Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
Du är ju helt ute och cyklar. Barnafödandet går ner världen över. I Afrika föddes förr 6.5 barn/kvinna. Det är numera nere på 4.7 barn/kvinna. Likadant ser det ut överallt. I icke feministiska länder och I länder där kvinnor är beroende av män för sin överlevnad.
Du får således inte bort minskat barnafödande genom att inskränka kvinnors mänskliga rättigheter, få bukt med deras "hypergami" och strypa feminismen. Det kommer ändå inte bli fler barn gjorda.
En del att det blivit så är föräldrars osjälviskhet i fattiga länder, och att de börjat se varje barn som en individ. Skulle nog påstå att barns rättigheter är en av de allra starkaste drivkrafterna till färre barn.
Så är det ju även i Sverige, förr föddes kanske fem-sju barn i en familj, men man kände knappt sina barn, de utsattes för dagliga faror (barn förr hade ett extremt antal dödliga olyckor, många på grund av att de lämnades ensamma), man använde aga för att de var för många för att talas till sans, man skyddade inte sina barn från andra vuxna.
Har man en gång fått upp ögonen för barns rättigheter är det svårt att sluta dem.
Jag är hyfsat gammal, och när jag var liten var det inte någon som var egentligen brydd om vad vi kände. Fick inte mycket uppmärksamhet. Vi hade en i släkten som satte sina barn i fokus och den familjen ansågs helt kokobello. Men då behandlades vi ändå mycket bättre än min mor och far. De fick inte ens vara människor innan de blev 16-17. Min mormor användes enbart som arbetskraft som barn.
Jag vill verkligen inte att svenskar ska ha somaliska barnvagnståg. Mamman går först med en barnvagn, sedan följer en rad barn, födda med ett års mellanrum, och mamman kollar inte ens att alla är med, skulle inte märka om en föll ut i gatan och blev överkörd.
Ska man ha tid och råd med massa barn, måste man misshandla dem. Det bara är så. De som är mot feminism, har en känsla att de är under 20 och att de fick 100 % uppmärksamhet från sin mamma, och inte har en aning om att det kan vara annorlunda.