Vad är en alfaman?

För mig är det ett socialt begrepp från 1940-talet, som syftar på en slags stratifierings- eller hierarkisk ordning av status inom flockar av djur. Det är ett djur-begrepp som sen överförts på människans sociala gruppfungerande (främst inom popkulturen på 1970-talet) fastän människans och djurens beteende i grupp skiljer sig väldigt mycket - så pass att det inte är direkt tillämpligt.

Vad som genererar status i mänskliga sammanhang vet vi ju alla, och hur dissociativt det är med faktisk effektivitet.

Någon som använder begreppet alfa-hanne är en som oftast själv vill vara något som han ser som alfa-hanne, eller betraktar sig själv som en sådan. De flesta använder inte begreppet alfa annat än som slang-uttryck gör "hög status".

Alfa-hanne för mig, i det begreppet, är ... tänk dig ett arbetslag av arbetare på fabriksgolvet av en metallindustri t.ex. Där krävs samarbetsförmåga, social förutsägningsförmåga, prestigelöshet, förmågan att se och uppfatta alla som olika men ändå samma, och känslan för att alla är lite bättre/sämre på olika saker, samt förmågan att kommunicera (även ordlöst), och att i tysthet hjälpa varandra när någon kanske gjort lite fel, lojalitet osv.

Men en av killarna i arbetslaget, är förstås som alla andra, men han har själv en prestige-full syn på att vara bättre än andra överlag, han är socialt obegåvad och har låg EQ, oftast konfliktbenägen, rättshaveristtypen, ser inte andra för vad dom är utan ser mest vad andra tycker om honom själv, har ingen samarbetsförmåga utan är mästrande, svårt med mänsklig kommunikation, och är högtravande och översittande, men är ändå ungefär lika bra som alla andra - rent praktiskt - på att göra jobbet på fabriksgolvet.

Han är i stort sett en sån som det inte går att jobba med, och som sprider dysfunktion och irritation i gruppen och skapar konflikter, för han tycker han har rätt jämt. Alla i gruppen ser och förstår det, utom killen själv. Han har även väldigt svårt att tillstå att han gjort fel - även när det är uppenbart för honom själv t.o.m. Och han ger sig aldrig, hur absurt och onödigt det än är. Lite grann en tjurig 4-åring i en vuxens kropp.

Men istället för att "straffa" honom för hans tillkortakommanden och oförmåga att jobba i grupp, så 'blir man av med honom' genom att helt enkelt göra honom till ensam chef för avdelningen. Där passar han bra, då han inte kan samarbeta med andra, och är högtravande, prestigefull, tycker han har rätt i allt, och han själv mår bra av auktoriteten och uppmärksamheten från andra, att styra och ställa. Och han själv bär förstås på bilden att han är bättre än alla dom andra, även om han - nånstans längst inombords - har en svag aning om att det var lite konstigt att just han fick bli chef, och att det kan finnas en förlöjligande syn på honom ibland dom andra arbetarna.
På så sätt gynnar det samarbetsförmågan inom gruppen på fabriksgolvet, som blir fri från snubbens dysfunktionella inverkan.

Det är lite vad en alfa-hanne är, tillämpat på gräsrotsnivå. Det är en snubbe som är så omöjlig att ha att göra med, att man bara låter honom hållas, istället för att gå i konflikt med honom varje gång det blir problem (vilket är tämligen ofta). För han ger sig aldrig, skriker bråkar och stökar och kan bli våldsam, hämndlysten osv. Men överlag så är han likadan - förutom sitt sociala dysfuntionsbeteende - som alla andra.

Det här syns redan på dagis ibland barn, vem som kommer bli alfahanne-typen som stor.

Jag vet att framför allt män hatar att höra detta, men det är kvinnor som avgör vem som är alfa och inte. Frågar du dem vad det är, så vet de knappt ens själva. Om de vet, så berättar de inte sanningen om det för dig, för då om det fanns någon sorts "manual", så skulle det bli en massa merjobb för kvinnor att skilja ur riktiga alfahannar från de som bara fejkar.

Det är väl en sådan där machoman? Typ samma frisyr som Uma Thurman i Pulp Piction, kör Pusch Dakota, smink. Ja, du vet.

Absolut. Finns inga alfamän. Det som är lustigt är att man tagit det från vargflocken, där det finns en alfahanne och alfahona. Men mansbebisar som tror det finns alfamän, tror inte på alfakvinnor. Trots det hänvisar de till vargarna.

De skönaste människorna är de som inte förställer sig, de som kan ta det lugnt och inte har något emot att samarbeta. Men jag tänker inte hitta på något namn för denna grupp, tycker inte det behövs, och behöver inte heller hänvisa till djuren.

Man kan lika gärna tro på horoskop.

Du är ofta klok horseman, men här delas faktiskt våra åsikter likt skinkorna på en man utanför lagen.
Det är sant att kvinnan väljer, men många kvinnnor väljer inte alfamän. Många kvinnor verkar föredra gapiga soyboys som inte bjuder på något alfa eller maskulint alls.
Jag menar mängder av kvinnor blir ju helt till sig över extremt feminina män.

Men du har rätt i att många "alfisar" ofta är fake. Många kvinnor ser inte skillnad på extrovert tönt och fåordig hårding.

I vargflocken leder pappa och mamma.

Vargar parar sig i regel alltid i samma ställning.

Alla män har en krigare och en poet i sig.

De måste bara hitta sin musa.

(frispark på ordlekar med mus, flashan)

Det är väl helt logiskt att de väljer soyboys, i ett samhälle där det är en framgångsfaktor. Man får inte förväxla det som vi män definierar som maskulinitet med "alfa". Kvinnor är pragmatiker, och ändrar sina preferenser blixtsnabbt. Om det är framgågsfaktor att vara bögig och ha rosa läppstift, så kommer kvinnor att välja det.
Undantaget verkar vara ägglossning, så kvinnor föredrar traditionellt manliga och aggressiva män. Den kvinnliga sexualiteten verkar ha flera nivåer och lager.

Ja, eller så väljer de bara det som är poppis för tillfället. (Inte alla)
Kvinnor gillar det andra kvinnor gillar.
För en man är det totalt ologiskt.

Leif GW Persson.

Du har verkligen svårt att lita på kvinnors omdöme, eller hur?
Vi som inte är alfa, hävdar alltid att kvinnor väljer fel.