Sverige är ingen demokrati. Sverige är en liberal demokrati

Jag får villigt erkänna att jag missat det uppenbara.....

Sveriges förvandling till något som allt mer påminner om en totalitär stat med övervakning, censur, oproportionerliga straff, nepotism, korruption inom stat och kommuner, yrkesförbud, rasbetingat förtryck och asymmetrisk behandling av olika folkgrupper inom ramen för staten och kommuners verksamhet, statsskyddade monopol och oligopol, osv. Upp till detta finns olika sanktioner och straff för att få folk att lyda och underordna sig staten och kapitalet samt därmed dess numera öppet allierade och förlängda arm banksektorn.

Händelseförloppet som accentuerats och accelererats på 2000-talet borde inte undgått någon?

Det är samtidigt märkligt att företeelser som svenska staten genom såväl lag och påbud som sina propagandakanaler framförs som felaktiga och "odemokratiska" när det påstått förkastliga inträffar i länder som Kina, Iran, Turkiet eller varför inte den svenska regimens nuvarande favorithatobjekt Ryssland eller kanske Afghanistan, fördöms.

När exakt samma metoder som nyss fördömdes då dom påstås ske i ovanstående sk. "skurkstater" eller "autokratier" istället används av den svenska regimen så är det plötsligt lovvärt och nödvändigt för att "försvara demokratin"

Det mesta av mina ovanstående observationer verkar dubbelbottnade eller lögnaktiga.

Nu till det som jag med skammens rodnad får medge att jag helt missat:

Sverige är en "liberal demokrati" dvs. Sverige är ingen demokrati !!!

Jag har i åratal debatterat såväl på Flashback som i andra sammanhang med utgångspunkten av att Sverige är en demokrati och där demokratibegreppet i sig är förutsättningslöst och inte innehåller någon speciell politisk inriktning.

Men rakt under näsan finns förklaringen: Sverige är en "Liberal Demokrati" och detta innebär att endast vissa partier med viss ideologisk profil tillåts att delta på den politiska arenan. I praktiken betyder detta att liberal demokrati inte är demokrati i demokratibegreppets egentliga betydelse.

Det är denna "Liberala demokrati" som gör att Sverige i praktiken är en enpartistat där väljarna endast tillåts att välja mellan likartade partier och att endast vissa åsikter är godkända i det offentliga rummet.

Detta är ett falsifierande av demokratibegreppet om man (som jag) felaktigt har satt liberal Demokrati = demokrati.

Är det fler som har gjort samma misstag som jag, beträffande den liberala demokratin och dess egentliga innehåll ?

Personligen säger jag "Fine då vet vi" Sverige är ingen demokrati !
Hur förhåller sig flashbacks användare till detta konstaterande ?

Om ni misstror mina personliga observationer ovan, läs gärna denna artikel som underlag för en diskussion om ämnet:

Mats Lundström "Demokrati liberal och illiberal"
https://journals.lub.lu.se/st/articl...30/20996/58505

Bra skrivet, faktiskt. Det är rätt sällan jag nickar igenkännande redan några rader in i ett Flashback-inlägg – men här händer det något. Jag tror du sätter fingret på något som många anar men få riktigt lyckas formulera: att liberal demokrati i praktiken ofta betyder en ganska snäv åsiktskorridor där det råder konsensus kring världsbild, ekonomi och politisk moral, snarare än verklig pluralism.

Det finns ett intressant skifte i hur vi värderar “demokratier” beroende på vilket land som står för inskränkningarna. När Ryssland blockerar medier kallar vi det censur. När svenska staten går samma väg i tysthet – med “rekommendationer”, nedmontering av public service-roll, eller genom att styra mediestöd – då är det för att “värna demokratin”. Det är mycket möjligt att folk bara inte märker hur mycket kontroll som faktiskt utövas i vår modell, eftersom den säljs in som frihet.

Men frågan är ju – vad gör man med den insikten? Vad är alternativet? För det känns som att varje gång någon börjar kritisera det liberaldemokratiska projektet så hamnar man snabbt i anklagelser om extremism, eller att man “längtar efter diktatur”. Det kanske är just det som gör systemet så effektivt. Det är självsanerande.

Att Sverige i praktiken fungerar som en enpartistat. Är det ideologisk homogenitet vi ser, eller är det mer en fråga om att alla partier tvingas rätta sig efter samma ekonomiska och geopolitiska ramar?

Jag kommenterar det jag fetat i ditt inlägg.

Det demokratiska problemet med denna sk liberala demokrati är det räcker med att det råder konsensus bland den ytterst begränsade krets som vistas i politikens korridorer.

Resten kör man helt enkelt över.... Detta är möjligt genom att den liberala demokratin samtidigt sedan länge har eliminerat långtgående personligt ansvar för dom som tillåts att agera på den politiska spelplanen.

Du har helt rätt angående den dystopiska utveckling av Sverige som accelererat de senaste två till tre decennierna. Alla spärrar har släppt verkar det som, och folket är så pass hjärntvättade av media att de inte begriper vad som sker. Det har emellertid under lång tid funnits en totalitär ådra i Sverige, vilket kan spåras tillbaka till statarsamhället, kyrkan, makarna Myrdal, Nils Bejerot, Palme, och löntagarfonderna. Systembolaget, HMF-lagen, den repressiva drogpolitiken och sexköpslagen är andra exempel på det paternalistiskt förmynderi som är detta lands varumärke.

Sverige är en totalitär vänsterorganisation, ingen demokrati. Något sådant som en "liberal" demokrati finns inte, eftersom det förutsätter vänsterliberalism. Glöm inte bort att DDR kallade sig för en demokratisk republik. Det som händer i Sverige och EU just nu är väldigt otäckt, och jag tror att vänsterliberalerna är pressade och desperata på flera olika sätt. Brexit, Trump, högervågen i EU-valen... Nu kommer man att försöka stampa ner hårt på våra demokratiska friheter och rättigheter, och censurera social media.

Ja, det är väl precis som du skriver – det största problemet med den så kallade liberala demokratin är att den blivit synonym med konsensusdemokrati. Och konsensus är ju inte nödvändigtvis något dåligt, men när den uppstår genom kontroll, självutplåning och rädsla snarare än genom förtroende och öppenhet – då har vi något annat. Då har vi tystnad. Och där tystnad råder, kan vad som helst planteras.

Och det är just den här tystnaden som är nyckeln. För vad är det vi uppfostras till i Sverige? Jo: “Sköt dig själv och skit i andra.” Det låter som frihet, men det är ett recept för passivisering. Vi uppmuntras inte till gemenskap, inte till deltagande, inte ens till civilkurage. Det offentliga samtalet är smalt, kantigt, teknokratiskt – och när någon går utanför ramen så blir det “brunsmetning”, “extremism”, eller i bästa fall “desinformation”.


Du är inte helt ute och cyklar när du pekar på hur det paternalistiska draget går långt tillbaka i svensk tradition – även om jag tycker att det blir rätt skevt att kalla det “vänster”. Det är mer en systemisk kulturfråga än en ideologisk. För vänstern är väl i så fall också den som värnar facket, social trygghet, yttrandefrihet och skydd av svaga grupper – men den delen lyser med sin frånvaro i dagens så kallade vänster. Det du beskriver låter mer som en förvaltande, toppstyrd byråkratklass – inte en ideologiskt driven folkrörelse.

Och så kommer vi till det du säger om kapitalet. För det är där många missar målet. Det handlar inte om höger eller vänster längre – det handlar om kontroll. Om systemet där ekonomiska intressen gått armkrok med staten. Där pengar inte längre bara påverkar politiken, utan är politiken. Där Wallenberg & Co, BlackRock och andra är betydligt mäktigare än vilken väljarkår som helst. Och då blir det plötsligt begripligt att man i en liberal demokrati kan ha yttrandefrihet på pappret – men ändå väldigt lite man faktiskt får säga, om man vill behålla sin plattform, sitt jobb, sitt anseende.

Det handlar inte om vänster eller höger. Det handlar om över- och underordning. Om tillgång till makt. Om vem som får definiera verkligheten – och vilka som får betala priset när det kraschar.

Jag skulle vilja påstå att den autokratiska och förhållandevis rika Svenska nationen togs över av föregångarna av dagens "liberala demokrati" redan vid statsvälvningen 1809. Det var då som en icke svensk valdes till kung i Sverige, och det valet var knappast en svensk angelägenhet. Den siste svenske kungen som drevs i landsflykt till Schweiz var ju ganska tydligt med vad huset Bernadotte var för kanaljer. Samma föregångare till dagens förlags- och och tidningsutgivare bedrev smutskastningskampanjer för att skapa hos allmänheten förakt för den siste Wasakungen.
Så vid en historisk tillbakablick finner vi en cancersvulst som växt till sig under minst 200 år.

Socialdemokratin ville inte förändra Sveriges totalitära traditioner, socialdemokratin ville ta över och fullt behärska den totalitära maktapparaten.
Detta är i alla fall ett lamt försök från min sida till en historisk bakgrund till nuvarande totalitära ambitioner som inte kommit till över en natt.

Det stämmer, och jag håller med om din analys. Mycket träfffsäkert!

Berlinmuren reser sig igen inom Sverige och EU, men denna gång är muren digital.

Nej, det är ingen nyhet för mig. Det har varit uppenbart ganska länge att Sverige inte är någon demokrati, dvs äkta folkstyre. Därmed inte sagt att andra länder är så mycket bättre, men det är synd att Sverige skulle gå samma väg.

Så är det. En liberal demokrati är inte mer demokratisk än en kommunistisk demokrati och alla partier från höger till vänster försvarar den. Man har definierat demokrati som liberal. Men en demokrati i sig, ska vara opolitisk. Ideologierna ska kunna verka inom demokratin men inte bestämma vad man ska få tycka och vilka åsikter man ska ha.

Lustigt nog är det en liberal idé att demokratin ska vara opolitisk, men man agerar tvärtom idag. I Sverige kan man faktiskt störta den än, men makten har greppet om åsikterna. Den liberala demokratin är illiberal.

EU däremot, är en liberal diktatur som styrs utanför demokratins kontroll.

Att säga att Sverige “gick samma väg” är att blunda för att vi var bland de första som trampade upp stigen.

Demokratur är väl ett annat namn på eländet.