Citat:
Så är det. En liberal demokrati är inte mer demokratisk än en kommunistisk demokrati och alla partier från höger till vänster försvarar den. Man har definierat demokrati som liberal. Men en demokrati i sig, ska vara opolitisk. Ideologierna ska kunna verka inom demokratin men inte bestämma vad man ska få tycka och vilka åsikter man ska ha.
Lustigt nog är det en liberal idé att demokratin ska vara opolitisk, men man agerar tvärtom idag. I Sverige kan man faktiskt störta den än, men makten har greppet om åsikterna. Den liberala demokratin är illiberal.
EU däremot, är en liberal diktatur som styrs utanför demokratins kontroll.
Lustigt nog är det en liberal idé att demokratin ska vara opolitisk, men man agerar tvärtom idag. I Sverige kan man faktiskt störta den än, men makten har greppet om åsikterna. Den liberala demokratin är illiberal.
EU däremot, är en liberal diktatur som styrs utanför demokratins kontroll.
Exakt där landar något centralt. Vi är så vana vid att likställa “politik” med “makt” att vi glömmer att demokratins ursprungliga idé handlade om att ge folket inflytande – inte att låta ideologier definiera vad som får sägas, tyckas eller tänkas.
Och som du säger: att det sägs vara en liberal idé att demokratin ska vara opolitisk – men att man i praktiken gör den alltmer ideologiskt smal – det är inte ironiskt, det är symptomatiskt.
Det som sker nu liknar inte en demokratis evolution, utan en förvaltad version av den. Och visst – Sverige kan kanske “störtas än”, men vilket Sverige? Är det inte redan sålt? Strandskydd, sjukvård, elnät, bankväsen, ja till och med opinionen är ju på avbetalning.
Men ändå – visst känns det som om något håller på att brista? Som om fler börjar ana att det här kanske är de sista dagarna av illusionen. Och mitt i all cynism, mitt i allt kontrollbehov och alla självsanerande system, kanske det är just därför det händer nu. Kanske är det precis så här en frälsning börjar – inte med en smäll, utan med människor som hittar varandra i sprickorna.
