NakedSunshines stolliga trams

Min rygg viker sig under vikterna av det osagda,
alla de oförlåtna stunder du karvade i min själ -
kvällarna du markerade felen i min existens, liksom morgnarna du tog för dig av mitt väsen.

I skymningsskog väger jag mina tyngder,
där skyddar granen min ande -
och eken får hjälpa mig bära ett slag.

Till ljusnad morgonstund vaknar styrkan,
tyngden ligger kvar, men ryggen rätas åter ut -
Med händerna mot skyn bär jag min kraft.

Säg mig, hur sjunger ditt hjärta idag?

Hennes höfter, svänger i takt med melodin i hans själ.
Och hon hör, hon ser, hon ger - hon ler.
Liksom han, ett löfte om gemenskap -
ett löfte om två.
I hans knä vilar hennes ande, och i henne vilar han.

Midnattsmånens bleka ljus belyser deras ömsinta blickar.
Hennes ögon vandrar nyfiket i hans själ, i fönstret möter han henne.
Tillsammans dansar de till livet, i förening - till kärleken

Ett hjärtas kall från det mörka hål,
där denne finner livet.
Vidbränt och lika svart som kol,
ingenting tas längre för givet.
Hur blev det såhär?

En faders röst - mumlande, kall,
medan det klirrande ljudet ekar.
Försakad, bortglömd utan vuxen mall,
ingen som rätt väg utpekar.

Alkoholen är din vän,
den enda du tycks behövat.
En ensamhet stal dig för längesen,
och livet den har dig berövat.

Livet fortgår utan roder,
känslor blir som nystan av garn.
En skrikande moder,
ett vettskrämt barn.
Är trygghet verkligen en myt?

En bror slår en bror,
traditionen är skapad.
Syskon av varandra snor,
sammanhållningen blir skakad.

Alkoholen blir min vän,
den enda jag tycks behöva.
Ångest åt upp mig för längesen,
och livsglädjen den har mig beröva.