Citat:
Ursprungligen postat av
manfalang
Min flickvän åkte till sin mamma i Dalarna i helgen. Inga problem, tänkte jag. Jag fick bara ett uppdrag: "Glöm inte mata Nisse."
Nisse är en hamster. Liten, söt. Trodde jag.
Fredag kväll. Jag beställer pizza, startar Netflix och bestämmer mig för att städa lite innan filmen. Tar fram dammsugaren. Tänker inte mer på det.
Plötsligt klunk
Dammsugaren låter konstigt.
Jag tittar bakåt.
Buren är... öppen.
Nisse är... borta.
Jag är... död.
Paniken. Svetten. Jag stänger av dammsugaren. Skruvar upp hela skiten. Tömmer påsen. Gräver som om det vore guld där inne.
Och där. Täckt av damm, men levande. Nisse.
Han stirrar på mig som om jag just förstört hela hans liv. Vilket jag typ hade.
Jag ger honom ett frö och han bara tar det som muta.
Rengör honom med tops och tålamod. Sätter honom tillbaka i buren. Stänger locket TRE GÅNGER för att vara säker.
Flickvännen ringer dagen efter:
– "Hur mår Nisse?"
– "Toppen! Tror vi bondade lite."
Jag hörde mig själv ljuga och svettas samtidigt.
Hon kommer hem. Går direkt till buren.
Nisse springer fram till henne. Vänder sig om.
Och BAJSAR.
Hon skrattar. Säger:
– "Han brukar bara göra det när han är riktigt arg."
Jag: 😬
Vi är fortfarande ihop.
Men varje gång jag dammsuger, kollar Nisse på mig som en krigsfånge.
Slut. 🐹🫣🧹
Så i förrgår så dammsög du upp Nisse och igår kom flickvännen hem och efter det så har du hunnit dammsuga ett flertal gånger och då har Nisse tittat surt på dig.
Fan, det måste vara kliniskt rent hemma hos dig/er?
Bra story som kanske skulle passat som barnbok.