Tror inte jag har några principer egentligen. T ex getingar är ju bara jobbiga och ettriga och kan stickas och det gör ont som fan. En bra geting är en död geting! Ändå hjälpte jag ut en geting häromdan som surrade i fönstret och verkligen verkade vilja komma ut. Varför? Den triggade nog min empati på något sätt.
Fåglar är också jobbiga speciellt på vår lägenhets uteplats några våningar över marken. Så fort de sätter sig så skiter de, och så får man städa. Speciellt duvor är bara allmänt äckliga flygande råttor. Men under renoveringen av fasaden tältade de in alltihop, och några dagar innan det skulle tas bort upptäckte vi just ett duvbo med ungar som blev matade då och då av en förälder. Hur skulle det gå för dem när de rev ner presenningarna?? På något sätt kändes de plötsligt som VÅRA fågelungar. Jag tog kontakt med någon ideell organisation, fick reda på att detta var s k ringduvor, och fick tips om hur vi kunde rädda dem. Men de hann flyga ur boet innan vi behövde göra något.
Ok, fåglar är ju inte insekter, men tänker att det ändå kan funka på samma sätt.
Det värsta jag har gjort någon gång är när jag som uttråkad skitunge torterade ihjäl en liten larv genom att tända en tändsticka så att den första heta lågan kom åt larven. Den sprattlade och såg ut att lida något förskräckligt, och sen dog den. Flera decennier efteråt mår jag fortfarande illa när jag tänker på det.
När jag pluggade på universitet gick jag ofta dit på en skogsstig. På den fanns det en massa skalbaggar som hade en glänsande metallblå färg på magen. Fascinerande tyckte jag, så jag frågade några biologer om de visste något om dessa. Jo då, det var tordyvlar! Såna ansågs vara heliga i det antika Egypten, och i svensk folktro ansågs de vara lyckobringare.
Empati och intresse gör skillnad, ibland iaf.
__________________
Senast redigerad av nerdnerd 2025-05-05 kl. 13:15.
