Varför lämnar folk inte varandra ifred?

När vi, många med oss, vill ha kontakt för att samtala om nått viktigt eller intressant så tar vi kontakten då. Vad är det som är svårt att förstå?

Vad har ni ut av att möta andra förväntningar om hur ni ska vara, klä och uppföra er enligt givna eller andras förväntning? Förklara vad sådant beteende ger er om ni vet eller har tänkt på frågan?

Jag gick i en park för lugn och ro men fick inte vara ifred. Folk tittade, närmade sig, skulle hälsa, interagera, vara sociala osv. Bara för att en del av bär slöja eller råkar likna Kaczynski så betyder det inte att vi är kriminella eller har nått att dölja.
Däremot betyder det att vi inte är intresserade av omgivande människor och deras sysslor oavsett vem och var det gäller, inte ens att observera närvaron.

När man är på köpcentrum, restauranger, tandläkare mm så är man där för att handla nått man behöver, äta, laga tänderna, studera på bibliotek, vara på stranden för att rasta hundar och barnen men inget utöver det.

När vi, många med oss, vill ha kontakt för att samtala om nått viktigt eller intressant så tar vi kontakten då. Vad är det som är svårt att förstå? Även "vanligt folk" vill ibland kunna vara befriade från blickar, pretentiösa förväntningar om beteenden, normativ utstyrsel och utseende, möten och folks fördomar.
Hur får man omgivningen att förstå att alla har rätt till gator, torg, stränder, affärer mm utan bli att behöva "fitta"? Vad är felet och hur vill ni lösa problemet, för alla vi väl kunna vara sig själva?