Varför är det mannen som ska ta första steget?

Jag vet inte. De kanske vill men om han inte gör nåt så kanske hon tror att han inte är intresserad. En tjej sa precis det till mig långt senare. Jag trodde att hon ville, men var rädd att jag kanske hade fel. Och hon trodde att jag inte ville när jag inte gjorde nåt.
Hon hade inte behövt göra nåt själv, men hon skulle kunnat ha gjort det. Eftersom hon ville.

Jag skulle passat mig för att bli uppraggad av en tjej. Tänker direkt att något inte står rätt till.

De sa det senare. En hade varnat mig innan att hon var trött på killar som försöker saker på dejt, hon var inte så intresserad av sex. Senare sa hon att hon velat, men det var jag som skulle ha tagit första steget.

Jag skulle bli förvånad, men det skulle vara häftigt också. Att själv få känna att hon vill ha mig, få den bekräftelsen.
Skönt att slippa rollen som den som måste ta alla initiativ. Slippa gissa. Slippa risken att göra bort sig.

Ok, men var brukar ni vara då? Först ute och sen hemma hos någon eller? Har ni pratat mycket innan dejterna?

Den tjejen skrev till mig på Badoo, sen sågs vi några ggr hemma hos varann.
Den andra tjejen träffade jag bara en gång, vi umgicks en helg. Hade varit brevvänner i några år.
Kan ha varit ett par till som ville, jag fick lite vibbar, vi sågs också hemma hos varann.
Minnst just hon jag blev av med oskulden med. Hon var hemma hos mig och jag kände nåt, men vågade inte. Till slut så var det hon som började hinta att hon var sugen. Och då blev det action.

Du kanske har autism och inte kan läsa av tjejerna. Träffade en gång en man med samma problem.

Ingen aning. Jag är i alla fall rädd att vara för på och göra fel. Kanske misstolkat och inbillar mig intresse. Vill inte bli ratad. I några fall så hade jag ju rätt att de ville. Tycker det är svårt med tjejer ibland.
Läst om tjejer som dejtat både killar och tjejer och de tyckte också det var svårt med tjejer.
Och om tjejer själva tycker det är svårt, då är det intressant att vi män förväntas vara bra på att läsa av tjejer.

Mannens biologiska roll är att vara risktagande. Det är just att män tar risker som för samhället framåt, och manligt biologiskt risktagande gynnar mänskligheten.

Men det är oftast inte lönsamt för individuella män att vara risktagande (män som ständigt visar intresse men alltid misslyckas kommer må psykiskt dåligt). Utan främst lönsamt för gruppen/kollektivet/kvinnor.

Att män tar initiativet är alltså en omedveten kvinnlig gallrings metod, för att gallra bort de män som saknar ens denna lilla förmåga att ta risker. Sedan finns det undantag till denna huvudregel, där män är så otroligt attraktiva att kvinnor stöter på männen som bara passivt kan luta sig tillbaka när kvinnorna tar av sig trosorna och sätter sig på männens ansikten.

Så, antingen tar män första steget och ibland funkar det, eller så blir de så attraktiva att de kan överlåta till kvinnor att ta första steget. Vilket är att föredra?

Behöver måste dom i grund och botten. Vrid tillbaka tiden så ska du se att kvinnor var beroende av en beskyddare och försörjare. Anledningen till att allting har blivit osocialt, isolerat och kräset beror på detta systemet vi lever i sen bilden alla får från mainstream media gör saken inte bättre heller. Det är som att man systematiskt romantiserar och förskönar en undergång.

Att du är för feg/oförmögen är naturens sätt att eliminera dig ur genpoolen

Läst att det är en myt att kvinnor vill att mannen ska vara risktagande.

Jag skulle föredra att jag får ja när jag försöker, eller att kvinnan tar första steget. Kvinnor har olika smak, tror jag. Lisa tycker inte att jag är attraktiv, men hennes kompis Linn tycker det.