Svara
  • 1
  • 2
2025-05-07, 22:50
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Matadhamster
Vldigt avlgset mitt eget stt att skriva.

S lnge det r fr byrldan kan man ju luta sig mot att det r ens egen rst men s fort andra ska bedma r det ju likgiltigt fr dem. D handlar det om ifall man som utomstende blir berrd. Problematiskt nr man blir det i samma grad av ett AI-alster. Slr hrt mot patetik. Tror poesin behver hitta andra vgar i framtiden. Ska sig bort frn tjusiga fraser staplade p varandra. Drabba p ett mindre mekaniskt stt.
Citera
2025-05-07, 22:51
  #14
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av NakedSunshine
Farvl far, far vl!

Bst hittills. Minus ordvitsandet.
Citera
2025-05-07, 22:52
  #15
Medlem
En hyllning fr Bizet!



Citat:
I ventyrslysten nyfikenhet traskar livet gldjefullt p tassar.
Genom skog, genom snr - ver bckar, r efter r.
Alltid ngot nytt, alltid p sprng - dansande till ljuvlig fgelsng.
Ibland fast i en gren, ibland fri ver ppna flt. Ofta mtt p liv, dock ibland i nd och svlt.
Men aldrig stilla, aldrig stagnant, alltid sin egen - aldrig genant.
S som sol och vind, sjar och land, alltid vackert, alltid sann.
Citera
2025-05-07, 22:52
  #16
Avstngd
Matadhamsters avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bemp
S lnge det r fr byrldan kan man ju luta sig mot att det r ens egen rst men s fort andra ska bedma r det ju likgiltigt fr dem. D handlar det om ifall man som utomstende blir berrd. Problematiskt nr man blir det i samma grad av ett AI-alster. Slr hrt mot patetik. Tror poesin behver hitta andra vgar i framtiden. Ska sig bort frn tjusiga fraser staplade p varandra. Drabba p ett mindre mekaniskt stt.
Flashback r en byrlda.
Citera
2025-05-07, 22:57
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Bemp
S lnge det r fr byrldan kan man ju luta sig mot att det r ens egen rst men s fort andra ska bedma r det ju likgiltigt fr dem. D handlar det om ifall man som utomstende blir berrd. Problematiskt nr man blir det i samma grad av ett AI-alster. Slr hrt mot patetik. Tror poesin behver hitta andra vgar i framtiden. Ska sig bort frn tjusiga fraser staplade p varandra. Drabba p ett mindre mekaniskt stt.

Alla berrs av olika saker. Jag har jttesvrt fr allting Taube men Vreeswijk berr p ett stt jag inte ens kan stta ord p.

Det finns ju i sdant fall en anledning till att en ai ev. kan "komponera vl". Klyschor och plattityder har gtt hem i alla tider.
Men absolut ett problem, d det blir svrt att srskilja.
Eller?
Det r ju nd bara matematiska tolkningar av mnniskans samlade verk online.

Jag tar dock hemskt grna emot konstruktiv kritik!
__________________
Senast redigerad av NakedSunshine 2025-05-07 kl. 23:01.
Citera
2025-05-08, 08:21
  #18
Medlem
MissAjDiHiDis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kaffekoppen
Vldigt fint, bravo.



Gillar srkilt den frsta, dvs "Tillgnad den eviga krleken".
Ja den var fin. TS borde skicka den till den h*n hller kr (om h*n inte har gjort det redan).
Citera
2025-05-08, 13:40
  #19
r det du och dina knslor kan ingen imitera dem.

Inte ens en AI.

Du r mnniska.

Vi kommer frn krlek och vi fds till krlek.

En maskin fruktar inte dden, frstr inte att klippa en navelstrng och se sin son sprattla till och ppna gonen.

En maskin frstr inte att ha sin son p brstet och lra honom dra sina frsta andetag.

Vi r mycket mer n ord.

Bra skrivet.
Citera
2025-05-08, 13:56
  #20
Nr jag funderar p det skulle jag nog sga att varfr vill du skriva?

Jag visste en gng en mycket medioker frfattare, en sorts Salieri som hela tiden frskte hitta en berttelse att stjla.

Fr honom var inte konsten det centrala, han ville bli validerad och hyllad.

En sdan mnniska skulle anvnda en AI. Tom. Sjlls. Utan mening.

S fundera p varfr du vill skriva och vad du vill uttrycka.

Ord r bara ord.

Men kan de frmedla verklig information om existensen, d har du en skyldighet att lra oss andra vad du vet.

Skriv frn hjrtat. Det r min enda kritik.
__________________
Senast redigerad av SolarPowered 2025-05-08 kl. 13:58.
Citera
2025-05-08, 13:57
  #21
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SolarPowered
r det du och dina knslor kan ingen imitera dem.

Inte ens en AI.

Du r mnniska.

Vi kommer frn krlek och vi fds till krlek.

En maskin fruktar inte dden, frstr inte att klippa en navelstrng och se sin son sprattla till och ppna gonen.

En maskin frstr inte att ha sin son p brstet och lra honom dra sina frsta andetag.

Vi r mycket mer n ord.

Bra skrivet.

Jag menar. Att en AI kan skriva ngot som liknar poesi r mest ett bevis p att mnniskor trots alla sina olikheter vrlden ver nd r vldigt lika.
Klicher existerar av en anledning s att sga.

Men ja.

Ord r ofta ett frsk att kommunicera det underliggande i att vara mnniska. Poesi, berttelser, facklitteratur - det mesta r ju vra frsk att kommunicera vr syn av vrlden, bde den inre och yttre. Och det gr knappast att uttrycka allt i ord.
Citera
2025-05-08, 14:01
  #22
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SolarPowered
Nr jag funderar p det skulle jag nog sga att varfr vill du skriva?

Jag visste en gng en mycket medioker frfattare, en sorts Salieri som hela tiden frskte hitta en berttelse att stjla.

Fr honom var inte konsten det centrala, han ville bli validerad och och hyllad.

En sdan mnniska skulle anvnda en AI. Tom. Sjlls. Utan mening.

S fundera p varfr du vill skriva och vad du vill uttrycka.

Ord r bara ord.

Men kan de frmedla verklig information om existensen, d har du en skyldighet att lra oss andra vad du vet.

Skriv frn hjrtat. Det r min enda kritik.
Tack fr den kritiken!
M min hjrna aldrig ska kopiera ngon annan, inspireras absolut, men d fr att hja mitt eget skrivande, inte fr att snka mig till att ta ngon annans.

Mina texter r ofta ett frsk att frmedla knslor och tankar. Samt det jag ser. Vissa knslor kommer somliga inte knna igen sig i. Andra kanske r sjlvklara. S lnge jag fr skriva s r jag egentligen njd. Men det r alltid trevligt med utomstende feedback p hur vl jag komponerar meningar, om orden passar i det jag frsker frmedla eller om min dimma och det sjlvklara i mig inte nr ut fr att allt r ifrn mitt eget perspektiv.
__________________
Senast redigerad av NakedSunshine 2025-05-08 kl. 14:20.
Citera
2025-05-08, 14:01
  #23
Citat:
Ursprungligen postat av NakedSunshine
Jag menar. Att en AI kan skriva ngot som liknar poesi r mest ett bevis p att mnniskor trots alla sina olikheter vrlden ver nd r vldigt lika.
Klicher existerar av en anledning s att sga.

Men ja.

Ord r ofta ett frsk att kommunicera det underliggande i att vara mnniska. Poesi, berttelser, facklitteratur - det mesta r ju vra frsk att kommunicera vr syn av vrlden, bde den inre och yttre. Och det gr knappast att uttrycka allt i ord.

Jag gick mycket lnge omkring med en sliten pocketbok av Sartre under armen och satt dr svartkldd p caf och ltsades frst vad jag lste nr jag var runt femton. Jag trodde jag skulle attrahera tjejer p det viset.

Alla vet att vid femton frstr man inte Sartre. Jag fick inga tjejer.

Detta r visdom att frmedla.
Citera
2025-05-08, 14:14
  #24
Medlem
Tales of a broken soul - despair

Citat:
If you dared try to lift his robe - just a little bit - you would soon enough be aware of the eerie
nothingness underneath his body. The gloomy creature helplessly hovered off the ground, as
if not even the earth itself could muster up the courage to welcome him back. Of course - in fear
of setting off the poisonous dark, oozing from the creatures aura.
-Ivenoome, the creatures devastated and raspy voice wailed out in the night-colored forest.
-Ivenoome! Ivenoome! Ivenoome! - Each cry a little bit louder than the one before.
-IVENOOME, the despair found its way into all matter surrounding the horrid monster. The
atmosphere pulsated to the beats of the dark creatures wailing winces and the air around him
was crying. Each tear forming a small drop of ice.

Stuck -
in the lightless cloud enshrouding the beast.
-IVENOOME!
His screams would fall into nothingness, as anything living by now was banished from the
creatures realm of existence.
All sense of sensibility was long gone and the anguish had completely trapped him inside these
walls of pain.
Smashing - into wall after wall - the creatures energy diminished upon every contact
he percieved with the void around him. Draining him. The winces grew weaker and weaker,
-Inome!
The obliteration of existence drew closer and closer, until, he could no longer move.
Now, just a shivering mannequin, the creature was trapped in place, jailed by the absent fabrics
of reality. He couldnt move, couldnt see, couldnt cry. By now, not even his chanting escaped
the creatures stifled prison. Towards the end, all that could be heard from the being was a low-
pitched, guttural growl. Then silence...
Frozen in place, the creature, now merely a statue for the watchers to behold, stood, for an
eternity.
Time passed, decade after decade soon enough turned into centuries, and the world forgot
about the horrid creature once terrorizing the nights of Dahlia. Many lives had sprung out of
the earth, just as many lives had sunk back into the fabric of creation, all of them unaffected and
ignorant of the tragedy that had struck the lands hundreds of years ago.

Though, once in a while, if one happens to pass by the apple forest in the outskirts of town,
while the moon is at its weakest, and within you the burden of desolation aches to your very
core, you just may be overwhelmed by a dread so heavy that you will lose all strength inside.
And it might just be that, seemingly, from out of nowhere, within you an archaic relic blooms
up in the depths of your soul. Furthermore - youll be surprised to witness yourself letting an
echo escape your lips, a chant once filled with such sorrow, that it has been entrapped outside
of time and space.
-I have no home!
Just as the words have been uttered, one will be able to feel the world closing its curtains.
Thus, you will find yourself lost, on your knees, in a clouded night-kissed darkness, as the
final shimmer of light escapes the impending aura of anguish. The ravagers having feasted on,
and digested, the last feeling of hope. In the midst of that calamity as one has surrendered to
ones own demise glimpses of a once so proud and mighty wanderer, may be discerned. A
tragedy only for you to behold.
And just like that, with no memory of what had just happened, lest for the lingering sensation of
guilt, the sun will once again kiss your face.
Only... you may until the end of your days -
never again feel its warmth.
__________________
Senast redigerad av NakedSunshine 2025-05-08 kl. 14:21.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in