässiga belastning, ur ett rökningsperspektiv? Typ så.

Även Polisen tillämpar den här metodiken numera. Där dom kör olika personregister mot checklistor för kända föregångstecken för brott och annat. Media har skrivit t.ex. hur polisen identifierat åtskilliga tusen män i Sverige, som snart- eller i sinom tid kommer utveckla klar riskzon att grovt misshandla- eller mörda sin partner (och/eller barn i hushållet). Polisen har då satt in sociala åtgärder för att vända den utvecklingen hos dessa personer ifråga.

Det är psykiatrin och mitt historiska beteendemönster är väl kanske inte rakt igenom toppen. Är typ öppen för vård, men inte någon mer medicin. Får konstiga vibbar eller vad man ska säga.

Är det bara så att jag övervakas och kontrolleras så att jag inte gör något dumt, men inte anses behandlingsbar, så avslutar jag ju hellre kontakten än att gå dit på löpande bedömning för lpt.

Har polisen sådant system också? Rätt säker på att jag har en del varningsflaggor där också. Fast har inte hört något om socialt arbete.