Den amerikanska modellen när det gäller proffsidrott, bättre eller sämre än vår?

Till skillnad från hur det fungerar i Europa där de rikaste klubbarna köper de bästa spelarna och i princip samma lag vinner ligan år efter år så fungerar det annorlunda i USA.
Man har en draft som helt enkelt innebär att klubbarna roffar åt sig de största talangerna, där de sämsta klubbarna får välja först vilket innebär att de största talangerna får harva i absoluta bottenlag de första åren av sina karriärer.


Till exempel harvar NHL:s största talang Connor Bedard i hopplösa Chicago Blackhawks och NBA:s största talang Victor Wembanyama i nästan lika hopplösa San Antonio Spurs.
För mig är det ofattbart att spelarna bara accepterar att spela i ett absolut bottenlag med i princip noll chans till någon idrottslig framgång.
Den ende jag kan komma på som vägrade var Eric Lindros, tydligen var han den ende med lite sportsliga ambitioner och inte bara tänkte på pengar.
Lite lustigt att han sen ändå inte vann något Stanley Cup...


Det är också märkligt att de sämsta lagen får välja de största talangerna först. Ok detta gör ligan mer jämn men är det verkligen rätt att klubbar som missköter sig blir belönade på detta sätt?
Många klubbar missköter ju sig också å det grövsta och befinner sig i evighetslånga "rebuilds" som är möjliga endast för att inga lag åker ut.
Enligt mig så är idrottens charm just att lag kan åka upp och ner, istället för som i Nordamerika att samma lag spelar år efter år oavsett vilket.
Ta till exempel Buffalo Sabres som alltså inte ens gått till slutspel de senaste 14 åren...
Men nästa år är de förstås med som om ingenting hade hänt.


Nå vad säger ni gott folk, vilken modell är att föredra när det gäller proffsligor?
Den europeiska eller den Nordamerikanska?

Den amerikanska modellen funkar i sporter där det finns en uppenbart överlägsen liga (vilket är fallet i samtliga fyra större sporter).

Det finns en charm med båda versionerna. Att ligorna är stängda är ju tråkigt, samt att lag bara byter stad från ett år till ett annat (vad är det för skit?), men upplägget med en draft, ett lönetak, full transparens kring löner/kontrakt och förbud mot sponsorloggor på uniformer/spelytor gör att alla lag kan förbli relevanta, att oligarker hålls ut och att ligorna blir väldigt jämna över tid. Samt att nästan samtliga klubbar/loggor blir ikoniska över tid.

Självklart är den europeiska modellen att föredra. Den är byggd runt idrott, dvs tävlan.
USA bygger sina ligor runt underhållning. Man konsumerar idrott helt annorlunda i USA.

Som spelare ägs du av ligan, inte klubben. Det är som du säger- den största talangen går till det sämsta laget. Om det laget inte bytt bort sitt draftval. Men det gör ju också att bottenlaget om några år kommer att vara ett topplag- hela systemet är ju byggt så.
Det är väl perfekt för en ung spelare att börja i ett skitlag, ingen press då ingen tror att dom kan vinna. Att framtiden säkras ekonomiskt är plåster på såren

Tvärtom skulle jag tro, en jävla press på den unga talangen att bära upp hela laget.

Håller inte med. Fansen är medvetna om att det går i cykler, det är ofta tydligt när ett lag satsar allt på "nu måste vi vinna inom 2-3 år". För sen vet alla att det kommer 5-10 år av missär.
Ingen tror att en ung talang direkt kan ersätta flera stjärnspelare som försvunnit.

den svenska där det lag som blev svenska mästare ena året kan åka ut till korpserien rätt raskt om det går dåligt.

Å andra sidan är det svårt att argumentera att de europeiska ligorna är fria från underhållningsaspekten. Det är ju fortfarande de kommersiella intressena som styr - att topplagen har råd att köpa och hålla de bästa spelarna kommer ju från de intäkter de genererar från åskådare, tv-tittare, licenser och så vidare. Det är ju inte direkt så att de återinvesterat prispengar.

Då känns det amerikanska upplägget lite ärligare på något sätt, där är man lite mer öppna med att de handlar om att tjäna pengar, och deras draft-system handlar om att maximera värdet för alla lag och ligan i stort. Det ger ju också bättre förutsättningar för en mer jämnt fördelad liga och mer spännande matcher.

Jämför hur många olika lag som vunnit Superbowl och hur många som vunnit europeiska fotbollsligor. Alla de stora europeiska ligorna domineras av ett fåtal lag som har störst finansiella muskler. Bara under 2000-talet har Bayern München vunnit Bundesliga 18 gånger, då försvinner ju lite spelglädjen i min mening.

Hade jag varit en supertalang och Buffalo Sabres hade draftat mig så vete fan om jag hade spelat för dem.
I ett sådant läge, med reservation för att jag har missuppfattat något, så får man stå över en säsong och nästa säsong kan vem som helst erbjuda kontrakt?
Förvisso får man en stämpel som "bråkstake" men ingen klubb skulle nog avstå från att signa en ny Gretzky bara för att man vägrade spela en säsong...

Du har såklart poänger. Och tro mig, jag är inget fan av den moderna fotbollen. Jag har tappat mycket intresse senaste åren, främst för att tveksamma (läs: direkt förkastliga) nya ägare köpt klubbar och med ekonomisk doping fått dem framgångsrika.
Och Bayern Munchen samt PSGs särställning i respektive liga är såklart inte önskat läge.

Och gällande underhållning. Du får inte mindre pengar om du vinner med "tråkig" fotboll.
Det är tävlan som är underhållningen i Europa, inte konceptet. Om du förstår vad jag menar?
Det betyder såklart inte att europeisk sport är fri från underhållning, eller att pengar inte styr.

Men för mig är skillnaden mellan att varje klubb arbetar för att vinna (på kort eller lång sikt), jämfört med en liga som delar ut sportsliga fördelar och ingen kan åka ut- total. Det är för mig inte riktig idrott.