Hur fungerar verkligheten?

Hur fungerar verkligheten?

Verkligheten är precis vad du vill att det ska vara och kan inte vara någonting annat ofullkomligt, i full respekt för andra, vilket är vad som gör varenda idé utifrån dig själv knepig att uppleva.

Hur du än gör, vrider och vänder på det hela inser du att varenda möjlig tanke är relativ till vad du respekterar, älskar, förnekar eller strävar mot. Redan med det jag skriver "erkänns" dualitet eftersom jag väntar mig "någon annan" att uppleva. Med andra ord är ingen tanke Absolut, även om tankar eller tro om det Absoluta finns.

Det som kallas "Gud" är därför fullkomlig och odefinierad genom alla möjliga metoder av upplevelser, tankar eller övertygelser relativt. Vi går så högt eller lågt att det handlar om ljusets vara eller icke vara i i odefinierad bestämmelse- vilket giver perception förklaringen självt, oavsett upplevelse. Programmering, indoktrinering, avkodning - ur ljuset kommet i mörkret förfallet.

Sanningen står högst i relativiteten eftersom frågan alltid bör finnas, något som förklarar fri vilja hela vägen till det spirituella, vilket som nu kom först.

Skillnaderna mellan spiritualitet eller verklighet kan gå så långt att sanningen vill bevisa det i tron möjliga för andra - men kommer tillbaks som sig själv i en verklighet där andra ignorerar det du själv vet om. För en känsla av själv och egen betydelse. Djävulen och Gud. Eller idéer om båda.

Spiritualitet, Himmelriket eller Paradiset behöver inte ifrågasättas eller tänkas ut för att hamna där, eftersom det redan är bevisat genom sanning. Sanningen är att du är upplevelse, eller rättare sagt definierar dig som sanning som blott relativt kan trumfa Gud, med andra ord är du intelligent för att du vill eller behöver vara det genom relativ överlevnad. Ingen överlevnadsmetod bör inskränkas, snarare förstås genom nyfikenhet och full acceptans i det gångbara. Vilket blir svårt på grund av olikheter.

Hur långt kan nyfikenhet gå utan att bli smärtsam för annan? Hittills såhär långt.

Samtidigt tycks många ha en nostalgikänsla eller framtidsvision kring "någonting bättre", "att det var bättre förr" eller att "saker och ting kommer bli bättre". - Jaså? Är det det enda som är ogreppbart hittills för mig?

Jag har inga miljoner på bankkontot, trots att varenda frekvens, varenda möjlig tanke eller fantasi av möjlig upplevelse i både tid och rum så borde åtminstone i mitt hittills ~40-åriga liv - någon, eller oändligt många varelser, på oändligt många olika frekvenser - av ren chans, genom valfri metod, (kanske genom tankekraft?) Ha swishat över någon miljon till mitt konto?

Har inte hänt ännu.

Här har du själv en hel del att svara på. Gärna omgående. Om jag är själv här, varför vill Gud att jag bara lider genom livet för andras räkning? Självklart vill man väl inte avslöja sin egna metod till verklighet? Och det ska ni ha klart för er, att relativiteten står och väger mellan paradis och teknologi i detta nu. Så även genom människor - strukturellt. Jag ser det inför öppen ridå. "Håll-käften-pengar" kontra "Min-metod-är bättre-än-din!".

För mig får ni smälla upp skiten på grund av er egna rädsla, suveränitet, ert "goda" liv, era drömmar, era förnekanden av sanningar eller lögner.

Om mitt liv är livet värt, så som det är tänkt att vara sedan begynnelsen av tid och rum, kan den här planeten och mina egna drömmar omintetgöras på obestämd tid. Jag vill bli en balanserad lysande stjärna som inte vet om andra, annat eller sig själv framför det här. Även om jag föredrar himmelen, paradiset eller spirituell frihet utan lidande genom universum och allting skapat.

Ponera att någon i egen upplevelse bestämmer sig för att spendera halva sitt liv åt att protestera mot valfri del av verkligheten genom att meditera i femtio år mot teknologin, paradiset, krig eller fred, djupt inne i Amazonas regnskog. Säg att han får med sig nära nog halva världen på sin mission. De sitter där och mediterar, filosoferar, försöker tränga bort. Komma på andra tankar. Men någon gång kommer tanken bland alla dessa - "Vad gör vi här? Justja, undvika vapen. För att skapa fred!". Är blotta tanken om vapen där och då fridfull, är påminnelsen om vad de gör önskvärd? De kanske går ut i krig internt för att det skapar osämja, olikheter. Men varför är de olika i tanken?

Tycker det ganska bra förklarar situationen vi än idag lever i, varför vissa anses som mentalt sjuka och andra inte. Denne gjorde inte si eller så till skillnad från mig själv. Alltid är det fel på något.

"Vilken fin text du skrivit!" - Vet du vad? Dra åt helvete. Eller nej. "Gud, förlåt ignoransen, de vet inte vad de gör!".

Vekligheten är fysisk. Den är mätbar.

Det du upplever i ditt huvud är inte verkligt. Det skapas av verkligheten, fysiken, men är inte verkligheten. Om du drömmer eller fantiserar att du är i USA, när du sitter i Åmål, är dina drömmar eller fantasier inte verkliga.

Sen spretar ditt inlägg nått enormt. Låter som du har en 40-årskris.

Är fysik verklighet på grund av att du definierat den, och allt annat än fysik har ingenting med någon annan verklighet att göra, hur den än upplevs? Står du för det genom ett helt liv? Går du på hörsägen, eller har du själv upplevt verkligheten som fysisk rakt igenom såhär långt, utan att ens kunna definiera vad fysik är? Har du gjort det kanske vi bör ta ett längre samtal? Vilka droger går du på för att säkerställa att fysik är fysik och allt det andra är någonting annat?

"Vi ljuger för mindre vetande", jo tack. Jag ser det.

Det finns bara en verklighet. Det är så de flesta ser på den, även om de inte har funderat varför. Tomtar, troll och Gud är inte verkliga, för de går inte att mäta. Inte ens religiösa säger att Gud finns, utan att det är en tro. Man är faktiskt ärliga på det sättet.

Dina upplevelser skapas av fysiken, men är inte verkligheten. Det är hjärnan som skapar våra upplevelser, av inre eller yttre stimuli. Hur skulle det man upplever i sina drömmar kunna vara verkligt? Man vaknar och säger: "Det var bara en dröm!". Vi vet själva att det är så. Ingen tror att det man fantiserar om, är verkligt. Man vet att det är fantasier.

Jag står förstås för det för resten av mitt liv, men insåg det inte tidigare, även om jag agerat, som om det vore så, utan att inse varför. Vilket faktiskt de flesta gör generellt. Verkligheten är fysisk, det man kan ta på.

Kan någonting mätas, utan att ha ett redskap som mäter och behöver förklaras? Galet ovisst just nu. Några miljoner på bankkontot finns fortfarande inte som en del av förklaringsmodell till alltihop. Man vägrar, så låt oss fortsätta kriga? 🥱

Men du är inte redo för någonting annat din egna relativa egoism - sure! Dina ungar växer upp i detsamma. Allt levande per definition ser till att så blir fallet. Lever jag eller är jag död? Skillnaden skulle vara?

Börja förklara och förklara tills du inte vill ha med någonting annat att göra med än dig själv. Du kan börja nu. Dokumentera det också inför öppen ridå, så att vi alla kan se dina styrkor och svagheter.

Du flummar bara. Droger kanske, psykedeliska droger kan ge den effekten. Brukar avta med tiden om man avhåller sig under en längre tid.

För att mäta behöver man förstås ett redskap att mäta. De finns, är definierade och blir allt bättre. Idag kan man mäta sådant man inte kan uppleva med sina sinnen. Men siffror går inte att förfalska. Man kan förstås se fel eller annat, men 42 kan inte bli något annat än 42. Därför är det objektivt.

Jag är definitivt inte egoist. Menar du att det är egoistiskt att förklara verkligheten?

Kan du skriva och känna, lever du. Vill du förändra saker, är det medan du lever, du ska göra det, sedan finns ingenting. Den totala meningslösheten.

Vad är droger? En viss form av energi. Vad är livet? En viss form av energi. Vad är upplevelse? En viss form av energi som kräver droger för att bli olik sig själv? Avståndstagandet vi gör just nu genom teknologi för att förstå sanning kräver verkligheten vi förnimmer, även om den är svår och kan behöva ignorans emellanåt för att i gångbarheten skapa minsta möjliga förvirring. Det är vad vi lever i och ingenting annat. Såvida du inte vill gå in riktigt på djupet av vad "korruption" är och varför den ter sig som den gör?

Vi kan ju göra delar av ordet "ignorans" eller "korruption" så till den milda grad att orden i sig rättfärdigas eller korrumperas. Kanske krävs människor för att definiera orden? Gärna i efterhand eller inte en sekund tidigare.

Jag har ingenting emot dig eller dina svar. Det jag vet är att mitt bankkonto än står orört. Slump? Otur? Inom allt oändliga?

Att inte själv fått en miljon via swish genom energiflöden visar bara att energiflöden inte når överallt för nästan alla andra har fått en miljon via swish.

Det är sådant som kallas för otur.

Precis så, kan vi inte göra en poll någonstans, inom valfri media, genom valfritt organ i oändligheten för att testa ditt påstående? Behåll dina pengar, skruva dem i röven. Jag arbetar för min egen sak och inte en trut någonstans ska ifrågasätta min mening, inte ens som en tanke om repetition. Ty det skrämmer mig inte det minsta längre.

Nu kommer vi till brickor och fyllegubbar. Anseende. Åh, bad boy me, incel, narcissist. Patetiskt.

Något nytt? Skitmackan, är den glömd?

Lite som jag misstänkte.

Egentligen är det verkligheten som definierar orden, om vi ska ta upp det. I alla fall substantiv och verb. Vad vi associerar med dem. Den bild som skapas i våra huvuden när vi tänker på dem. Medan adjektiven utgår från våra känslor och är subjektiva. Det vi diskuterar.

Byter man ut ett ord till ett annat för samma sak, får det samma betydelse som det man använde tidigare. Det man associerar med det. Orden har ingen inbyggd betydelse, de är bara olika läten som skapar associationer till verkligheten eller känslor hos oss. Sen kan det förändras över tid, vad vi associerar dem med och få en viss förskjutning. Men att kalla städare för lokalvårdare, förändrar egentligen ingenting. Man associerar det med samma sak som tidigare. Ett tag kan det skapa förvirring, då man vet inte vad man ska associera lätet med. Men efter ett tag sätter det sig.

Vad problemet med att ditt bankkonto står orört, vet jag inte. Jag har ett som gör det och ser det som en trygghet.

Ja, ja, jag säger inte ett ord utöver detta så länge inte miljonen kommer på måfå och chans, gärna anonymt i framtiden. Har mynt trillat in på kontot? Åhfan. Då är det dig jag bör följa! Utbyta kontaktnät? Ingår slida i konfettin? 😂 Gifter mig hellre under Gud än att få glidmys, fast det får var och en svara inför.

Var det inte Gud själv som sade "Varde ljus?". Jag har så galet mycket mer att definiera och utforska än ljus och information, fast det vill man ju inte gå med på förens jag vandrat inom varje definierbar information. Än skrattar jag med er, långt ifrån alltid! 👍

Någon som tänkt på alkohol som en teknologi eller överlevnadsfunktion, för att slippa ta itu med de "verkliga" problemen? Vad som nu skulle kunna definieras som verklighet. Är verkligheten alltid konstant? Om så är fallet, finns det någonting "normalt" i att blommor slår genom knopp och i full blom? Definiera gärna. Tackar du Gud för varje hundradels sekund eller FPS som detta sker? Om inte så finns det ett Gudomligt bankkonto att mätta. Ty Gud underkastar sig dig själv när du njuter av resan till Bahamas och tycker att alla som avstått ditt följe är dumma i huvudet.

Jobba för mig, rika fitta. Jag väntar och är inte rädd för en kula i huvudet. Det finns betydligt värre saker att uppleva. Men då får du som förstår planera djupt i min ovisshet, och då jag väcks, väcks även du själv. Du kan inte. Inte med ditt bagage. Jag blir så rädd, när jag vet att världen själv är jag, med mig och att Gud skapat mig. Kom nu? Jag behöver inget skydd under Gud, det är du och jag bara? Jag har allt jag behöver för att skilja mig från dig. Nästan som att jag ber om befrielsen, kom nu? 🤗

Din planering tar för lång tid, och min impulsivitet kräver uträkningar du inte kan behärska.

Fast det är klart, det krävs ett tag för Gud som valfri definition (generell eller inte) att inse att Gud står över allt, inklusive din patetiska tro om att du väljer kring liv och död. Jo visst, även jag som människa har upplevt att vara Gud, är vi två? Fler? Varför? Varför vill vi ty oss till Gud och särskilt när det passar oss själva? Varför har vi fallit? Är frågan svår, eller kan den reduceras till ett djävulskt försök att påverka egen vilja, som har med egen fason att göra? Det finns ingen här som vågar röra mig under Gud, de kan inte. För inget svar är större än mitt egna. Även om hela världen önskade att det vore annorlunda. De kommer inte undan kommunikation, för kommunikationen hade pekat mot motsägelserna. Är jag någon? Nej. Tror jag mig stå över varje problem som leder till våld? Nej. Vill jag ut och hamra arslet av någon som motsätter sig vad jag vill? Nej. Vill jag evolvera från dumheter? Ja, men det har och kommer krävas sin tid.