Det här blir långt, men jag kan förklara urpsrungsfrågan. Håll till godo med taskig korrektur osv.. skriver på telefon..
Skrivs en del om incels osv.. Bara för att man är singel och man innebär inte i språkbruket att man är incel, ordet har en mer specifik betydelse, men låt oss lämna det.
Jag är närmare 60 år och singel sedan ett antal år. Lever långt i norr, där det finns ett mycket gammalt talesätt; gillar hon dig och ni inte är släkt, gift dig! Underförstått att nån annan chans får du inte.
Sverige består i stora delar av gles å landsbygd. De flesta naturliga platser för "kvinna möter man" utanför deras sociala umgänge finns inte mer, de flesta folkparker är nedlagda osv.. Dejtingen har flyttat ut på nätet. Men det finns en social skam kring detta, lite som gamla tiders kontaktannonser. Det är i stort sett bara inom de mer tätbefolkade områdena som det är mer socialt accepterat. En tjej i en liten kommun skulle skämmas ögonen ur sig om hon blev påkommen med att ha en dejtingprofil. En social skam. De få som ändock vågar, skulle aldig någonsin i helvete svepa höger på någon som ens avlägset riskerar att ha kopplingar till hennes sociala vänkrets.
Jag är 176cm och väger 63kg, tänk Björn Skifs, Magnus Uggla, diverse längdskidåkare osv.. Tjänar närmare 800.000 per år, kan hoppa av ekorrhjulet när jag blir 60, skuldfri och bo för i stort sett elräkning å sophämting. Ändå ha en inkomst (pension) som överstiger svensk medelinkomst. Utflugna barn, bor i ett hus jag byggt helt själv utan hantverkare (snacka om "handyman"), 60 meter från sjön med strandskyddsdispens, stod klart för några år sedan enligt byggnormer. Men hur ser min tinderstatistik ut?
Har på närmare två år svept på 25.000 profiler. Gillat drygt 6000, av dessa fått drygt 200 matcher. Skrivit till allihop, ingen har initierat kontakt med mig, blivt ghostad av 160. Av de återstående 40 ledde två till dejt. I ena fallet "casual sex" ett par gånger, i andra en helg i Sthlm med gemensamt hotel men inte sex.
Ser sedan på sajen tinderinsights punkt com där man kan ladda upp sin anononymiserade data att jag ändå "presterat" bättre än den genomsnittlige mannen. Jag har fått match på drygt 3% medan snittet är 2.5%, trots att jag bor där jag gör. Den genomsnittlige kvinnan får match på 33%. Betyder alltså att en kvinna som ser lite bättre ut än snitt, får nära vinst på varje svepning.
Men betänk nu, gäller att kunna hålla fler aspekter i huvudet, att vid varje given tidpunkt så finns det ungefär lika många singelmän som det finns singelkvinnor, poly-personer är trots allt rätt ovanligt. Så.. go figure. Nu bör ni kunna förstå varför kvinnor som kämpar med dejtingen anser att män är svin. Hur hade du som man betett dig om du hade 100 kvinnor som kämpar för din uppmärksamhet? 99 kommer att bli dumpade som en sur disktrasa, eller så blir du stämplad som en "player".
Så, det gamla talesättet har skruvats upp på steroider, gillar hon dig och ni inte är släkt, gift dig. Sorgliga äktenskap utan attraktion där kvinnan som vågat dejtat uppåt. Mycket handlar om just detta, att våga. Inget romantiskt spirar ur rädsla.
Uppskattar detta inlägg, en erfaren norrlännings gedigna reflektion.
Jag är själv 29 och har tagit steget, har bestämt mig att bygga ett liv med en kvinna jag uppskattar och litar på. Hon är ganska vacker också, ingen pangbrud man trippelsneglar efter på gatan direkt, men söt som attan när hon ler och en ytterst klämvänlig häck.
Hon är även väldigt driven att leva sitt liv till fullo, vill ha många barn och har karriärsambitioner inom kultursektorn precis som jag. Det räcker för mig, jag känner mig trygg att mina framtida ungar kommer få den energin de behöver och att vi kommer att kunna samarbeta och förstå varandra i våra stundvis kaotiska karriärer.
Jag tror det är detta de flesta egentligen vill ha, men att fantasier och frestelser ges frispel och man fortsätter istället sukta fruktlöst efter smärta tonårsrövar när man åker förbi en gymnasieskola påväg till jobb eller studier.
Hoppas ni finner vägen ut allesammans, och inser att man kommer bra mycket längre på tillitsfull kärlek än på uppfyllandet av fantasier.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!