Citat:
Ursprungligen postat av
-Hengpung-
Jag deltog nyligen vid en informationskväll i Göteborg rörande Elsa Widdings nystartade politiska parti. Mitt syfte var varken att uttrycka något egentligt intresse för partiet i sig eller dess agenda, utan snarare att iaktta vilka frågor de avser driva samt vilken typ av människor som attraheras av denna rörelse. Antalet deltagare uppgick uppskattningsvis till omkring hundra personer. Elsa Widding var emellertid inte närvarande på plats, utan deltog via länk.
Jag avser inte här redogöra i detalj för partiets hela sakpolitik, men kan i förbigående nämna att den huvudsakligen kretsar kring en kritisk hållning till globalism, Nato och EU. En intressant iakttagelse var dock att en av partiets representanter på scen betonade sin vilja att ta avstånd från nationalism, med motiveringen att denna ideologi historiskt setts leda till negativa konsekvenser. Likaså framhölls vikten av att formulera en retorik som inte kan associeras med högerextremism – en utmaning som de själva samtidigt tycktes medge kan bli svår att undvika men ändock viktigt att försöka.
Vad gäller publiken så var den i linje med mina förväntningar på nya alternativpartier av detta slag: en klar majoritet, uppskattningsvis omkring 80% gråhåriga boomers. Många av dessa hade vänt partier som Sverigedemokraterna och Moderaterna ryggen i känslan av "svek" och söker nu nya alternativ. Deras entusiasm framträdde tydligt då de unisont gav stående ovationer vid Elsas uttalanden om motstånd mot Nato och att det inte existerar någon klimatkris. Viktiga frågor för boomers.
Men här vill jag uppehålla mig vid en mer principiell reflektion: Det sägs ofta att man inte kan lära en gammal hund att sitta. I detta sammanhang från i kväll skulle jag snarare vilja hävda att det är närmast omöjligt att övertyga dessa äldre generationer om att den demokratiska modell de vuxit upp med – där man vart fjärde år lägger en valsedel i en urna – i själva verket riskerar att fungera som en skenbild, ett sätt att upprätthålla illusionen av folkligt inflytande medan den reella makten förblir dold i bakgrunden. Trots alla avslöjanden och diskussioner om hur politiken påverkas och styrs av nätverk, institutioner och ekonomiska intressen bortom allmänhetens insyn, tycks många fortfarande hysa en närmast obruten lojalitet till systemets formella ritualer.
Mot denna bakgrund framstår det som motsägelsefullt när Elsa Widding talar om globala maktstrukturer och dolda nätverk som påverkar politiken, samtidigt som hennes svar på problemet är att bilda ännu ett parti inom samma parlamentariska ramverk som all denna korruption sammanflätar i. Om man medger att systemet redan är korrumperat och kontrollerat är det svårt att förstå hur ett nytt politiskt parti skulle kunna utgöra ett genuint alternativ, snarare än ännu en del av det spel man påstår sig vilja bekämpa.
Min personliga slutsats från mötet är att man bör förhålla sig med stor vaksamhet till Elsa Widding och det projekt hon leder. Den maktstruktur som i dag formar världspolitiken vet att partier som Sverigedemokraterna snart kan ha spelat ut sin roll som ventil för missnöje och opposition inom den tillåtna politiska ramen. Det är därför inte osannolikt att man nu introducerar nya, mer till synes radikala men i grunden kontrollerade alternativ – projekt som kan fånga upp de väljare som tappat förtroendet för de etablerade främlingskapitalterna. Elsa framstår vid första anblick som en hedervärd och uppriktig människa, men de organisatoriska kopplingar som kan spåras till aktörer som World Economic Forum inger anledning att inta en mer kritisk hållning till henne och de projekt hon nu driver.
Intressant inlägg, som bara bekräftar min egen slutsats vad gäller svensk politik i allmänhet och Sveriges "höger" i synnerhet.
Den springande punkten är nationalismen, vilken Elsas nystartade parti alltså uttryckligen tar avstånd ifrån i ett offentligt sammanhang. F.ö. driver det heller inte frågan om Sveriges utträde ur EU eller Nato, utan riktar endast kritik mot EU och Nato. Elsas parti är, och kan inte vara annat än, ännu ett i raden av internationalistiska-sionistiska partier, eftersom det utgörs av internationalister-sionister.
Elsa inledde sin politiska bana i det internationalistiska-sionistiska NyD, vilket, i princip, kom att ombildas till SD. Ian stod Åkesson nära ifrån dag ett och agerade hans rådgivare fram till sin död. NyD tillkom möjligen för att kväsa Sven-Olle Olssons framgångsrika nationalistiska Sjöbopartiet, vars medlemmar sedan, mer eller mindre, sögs upp i SD. SD banade väg för Elsas karriär som riksdagsledamot och medial personlighet. Hennes höjda profil bara stärktes, när hon därefter blev politisk vilde, bl.a. t.f.a. påståenden ifrån "borgerliga" politiker och SD, om samröre med personer som tillskrevs det påhittade epitetet "förintelseförnekare", vilket den internationalistiska-sionisten Elsa högljutt bestred i media både en och två gånger. Är man cynisk, antar man att denna utveckling planlades internt, just för att ge grogrund åt ny politisk skenopposition, och en sanerad sådan till på köpet, eftersom Elsa försäkrat på heder och samvete att hon inte är något som inte finns, "förintelseförnekare". Elsa tilldelades på detta sätt en offerroll, vilken eldade på
ett förutsebart ökat känslomässigt grundat folkstöd, varigenom Elsa fick en särställning på den politiska teaterscenen. Den omskrivna anslutningen till och avhoppet ifrån det internationalistiska-sionistiska MoD, grundat av kommunister, kort därefter, skänkte både gratis publicitet åt hennes vänner i MoD och satte Elsa på en än större karta. Och nu har hon alltså bildat ett eget internationalistiskt-sionistiskt parti dit det uppeldade folkstödet kan flockas och skänka sina pengar, kanske sina arv, och få utlopp för sitt hopp och sin förtvivlan.
Parallellt med Elsas parti har vi AfD, bildat av hennes f.d. kollegor i SD och som, vid närmare skärskådan, också ger sig till känna som ett internationalistiskt-sionistiskt. Därutöver har vi den internationalistiska-sionisten Jeff Ahl, ännu en av Elsa f.d. kollegor i SD, som var med och grundade AfD, varpå han skapade konflikt, lämnade partiet, blev mediapersonlighet, för att nu bilda en tankesmedja, ev. blivande parti, vars namn är en variant på de tyska och brittiska Heimat resp. Homeland partierna, vilka båda är kontrollerad opposition - jämförligt med förhållandet mellan AfD och AfS. Ahl ratar dessutom det svenska ordet Hembygd framför den nordgermanska språkvariationen Heimr.
Som Hengpung insinuerar, kan Elsas nya parti, jämte AfS och möjligen Heimr, stå redo i kulisserna i väntan på SD:s ev. fall, efter vilket de avser fördela medlemsspillrorna sinsemellan och överta SD:s oppositionsmask. I kölvattnet av detta kunde en GörSverigeStortIgen/motsvarande svensk MAGA-teater ta fart med kompletterande politisk dokusåpa i klickberoende media som cirkus för folket. Realpolitiskt skulle ingenting förändras.